Min älskade lilla misse

Det är så skönt att komma hem och Wilma kommer rusande i högsta fart och jamar och pratar och korrar och stryker sig mot mina ben. Verkar som att hon varit själv hela dagen men både Evelin och Lovisa har varit hemma. Men hon tycker så mycket om mig, min lilla bebis. Här om dagen när Lovisa frågade Wilma om dom skulle gå ut, så kollade bara Wilma på henne. Men så frågade jag och då jamade hon och började prata. Och igår satt hon och tittade på mig och så korrade hon varje gång jag tittade tillbaka på henne.

Petter

Grattis Grattis Grattis världens bästa lillebror!
Kram

Linda!

"hur äckliga är vi eg som måste ha såna här lappar uppsatta!?!?"

Du...du och jag är ju knappast skyldiga. Hur ofta mökar vi ur oss nåt på jobbet då?
Fast jag skrev ändå vi på ena lappen för att inte nån skulle känna sig utpekad, snäll som jag är :)

Dagen idag

Idag har jag varit till röntgen och knäppt lite bilder. Ska bli spännande att få höra nästa vecka om "Sten" är kvar i mig eller om han har behagat att lämna min kropp. Jag hoppas faktiskt på det sista. Efter det så var vi till ÖB och till Willys och till Djurmagazinet. Det enda stället vi handlade på var på Djurmagazinet. Nä, nu ljög jag visst. Vi köpte schampo och balsam på ÖB också. Men på Djurmagazinet köpte vi saker som mamma beställt till Sälma och sen köpte vi vitaminer till Åke och mat till Wilma.

När vi kom hem så städade vi. Och oj va vi städade. I våra rum. Så nu är jag så nöjd med mitt rum. Det var så skönt att kunna flytta in lite i skrubben som faktiskt ska vara där. Ändå är det massa plats i skrubben kvar så nu kan vi äntligen ha dammsugaren där inne och pappers- och tidningspåsarna där. Jag öppnade även mitt fönster så Wilma har suttit där rätt mycket(hade ju kvar nätet sen i höstas). Först var hon rätt mesig och rädd för alla läskiga ljud. Men hon blev modigare och modigare.

Ska sätta upp nåt på väggarna senare.

Fått en hel del gjort redan

Jag ringde till Falun Djursjukhus men dom skulle inte ringa upp förens runt 10. Så då ringde jag även till Mora. I Mora sa dom att vi skulle avvakta och om det inte blev bättre före fredag så skulle vi höra av oss igen. Sen ringde Falun upp. Tjejen sa att vi skulle göra rent och ha på Inotyol och då skulle det bli bättre inom nån dag. Annars skulle vi höra av oss. Det är väldig skillnad på veterinärstationer när det gäller reptiler. Men jag vet ju att i Mora har dom väldigt lite erfarenhet av reptiler och då är det väl kanske inte så lätt heller att ge råd.

Jag och ungarna har rensat ut en massa från skrubben. Hade inte en massa skit men ett databordet och en byrå skulle ju ut där ifrån. Ringde Allfix som kom nästan direkt och hämtade det och ett databord till(tänk Linda att jag har en byrå mindre nu) och nu ska jag och Linus till banken och fixa lite överföringar och sen köpa salva till Åke.

Lovisa är nu så gott som frisk. Hon och Jessica sitter och sjunger som galningar i vardagsrummet. Är lite sugen på att springa dit och ta över en mikrofon. Men är man en mamma får man inte göra såna saker. Så jag försöker att låta bli, men det är svårt! Och nu är det väldigt svårt att inte göra det för nu sjunger dom "Tusen och en natt" och den är så kul att sjunga! Jag skulle vilja ha flera skivor som vi kunde sjunga till faktiskt.

