lördag 7 april 2007

Man kan inte älska alla

Det är en kund som handlar hos mig. Jag tycker inte om honom alls. Och han, han tycker inte om mig heller. Han har inte sagt det till mig men jag märker ju det. Det gör mig inget alls att han inte tycker om mig, för jag gillar ju inte honom heller. Men vi är så trevliga som vi kan mot varandra ändå. Jag är ju en glad kassörska och han är en som folk tycker är trevlig och glad. Men båda måste verkligen anstänga oss för att vara trevliga mot varandra. Men idag så var vi faktiskt glada mot varandra utan ansträngning. Varför vet jag inte, det blev så bara. Kanske för att jag var på rätt dåligt humör och vem vet han kanske oxå var det egentligen. Det här var första gången någonsin som vi varit ärligt glad. Han har hängt med från SP-tiden så han har alltså handlat många många gånger av mig.

1 kommentar:

Anonym sa...

Visst är det konstigt men i bland så finns det folk som jag inte gillar heller, fast det finns egentligen inte något som jag kan "sätta fingret på" vad som gör att jag känner så alltså. inom mitt jobb så träffar jag många föräldrar och det finns såna där. Men vi är ALLTID trevliga mot varandra... Ingen som vet... Jag läste någonstans att de personer som det känns så inför påminner en om någon som vi mött tidigare i livet och inte gillat då heller.