Nu är det tisdagsmyyyys

När man är sjuk så får man käka lite tisdagsgott. Färska svenska kräftor är inte helt fel då.

Härligt

Att ligga i sängen en hel dag med en sjuk mamma är nåt som Ester verkligen älskar.

Det finns olika sorters människor

En del ser bara det negativa i andra människor. Och många är snabba att tala om det negativa de ser. En del säger det tillochmed rätt upp i ansiktet på människan det handlar om. Såna människor är inte bra för andra. Dom klankar ner, säkert inte medvetet men det kan såra. Och det är i deras ögon som man aldrig känner tillräcklig. Hur man än försöker.

Sen finns det de underbara människorna som ser det positiva. Som lyfter fram det som är bra eller fint. De som skiter i att säga det som är mindre bra. Sånt hoppar dom över. Men när dom ser nåt fint eller positivt så säger dom det. Såna människor är guld värda. Det är då man känner att man duger. Att man är bra som man är.

Hemma igen

Vaknade halv 8 i morse. Drog på mig kläder och så ut med Ester en snabbis och sen bort till jobbet eftersom jag började klockan . Hann ta två alvedon också innan. Det gick rätt bra på jobbet men sen blev det jobbigare och jobbigare. Har så ont i skallen och är trött som en get. Känns som att jag har typ 39 graders feber men det har jag inte. När jag kom hem så sket jag i att Ester nog ville ut och kissa. Jag fick lov att lägga mig och sova. Hon fick vänta några timmar. Lovisa åkte hem från skolan. Hon mår också dåligt.

Så kul. Nu missar jag pengar. Men det är så jobbigt att räkna med huvudvärk. Eller, det går inte att räkna när man har en massa huvudvärk.

Sjuker

Åkte hem från jobbet idag. Fryser och har ont i skallen och halsen och mår allmänt skit. När jag kom hem så somnade jag och sov några timmar. Men är lika trött än. Nu är valet, jobba eller inte jobba i morgon. Vi har ju inventering och jag slipper träffa kunder som förväntar sig att jag ska vara pigg och glad. Och jag gillar ju inventering på nåt vis. Tycker det är lite trevligt att vara i affären när den är stängd och det är tyst och med sina vanliga kläder. Jaja, jag vet, man ska inte gilla inventeringar men...

Men man ska följa magkänslan.

Jag är faktiskt livrädd för okända hundar

Kom precis in efter en promis med Ester. Vi gick som vanligt nere vid campingen. På hemvägen gick vi genom stugbyn. När vi kommit genom halva så kommer det en lös stor hund. Nån fågelhund av nåt slag. Den springer mot Ester. Ester sticker iväg men hunden jagar henne. Jag försöker få henne till mig så jag kan lyfta upp henne. Den stora hunden morrar och låter. Precis när Ester är så nära så jag kan lyfta upp henne så gör hunden ett utfall. Och innan jag själv hinner fatta vad jag gör så tar jag tag i hundens halsband. Den har öppet gap och morrar mot Ester. Själv står jag där med en helt främmande stor hund som jag dessutom håller i halsbandet. Jag hinner inte tänka så mycket för hundens tyska husse kommer och tar hunden. Han mumlar nåt. Vad vet jag inte. Sen går han till sin bil med hunden och stänger i den. Troligtvis så var dom på väg hem för bilen var full av packning och hunden smet säkert. Jag fick lov att kolla så inte hunden fick stryk för det ville jag verkligen inte.

Jag var inte ett dugg rädd när det hände. Ester fattade precis vad jag vill att hon skulle göra utan att jag sa nåt. Men när vi gått en bit igen så började jag skaka som fan. Ester hade svansen mellan benen ett bra tag men jag försökte vara så vanlig som möjligt. Lyfte inte upp henne och så. Vill ju inte att hon ska bli hundrädd. Hon också. Men när jag kände att jag inte skulle börja gråta och när jag slutade skaka så blev hon som vanligt. Hon höll sig närmare mig bara.

Gott?

"Vad är det här för kaka", sa Marcus när han såg den här saken i min kassa.

"Det är en myntpung" sa jag

Knäppt

Igår var det så fint på morgonen nere vid Orsasjön. Jag och Ester satte oss längst ut på lilla långabryggan. När vi satt där så kom det en tjej, turist. Ester, som blivit en vakthund, morrade djupt. Tjejen hade en kamera i handen och hon pekade på kameran och sen på mig. Jag fattade noll. Sen gjorde hon det igen. Jag skakade på huvudet. Knäppa kort på mig? nätack. TrögaEgoMalin. Hon ville ju att jag skulle knäppa på henne. Så jag tog kameran för att knäppa. Och då ställde hon sig i olika poser. Jag hade rätt svårt för att inte börja skratta. Men hon blev nöjd tror jag, eller också väldigt missnöjd. Hon tackade iallafall och gick iväg.