Min älskade Åke-pojke

Mitt hjärtas ros har ett sår på foten och han har ont. Så ont så att han hade ut hakan och började bli mörk när jag tog på hans ben. Så i morgonbitti ska jag ringa till veterinären i Falun. Ringer inte till Mora för dom har ingen som är duktig på reptiler där. Nu har jag så dåligt samvete för att han inte har fått springa på golvet lika mycket som han brukar få göra. Men det är vinter och kallt efter golven och sen jagar ju Wilma honom så fort hon kan. Förra vintern så sov han ju hela tiden. Han var ju som en riktig skäggagam som dvalade när man bör dvala. I år så tog han ju sin dvala på hösten istället.

Melodifestivalen igår

Ja, vad ska jag säga om melodifestivalen igår. Bäst helt klart och totalt urbäst och suveränt och gulligast och roligast och allt positivt man kan hitta på var ju naturligtvis Björn Gustafsson. Vilken otroligt underbar människa alltså!

Så himlans bäst

Men eftersom man tyvärr inte kunde rösta på honom så höll jag på Frida & Headline. Jag gillar Fridas röst på nåt vis, blir glad. Men den här gången röstade jag inte.

Jaha, 9 gosedjur, ska det vara nåt att skriva om i tidningen?! Och om den där katten är kleptoman, vad är då min katt som stjäl allt från adventsmossa och mössor till satinpåslakan och badsvampar?

Jag och Evelin

I torsdags så var jag upp till Bollnäs för att det var föräldrarmöte. Jag hämtade Evelin direkt efter skolan och så var vi och kollade på Dollar Store. Men jag hittade inget alls men Evelin köpte 2 par nya gardiner. Efter det så var vi till china och käkade. Det var så gott så nu ska vi käka där varje gång som jag är uppe för att hämta Evelin. Ja, om inte Lovisa är med förstås. Då får vi käka någon annanstans.

Isfläck och tuttröntgen och McDonalds och skallröntgen

Igår halkade Lovisa på en isfläck och slog i skallen. När hon var på Leif för att plugga så kräktes hon. När jag kom hem från jobbet runt halv åtta så hade hon ont i skallen och var yr och trött och frös och ont i nacken. Jag sa att hon skulle sova lite så skulle det nog bli bättre. I morse sms'ade hon mig och sa att hon hade ont i nacken och skallen och var yr. Jag försökte få iväg henne till skolan men hon skrev att hon inte orkade. Så hon fick vara hemma.

Jag har varit på tuttröntgen för första gången i mitt liv idag. Det var inte alls så läskigt som jag trodde. Först fick jag komma in i ett rum och prata med en kvinna som frågade lite frågor:
"Har du känt några knölar i brösten?"
"Nej"
"Har du opererat dig för bröstcancer?"
"Nej"
"Käkar du några hormoner?"
"Nej"
"Har du gjort nån annan operation av brösten?"
"Nej...men jag skulle gärna vilja"
"Klä av dig så jag får kolla om du har några födelsemärken där dom ska röntga"
"Här har jag ett och sen har jag två under ena armen"
"Okej, då ritar jag i det"
"När du ändå kollar, kan du se om födelsemärkerna ser läskiga ut. Måste jag ta bort dom tror du?"
"Dom ser bra ut tycker jag"

Lovisa sa att jag och människan skrattat så mycket så det hördes ut till väntrummet... Lite pinsamt tyckte Lovisa. Sen fick jag komma in till ett rum där en människa klämde ihop mina tuttar totalt. Och det gjorde faktiskt ont, fast alla har sagt att det inte gör det alls. Men det kan hända att det var för att jag är så kort.

Sen åkte Lovisa och jag in i Mora för att köpa oss varsin halsduk. Sen åkte vi till McDonalds för att käka. Våra QP skulle ska några minuter. När vi fick dom så var min helt nerdränkt av fett och den smakade fan. Lovisas var röd inuti och helt bränd på ena sidan. Så jag lämnade in dom och sa att vi ville ha andra. Sen satte vi oss för att vänta. Vi väntade och käkade stripsen medans. Vi väntade och drack drickan. Vi väntade och så var stripsen slut. Vi väntade och väntade. Tillslut blev jag irriterad som fan. Så jag gick till kassan och sa att vi väntat i 20 minuter på att få två vanliga QP, och att vi nu inte hade tid att vänta längre och att jag faktiskt ville ha pengarna tillbaka för dom. Och det fick jag, så jag var en snäll och trevlig människa och tackade så mycket och sa hejdå och gick. Lovisa var vid det här laget vit i ansiktet och hade ont i skallen och nacken och var yr.

