Arga vi

På öron var läkaren lika sur idag oxå, jävla hagga säger jag faktiskt tom. Inte ett hej när vi klev in i rummet, inte ett snällt ord, så opsykologisk som man kan bli. Hon talade om att det minsann inte alls gjorde ont i Evelin's öra fast Evelin grät så tårarna sprutade och dessutom hade lugnade i sig. Evelin fräste tillbaka till läkaren när hon sa nåt dumt och jag sa emot henne och gav henne onda ögat flera gånger. Vi blev utskickade i väntrummet för att Evelin rörde sig för mycket när hon grät. När vi kom tillbaka så vägrade Evelin att lägga sig ner på britsen. Och så sa hon till mig att det gjorde så ont. Jag sa att jag visste det. Då sa läkaren:
"Och HUR vet du att det gör ont"
"Och hur vet DU att det inte gör ont då?"
"För att jag rör inte ens trumhinnan"
"Kan det inte göra ont i själva gången då?"
"Nej, det kan det faktiskt inte"
"Näherru" sa jag och skakade på huvudet.
Sen sen fick hon en helt annan ton. En snällare ton. Vi fick örondroppar utskrivet och så ska vi droppa i örat varje natt tills på söndag. Då ska vi försöka suga ut eller spruta ut det sista själva. Det kommer att hur det är gå bli mycket bättre än att den där hemska människan ska peta i Linus öron igen.

Och det går ju inte skylla på att läkaren hade en dålig dag eftersom hon var lika igår oxå. Jag blir så arg på såna där människor. Hon har ett serviceyrke och då ska man fan vara glad eller iaf trevlig. Jag måste ju det på mitt jobb, hur dåligt och hur ledsen och hur arg och hur deppig och hur mensig jag är så är det min skyldighet att sitta där och vara trevlig!

Får Evelin en sån här propp igen så ska jag försäkra mig om att det inte är den där läkaren igen och blir det, då så får dom faktiskt skriva remiss till Falun.