Till mina barn

När stormen river, när broarna brinner
När hopp och mening, bara försvinner
När du känner dig liten, och när ingen finns där
Då är du ändå aldrig ensam, så länge jag finns här

Jag kan gå hela natten, ta ett flyg eller tåg
Det spelar ingen roll var du är
Jag kommer dit ändå

Du är aldrig ensam, så länge jag andas
Så länge mitt hjärta kan slå
Du är aldrig ensam, glöm aldrig det
Jag gör vad som helst för dig, det hoppas jag du vet
Ja det hoppas jag du vet

Om dom du litar på sviker, om din dröm föll i sär
Då kan jag påminna dig om, hur mycket du är värd
Den där rädslan du känner, ja den är inte du
Och hur skrämmande den än verkar, så ebbar den ut

Jag kan gå hela natten, ta ett flyg eller tåg
Det spelar ingen roll var du är
Jag kommer dit ändå

Du är aldrig ensam, så länge jag andas
Så länge mitt hjärta kan slå
Du är aldrig ensam, glöm aldrig det
Och jag gör vad som helst för dig, det hoppas jag du vet
Ja det hoppas jag du vet

Så när du inte längre orkar, då orkar jag för två
När du inte ser nån utväg, då hittar jag en ändå
Du har givit mig så mycket genom åren som har gått
Är det största man kan få, det har jag fått

Du är aldrig ensam, så länge jag andas
Så länge mitt hjärta kan slå
Du är aldrig ensam, glöm aldrig det
Jag gör vad som helst för dig, det hoppas jag du vet
Ja det hoppas jag du vet

Och det vet jag att du vet

♥

Jag fick några kommentarer på jobbet "Vaddå skitit nervösbajs, va är du nervös över?" och "varför har du inte gjort nåt hemma på en vecka, har du bara latat dig?". Och flera i samma stil. Tror folk verkligen att det som har hänt ska gå över på en vecka? Det kommer att ta tid. Lång tid. För mig. Evelin. Och ännu längre tid för Lovisa. Och mera tid ändå för Pia och pojkarna. Jag kan ju bara utgå från hur jag känner och vad jag tänker. Och det är inte kul. Men det är inget jag gottar mig i. Klart att jag vill att allt ska kännas bra. Och jag ser framåt och positivt. Men så fort jag inte har nåt för mig så kommer tankarna. Tankarna på vad som kunde ha hänt. Tankarna på vad min älskade unge fått se och upplevt utan att jag var där som hennes trygghet. Bilderna som rullar i skallen. Dom andra som det inte gick lika bra för. Teddy, älskade lilla Teddy. Den som inte varit i den här sitsen kan inte fatta. Lika lite som jag kan fatta hur Lovisa känner sig. Och Pia och pojkarna. Man kan tro men man kan aldrig veta. Inte när man inte varit med om saken.

Bry er om

Kom ihåg att vara rädda om varandra. Det kan gå så snabbt. Jag och Lovisa kunde ha blivit riktigt osams förra lördagen. Men det var precis som att vi båda styrde upp det åt rätt håll. Och jag är så glad att vi gjorde det. Tänk om vi inte gjort det och hon vaknat 30 sekunder för sent? Jag kan inte ens tänka på det. Elaine sa att efter hon varit så nära döden två gånger så omvärderade hon livet. Man ska vara rädd om folk som gör en gott. Folk som är dumma och elaka ska man skita i totalt. Man ska bara koppla bort dom från sin hjärna. Hennes ord är så sanna.

Jag trodde att jag tänkte rätt så rätt i min hjärna över vad som är viktigast i livet. Ändå har jag insett ännu mera vad som verkligen är det. Folk klagar så mycket på skitsaker, alltså verkligen skitsaker. Viktigast i mitt liv är min fina fina familj, mina fina vänner och nära och kära. Det betyder allt. Att man vet att det finns folk som finns för en direkt när nåt hemskt händer. Folk som bryr sig om. Folk som är oroliga över hur man mår. Och jag har en sån familj, jag har såna vänner. Dom är guld värda. 

Finaste lilla Teddy

Ester saknar sin allra bästa vän. Hon är inte glad alls nu. Hon tittar på mig med stora ögon och ser så ledsen ut. Hon vet att han är borta. Och det gör så ont i mitt hjärta.

Idag

Dagen i dag är en märklig dag.
Den är din.
Gårdagen föll ur dina händer.
Den kan inte få mer innehåll än du redan givit den.
Morgondagen vet du ingenting om.
Men dagen i dag har du.
Använd dig av det.
I dag kan du glädja någon.
I dag kan du hjälpa en annan.
Dagen i dag är en märklig dag.
Den är din.

Tjejen som var först på plats har den här dikten på sin facebook idag. Hon har fått en plats i mitt hjärta. Kom ihåg att man ska vara rädd om dom man älskar, det kan gå så fort.

...