På hemvägen så var vi in på ica för att handla. Såg en tjej som jobbar på distriktan och jag tog mig friheten att fråga om Lovisas yrhet och värk. Hon att hon tyckte att vi skulle åka in på akuten eller att vi åtminstonde skulle ringa till sjukvårdsupplysningen. Helst skulle vi ha åkt in i går. Så när vi kom hem så ringde jag. Vi fick lov att åka in direkt. Så vi åkte in. Fullt av människor och superlång väntetid. Men då sa den snälla mannen i luckan att vi skulle ringa till vårdcentralen i MoraNoret och höra om dom hade tid. Och det hade dom. Så allt gick väldigt fort för Lovisa. Inom loppet av nån timme hade hon träffat en underbar läkare och blivit röntgad i skallen och fått nackkrage. Hon hade en hjärnskakning. Nu får hon inte gå till skolan resten av veckan. Hon ska ta det lugnt hela sportlovet. Sitta vid datorn och kolla på tv får hon göra i måttliga doser.

Med respekt

Med respekt för dom anhöriga skriver jag inget alls.
Ifall det är någon som undrar.

Vilken frisyr ska jag satsa på?

Den här?

Eller den här? Jag såg faktiskt nästan ut så här som ung.

I den här ser jag väldigt flickaktig ut.

Jag har aldrig haft diadem.

Kanske inte min typ av klänning

Igår

Och igår tyckte jag att Lasse Lind var lättbäst! Så jag ringde till och med och röstade. Men inte hjälpte det heller. Istället gick en drös vidriga låtar vidare. Tur att Sanna Nielssen's låt "Empty room" gick vidare för den var iallafall fin. Dom andra var totalt urusla i min smak.

Förra lördagen

I år har jag bestämt mig för att vara en duktig svensk och kolla på melodifestivalen varje lördag. Men min musiksmak är inte alls lik alla andras som röstar. Förra lördagen så tyckte jag att det här var den som var bäst. Eller bäst och bäst, tyckte väl att ingen var speciellt bra. Men det här var en riktig Wille Crafoord-låt. Och jag gillar ju honom men det var synd att han lät dom där brudarna sjunga och inte sjöng själv istället. Dom var ju verkligen inte speciellt bra.

Wilma och Sälma

Nu är vi uppe i Älvdalen. Vi väntade i en kvart extra innan vi skulle åka så Wilmas lugnande skulle verka lite mera. Det var jättebra. Hon jamade lite och varken bajsade eller kräktes eller slemmade nåt. Så nu vet vi det.

När vi kom hit så såg Wilma att Sälma fanns. Det är ju första gången hon träffar henne. Och hon är väldigt nyfiken på Sälma och verkar gilla henne rätt bra. Förutom när Sälma skäller på henne. Då morrar hon. Sälma har flera gånger stängt in Wilma i hörn och Wilma fräst och morrat och även klippt till Sälma men inte med några klor. Men så fort Sälma går iväg så har Wilma smygit efter och varit nyfiken.

Wilma spanar på Sälma som sover

Här började synd nog Sälma att skälla.

Wilma spanar på Sälma igen när hon sov och sen somnade även Wilma.

Jag blev nästan kär

Idag hade jag en tyst man i min kassa. Han sa hej men inget mera. Sen kom det en underlig tysk och började prata tyska med mig som 17. Det syntes nog väldigt bra på mig att jag fattade noll men jag hade nog ett filter på som gjorde att inte tyskar kunde se hur lite jag fattade. För tysken pratade och pratade. Då började den tysta mannen att prata flytande tyska med tysken. Dom pratade och pratade och så vände sig den tysta mannen till mig och pratade dalmål och frågade om man kunde handla på tyska kort. Tysken pratade bara tyska, inte ett ord engelska. Och han pratade och pratade. Hade inte den tysta mannen varit inne och handlat precis då så hade allt blivit kaos. Åh, va jag tyckte om den tysta mannen!

Dagen igår

På jobbet frågar många om jag haft semester eller nåt eftersom jag inte vart där på så länge. En vecka var jag borta. Får höra rätt ofta nu igen att jag låter så när jag jobbar och att jag pratar så mycket. Jag undrar hur jag egenligen låter och hur folk uppfattar mig Haha! Dom tror säkert att jag är världens pratigaste människa jämt. Men jag är inte alls så pratig som folk verkar tro. Jo, på jobbet kanske men inte privat. Eller jo, jag pratar väl en del men jag var värre förut.

Wilma fick en ny leksak igår och den blev hennes favorit direkt. Jag fick en hartass av en som handlar hos oss. Jag frågade honom om han hade nån hare för nån vecka sen och det hade han. Visade Wilma den när jag kom hem och hon blev helt tokig. Bar den direkt och lekte och luktade och höll på. Sen satte jag fast den på hennes "lillafjädern" och då blev den ännu roligare. Hon kom och ville leka igår när jag lagt mig och det har nog aldrig hänt tror jag. Så jag fick lov att ta bort hartassen från "lillafjädern" för det lät så mycket av plingan. Hon la hartassen i min säng och lekte och lekte och lekte. Åh, va jag älskar den där katten!

Kände igår kväll att det började värka i ryggen igen och jag fick lov att förlossningsandas flera gånger under kvällen och hade ont. Men jag tog inget piller, dumt att ta i onödan. När jag lagt mig så gick det över av sig självt. Och nu har jag som träningsvärk igen eller tandvärk som en kund sa igår. Och det är så det känns när det molar på. Som kraftig tandvärk. Hon hade haft en sten som var 2 mm och det hade varit för jävligt. MEN det kan ju också bero på att hon faktiskt var höggravid och inte kunde ta smärtstillande med så hög verkan. Jag kände direkt att jag var överlycklig att jag inte är gravid. Förstår att hon sa att det var nästan töntigt att föda barn efter att ha haft njustenssmärtor utan riktiga piller.

Till alla mina hjärtan

Hälsar till alla mina nära och kära
Och tack mina älskade ungar för presenten

Lördagen

Igår var vi upp till Älvdalen och hälsade på. Det var kul att träffa Matilda och Salli igen. Och så var Petter och Anette och Nalle där en stund också. Wilma fick vara hemma eftersom hon är en ond katt mot Salli. Men nästa helg ska hon få följa med upp och träffa lilla Sälma. När vi kom upp käkade vi lite räkpaj och sen åt vi kycklingfilé och strips. Det var så gott! Jag har ju käkat väldigt dåligt dom här dagarna som jag haft ont. Det var skitskönt att vakna utan smärta på morgonen. Men det fick jag igen igår kväll och natt istället. Tror jag somnade runt 2.30. Wilma låg som en liten värmekudde hos mig hela natten men klockan sju så hade hon tydligen tröttnat för då väckte hon mig med att slänga "lilla-fjädern" på min mage medans hon jamade högt. Tur att jag är ledig i morgon. Så jag får ta igen lite sömn. På tisdag tänker jag jobba även om jag har så ont så jag gråter. Jag vägra acceptera att nån jävla sten ska ta över min kropp. Och jag tycker det är sjukt att stenhelvetet inte kommer ut nångång!

Kolla på båda två

Vet att dom här videorna är gamla men jag tycker ändå att dom är så söta.

Ni är diskade

Ja, det är så jättefel att göra så här men det värsta är att jag själv säkert hade kunnat gjort samma sak. Och ja, jag vet att det är jättefel och jag skulle bli galen om nån annan gjorde det. Men men...vad gör man inte för sina ungar.

Vilka djur alltså

Här är man eländig och har ont och livet känns som en strid och dessutom bor man ihop med två dårar.