Så fruktansvärt nära, men det gick bra fysiskt. Nu ska vi hämta oss psykiskt också. Tankarna far runt runt i skallen. Är så otroligt tacksam samtidigt som tankarna går till dom andra. Men ändå så tacksam. Men man vill inte att ens barn ska få uppleva saker utan att man finns i närheten med sin trygghet. Nu fanns jag inte där och kunde skydda från allt ont. Det är hårt. Men jag finns här nu. Nu måste vi se framåt. Inte tänka på hur allt kunde ha blivit, utan hur allt blev. Det måste ju vara någon mening eller hur?

Älskar er ♥

Nu...

...vet jag vad det var i den här burken och jag vet även att vissa på mitt jobb smugit med sig såna hem! Kapris? Nänä!

Dagen hitills

Kunde inte sova i natt så jag lekte med min nya mobil, som jag för övrigt gillar väldigt mycket än så länge. Det som är negativt är kameran, som jag visste. Svårt att gå från en kameramobil till en som knäpper kort som bara känns okej. Sen är det batteritiden men det vänjer jag mig nog vid.

Somnade om vid 03.00-tiden och sen vaknade jag igen och somnade om och så vaknade jag och låg och spelade spel på mobilen och sen kollade jag på klockan och då var den 10.30! Herregud, så länge har jag nog inte legat i sängen på tusen år. Ändå la jag mig tidigt i går och sov en timme typ och kollade på hela Big Brother, tror jag iallafall.

Ester var så kissnödig och bajsnödig så hon sprang ut, det brukar hon inte göra. Hon gillar att det snöar lika mycket som jag, så hon sprang och var jätteglad. När vi kom in så var vi jättesnöiga. Eftersom jag skyndade mig ut så hade jag bara jackan på mig, inget under, och när jag tog av mig jackan så rann det iskallt vatten från håret ned på ryggen. Inte skönt. Ester sitter på sin handduk på bordet och tittar ut och fryser så  hon skakar.

Det var skönt att ligga så länge men nu hinner jag inte fixa mig och gå till jobbet, så det blir bilen som vanligt. Ska även in på apoteket och handla till min lilla Evelin som behöver tabletter. Det är så skönt att hon bor i Orsa igen. Nu slipper jag må dåligt för att jag inte kan komma och hjälpa henne när hon behöver mig.

Nu ska jag fixa ordning mig och sen åka till jobbet.

Väntar...

...på att posten ska komma så jag kan åka och hämta ut min nya mobil. Känns kul men lite jobbigt också, min andra mobil har varit så bra och jag gillar den verkligen. Men det är svårt att ha en mobil som knappt går att ladda och så ballade överföringen av kort till datorn ur också. Så en ny är nödvändig men jag hade helst av allt haft kvar min älskade lilla mobil...

Min gamla fina

Ny som ska upp till bevis

Bilder igår

Ester och Lovisa

Ester var full med tovor och Lovisa klippte och klippte och klippte. Det slutade med att Ester såg ut som en skabbråtta. Igen. Tur att det växer ut.

Solis

Vilket väder!

Bildirekt

Sån här kö är det tydligen ändå upp till stora rondellen haha

Idag fyller...

...min rara bror och trygghet år.

Grattis i massor på din dag!

♥

Och den finaste av fina fyller också idag.

♥ ♥ ♥

Mobilkräfta

♪♫♫♪♪♫ Nu har jag fredagsmyys ♪♫♪♪♫♫

Pisspottor!

Nä, nu är jag irriterad faktiskt. Bara för att man inte följer med strömmen utan gör det som känns bäst för en själv så är det fel. Varför är det så? Måste man följa "lagarna" på hur allt ska vara för att saker och ting ska accepteras? Vem bestämmer vad som är rätt och fel? Varför ska folk måla fan på väggen och anta att saker och ting ska gå åt helvete för? Varför inte tro att det ska bli bra istället? Varför inte vara glad åt vissa saker istället för att skvallra runt och pratar ner om folk? Om människor är lyckliga och glada så låt dom för fara vara det i fred och var glada för att dom har det bra! Eller är folk så avundsjuka för att dom själva inte vågar ta klivet och bryta mot dom sk "lagarna"?

Fan, bajs alltså!

Ismobil

Medans alla kollar Vasaloppet så tar Ester och jag en blåsig promenad på sjön.

Och vem vill vara det?

Kattfan

Igår var det in en kund som alltid köper kattmat. Så jag frågade faktiskt om han glömt det. Då sa han att katten var borta. Och han såg så ledsen ut. Och han var ledsen. För typ ett år sen så köpte han kattmat första gången och jag frågade om han skaffat en katt. Men den hade dom haft men var frun bortrest så han fick lov att handla mat även åt katten. Han talade då om att han inte alls gillade katter. Och han gillade inte deras katt heller. Inte ett dugg. Men när frun kom  hem så fortsatte han att köpa kattmat och han började prata bra om den, att han faktiskt inte kunde låta bli att tycka om den. Det tog 22 år för mannen att vekna, för katten blev 23 år.

Lin's lägenhet.

Kolla vilken fin lägenhet min finaste Evelin har!

Så fin