Åke, han stirrar så jag kan inte ligga i soffan och så krafsar han som en tok och ska ut.Men jag orkar inte jaga honom efter golvet idag faktiskt.

Wilma är som hon är. Hörde hur hon slet i nåt i köket. Och åter igen så massakerade hon hushållsrullen.

Evelin undrar alltid varför vi aldrig har nåt hushållspapper. Ja, det kan man fråga sig...

Det syns inte hur djupa bett hon gjort. Och igår, så hade Becca (Lovisa's kompis) lämnat en påse med byxor i, i hallen. Plötsligt hörde jag hur det prasslade i hallen. Då höll Wilma på att släpa iväg den för fullt. Hon ville stjäla den. Och här om dagen så kröp hon in i Jessica's påse och tog hennes huva till jackan och gick iväg. Som tur var så hann jag stoppa henne annars hade vi väl aldrig hittat den igen.

Så fruktansvärt onödigt

Började må illa igår kväll. Sprang och kissade hela tiden och hade en retande känsla i urinröret. Som att det skulle bli nån inflammation liksom. Var upp två eller om det var tre gånger i natt och kissade. 04.00 vaknade jag och hade ont i höger sida igen. 04.30 fick jag i en supp och gick och la mig igen. Snurrade runt i sängen och kunde inte ligga still. Gick runt lite i lägenheten men det var inte det lättaste. Så jag la mig igen och försökte läsa Mora Tidningen. Wilma låg hela tiden vid mig och korrade och korrade. 06.30 i med nästa supp. Ringde till Nettan vid 7 och talade om att jag inte kunde jobba. Fan, säger jag, jag hatar att missa mina jobbdagar. Ska jag vara sjuk så kan jag väl vara det när jag är ledig!

Nu sitter jag här och vet inte nåt. Det är okej just nu, mår lite illa mest. Har duschat ifall jag måste åka in. Vägrar att åka in oduschad på akuten. Jag känner av ryggen men klassas det som att ha ont? Hur länge ska supparna sitta i kroppen? Tror den första hjälpte i ca två timmar, men låter inte det rätt så lite? Men jag vill verkligen inte åka in. Jag vill ha ut den där stenen hemma. Och hur länge kan man hålla på så är egentligen. Tänk om det ska göra ont till och från i flera veckor. Då kommer jag bli totalt bankrutt och jag kommer att längta ihjäl mig efter mitt jobb.

Det värsta med det här är ju att man inte kan undvika det genom att inte äta vissa saker. Med mitt gallonda så vet jag ju vad jag inte kan käka och så. Och föresten har jag aldrig ont i gallan längre. Fick ju gallsten när jag väntade Lovisa och opererade den när hon var ca ett halvår.

Nu kan snart börja igen

Nu är jag redo för en ny njurstensattack. Suppar är hämtade från apoteket och jag förbereder mig mer och mer psykiskt Haha! Fast jag är inte riktigt redo än för jag är så trött, men till nästa helg kan stenen få börja sin vandring nedåt för då är jag ledig och säkert pigg. Jag vill ju ha ut den jäkeln snabbt och helst så smärtfritt som möjligt. Lika bra att få det gjort tycker jag. Sen ska jag aldrig mera ha en endaste lilla sten i mina urinvägar mera. Det har jag bestämt!

Ta hänsyn och uppskatta människor

Nu har jag ju tillbringat två dagar på akuten för min egna del. Jag har ju även varit mycket på akuten med Lovisa. Och det är två saker som retar mig nåt fruktansvärt; Folk som skiter i att man inte får ha mobilen på och så folk som klagar att allt tar sån tid.

Det står tydligt på dörrarna in att man ska stänga av mobilerna. Ingen kan missa dom skyltarna. Men ändå, varje gång man är på akuten så sitter det flera och sms'ar eller pratar. Och dom gör det i smyg. Så dom vet att dom gör fel. Ändå gör dom det.

Och så dom som sitter och småpratar med den dom har med sig att det tar sån tid. Och dom suckar och det är så eländigt och jobbigt. Men hallå, det tar tid på akuten eftersom dom tar dom akutaste fallen först. Dom tar i den ordningen som dom blivit tillsagda att dom ska ta. Dom skiter inte i vissa och inte heller tror jag att dom plågar folk i onödan bara för att det är kul. Personalen springer och dom jobbar och dom gör sitt jobb. Dessutom är många jättetrevliga hur stressigt det än är. Klart att det är jobbigt om man har ont eller mår dåligt, men om man inte kommer in fort så är det faktiskt nån som har det värre.

Tröttare än tröttast

Pappa kom och skjutsade in mig till akuten så jag var inne till halv nio. Jag skulle ju upp på röntgen och kolla om det satt en sten där. Men tyvärr så blev det rätt mycket väntan i dag också. Så när klockan var halv 11 tror jag så skickade jag hem pappa. Det går ju liksom bussar mellan Orsa och Mora som tur är. Efter många timmars väntan blev jag iallafall röntgad. Och dom hittade en sten som var 4 mm och låg i högra urinledare. Den hade iallafall krånglad sig ner till den sista passagen och den är tydligen den som gör ondast. Så nu är det bara att vänta att den ska åka ut där. När vet man inte. Men jag skulle få en återkallelsetid inom tre-fyra veckor. Så innan dess så skulle förhoppningsvis stenen kommit ut. Jag har fått suppar utskrivna så jag ska hämta dom i morgon på apoteket.

Nu är jag trött och trött och trött. Totalt slut. Är glad att jag är ledig i morgon för jag hade inte orkat jobba, inte en chans faktiskt. Men jag har iallafall ingen feber idag, så det är ju nåt som är positivt Haha!

Akuten

Nu har jag kommit hem efter att ha tillbringat hela eftermiddagen och kvällen på akuten. Nej nej, det var inte Lovisa den här gången utan jag själv. Vaknade i morse före sex och hade ont i sidan. Trodde att jag legat konstigt men det blev bara värre och värre. Tillslut så kunde jag inte ligga utan gick omkring och förlossningsandades för att få ner smärtan lite iallafall. Proppade i mig två alvedon och två pronaxen. När Lovisa gått till skolan la jag mig i hennes säng och lyckades somna. Sov till klockan var runt 12. Vaknade och tyckte att allt kändes mycket bättre. Så jag tonade håret och var så glad att det onda var borta. Men det var den inte alls det. Klockan 14.45 skickade jag sms till Lovisa och talade om att jag inte kunde komma på utvecklingsamtalet. Sen kom Petter och skjutsade in mig och Lovisa på akuten.

På akuten var det en massa människor, så vi fick vänta och vänta. Tillslut skulle jag iallafall ta lite prover. Så tjejen tog stick i fingret och sen skulle hon ta tre rör med blod. Eftersom jag är blodgivare så vet jag ju vilken arm som är bäst att sticka i så jag sa det. Men så kom jag på att sist jag lämnade blod så klagade dom över min ärrvävnad. Så jag sa det också. Tjejen stack i min stickarm. Det sket sig. Så hon körde runt nålen och letade och letade. Men det gick inte. Så då provade hon på högerarmen istället. Lika där. Då kom det en annan och provade. Hon stack i min högra och sen i min vänstra. På den vänstra så kom det iallafall lite mera än ett halvt rör. Men sen var det stopp. Så då kom det en tant och stack hon också på två ställen var av ett i handen. Men min kropp var lika snål ändå. Så jag blev stucken 7 gånger allt som allt plus att dom körde runt nålarna åt alla möjliga håll inne i själva armarna också. Nu är jag blå på vänsterhanden och har en knöl där. Tillslut skrattade vi alla iallafall åt att jag faktiskt är blodgivare.

När vi äntligen fick komma in på ett rum så var det på akutavdelningssidan för alla undersökningsrum var slut. Det var kallt och kalt och eländigt. Så kom äntligen doktorn. En ung kille med hästsvans. Kändes inte alls som han var nån läkare precis. Han tog i hand och så sa han att jag skulle hoppa upp på sängen. "Så ska jag klä av dig och det är det bästa med det här jobbet, man får klä av folk" Han var så trevlig och så bra och så enkel. Jag var inte alls obekväm med att han kände och klämde. Lovisa sa att nästa gång hon åker på akuten så hoppas hon att få en som var lika trevlig. Ändå har hon haft tur tycker jag. Han trodde hur som helst att det var njursten vilket jag själv misstänkt efter att ha läst på nätet. Det hade även kissprovet visat och att jag hade lite feber och att jag mått illa till och från.

Skulle upp på röntgen också men vi kom överens att det var skönast att få åka hem och sova och göra det i morgon istället. Så i morgon kommer min snälla pappa och hämtar mig och skjutsar in mig till Mora. Tur att jag har folk omkring mig som ställer upp. Snälla Linda var också beredd att köra in mig idag när jag skulle in. Men snälla Petter gjorde det och sen skjutsade även han och snälla Anette hem oss.

Mår så illa

Nu sitter jag här och ska straxt åka till jobbet. Men jag mår illa. Jag mår jätteilla. Men när jag tänker efter så har jag mått så här dom senaste gångerna som jag haft ägglossning. Det känns som att jag har värsta magsjukan utan att bajsa eller kräkas. Hur kan det bli så? Visserligen så vet jag att jag är rätt konstig när det gäller mens och ägglossningsgrejer. När jag skaffade p-piller för hundra år sen så berättade jag att jag alltid hade fruktansvärt ont i halsen när jag hade mens. Det hade dom aldrig hört talas om på ungdomsmottagningen. Och lika så hade dom aldrig hört nån som hade som kramp i ena benet heller. Men det har Carina och Evelin och Lovisa också, så det vet jag att man kan ha nu.

Evelin är skjutsad till bussen och nu har hon åkt i en timme. Lovisa och Jessica blev hämtad av Sylvia. Och nu är det bara jag kvar. Men jag får vackert åka iväg själv. Men först måste jag fixa till mig.

Sälma

Igår var vi till mamma och pappa och kollade på Sälma. Vi skulle ha väntat tills idag men vi kunde inte hålla oss. Sen kanske det var lika bra att ta allihopa på en gång, då kan hon ju sova ut idag hela dagen.

Hon var iallafall den sötaste av alla! Så liten och så gullig och så go. Hon är mycket mindre än hon ser ut på alla kort. Jag ville nästan ta hem henne faktiskt. Så den mesta tiden av gårdagen höll jag till på golvet i köket i Dötjitt. Hon bet och hon nafsade och hon gosade och hon hoppade. När det var kissdax ute så sprang hon som en galning på den lilla stigen som pappa skottat upp. Två gånger sprang hon fram och tillbaka. Sen gick hon in och sov som en gris. Hon sov faktiskt den mesta av tiden. Lovisa sa att fast hon sov så mycket så var det så skönt att hon fanns. Det blev lite mera liv där uppe. Gå in på mammas blogg så finns det lite bilder på underverket.

Just nu

Jag har ledig helg och det känns så underbart! Och jag har sovit i två hela nätter nu. I förrgår gick jag och lade mig ca 22.15 och somnade direkt och sov ända tills Winnerbäck började spela klockan 5.30. Och igår så lade jag mig efter 23 någon gång och så sov jag till klockan 7 men låg till till 9. Så himlans jätteskönt. Snart kanske jag har sovit ikapp det jag förlorade under veckan. Fast man kan inte sova ikapp säger folk.

Idag ska det bäras ner grejer till förrådet. Det är saker som vi ska skänka bort till Allfix. Vi har för mycket möbler här hemma. Vi har även två databord/skrivbord som jag skulle vilja bli av med men jag har ingen lust att bara slänga iväg dom. Dom är ju rätt nya och så. Får väl hålla på dom ett tag till kanske och sen kanske dom får gå till Allfix dom också. Är det någon som vill ha dom så hör av er. Dom ser ut så här.