Lilla Ester

Veterinären i Falun ringde idag. Esters blodprov visade att hon var allergisk mot träd(?) och damm och kvalster. Nu ska jag bli en städmänniska. Ska se till att försöka dammsuga ofta och vädra sängkläderna. Jag hoppas för min gud att det hjälper. Vad kommer annars att hända...?

Om hon är allergisk mot mat får vi veta sen när vi ska fixa med det.

Vad jag skulle behöva...

Jag skulle vilja åka bort till en stuga i skogen. Långt bort från allt. Helt själv. Bara vara och tänka och fundera.

Allt blir inte som man tänkt sig

Igår när jag var ute på morgonpromis med Ester så möter ett par. Dom skiner upp på långt håll och kommenterar Ester och dom ler och ser så glada ut.
"Får man hälsa?"
"Ja, om hon vill så"
"Heeeeej lilla hunden, du är väl för söööööt"

Ester tittar på dom och dissar dom totalt. Mannen ser ut som att han ska börja gråta. Damen klappar mannen på armen och säger att "Åh, hon vill inte"

Tror att Ester förstörde hela deras dag, kanske hela deras liv, där vid båthamnen samtidigt som solen lyste så vackert över sjön.

Lite roligt är det att börja jobba faktiskt...

Idag kändes som att det var första dagen efter semestern. Det var alltså roligt att jobba. Har skrattat mycket och pratat en massa. Ja, jag gillar mina kunder. Blev väldigt rörd idag också. Kom in en tjej som jobbar på hemtjänsten och sa nåt om att dom varit på en kurs om hur man skulle vara mot andra människor. Då hade en gammal farbror sagt att han tyckte om att gå in på ica när jag jobbade för han kände sig så glad då han pratat med mig. Det värmde verkligen i mitt hjärta, det är en av mina absoluta favoritkunder. Vi har alltid pratat, om allt och inget. Han är så trevlig, inte överdrivet trevlig och han skämtar inte töntiga skämt. Han är bara trevlig och rar.

Jag fick också ett skrattbryt i kassan en sväng. Det var svårt att samla sig efter ett sånt. Som tur va så var det bara folk i köerna som vet att jag kan bli så.

Jag skrattade även gott när jag åkte genom byn på hemvägen och släpper över en av mina kunder över vägen när han kommer cyklandes. Lite för mycket har han nog druckit men ser att det är jag som är i bilen så han vinkar glatt. När jag åker så cyklar han efter bilen och samtidigt så kastar han en massa slängkyssar.

Ja, jag gillar mina kunder. Dom är fan bäst!

Egentligen är jag inte förvånad

Ibland upptäcker man saker och ting. Man undrar varför en del betyder mera än andra. När det utåt är så gulligt och bra. Det är sjukt tycker jag. Jag blir arg och ledsen och förbannad. Fuck you!

Fint va?

Det här går Ester och jag förbi varje dag.

Körtelfeber är väl bajs

Redan i morse kändes det som att allt var annorlunda. Lovisa log. Lovisa pratade. Lovisa fanns liksom. Men vi åkte ner till Falun ändå. Hon hade ju fortfarande inte druckit speciellt mycket. I Falun träffade vi på Petters kompis Anna direkt. Pratade lite med henne och hon tyckte det var bra att vi kom ner. Sen fick vi vänta på Lovisas tur. Det var en hel del jourpatienter så det tog några timmar. Sen fick vi träffa en läkare. Dock inte Anna men den här var väldigt trevlig också. Hon kollade ner i Lovisas hals med en kamera (gick ner genom näsan). Hon såg att det var infektion i näsan och att halsen gjorde ont. Men hon tyckte inte att halsmandlarna var superstora. Så jag fick kolla ner i halsen också och dom var mycket mindre än igår! I måndags så var dom så stora så dom tog i varandra och grejen dom hänger ner i halsen syntes knappt. Levervärderna var inte alls bra så den måste få vila. Men det visste vi ju redan.

Lovisa fick morfintabletter och penicillin och några andra starka tabletter. Inlagd blev hon inte för läkaren var rätt säker på att hon skulle kunna käka nu när halsmandlar var mindre och med dom morfintabletterna. Så vi tackade för oss och gick till apoteket för att hämta ut medicinerna. När det blev våran tur så satte sig Lovisa på sittplatsen vid uthämtningen. När apoteksdamen fått personnummer och sånt på Lovisa så kollade hon på henne och sa: "Så ja, nu har du fått lite färg i ansiktet. Jag såg när du stod och väntade på din tur att du var helt vit i ansiktet så jag var beredd på att du när som helst skulle svimma". Vilken människa. Hon såg alltså Lovisa på långt håll och hade koll. Sånt gillas.

Sen i bilen på parkeringen så proppade Lovisa i sig piller. Sen åkte vi till Maxi för jag skulle kolla en sak till Evelin. Och sen...sen åkte vi till Donken för Lovisa ville prova att käka! Hon fick i sin en halv cheeseburgare och äppelbitar och några pommes och en halvliter vatten. Helt otroligt!

Nu har hon käkat lite blåbärspaj med vaniljsås och hon mår rätt så okej. Trött men det går helt klart åt rätt håll nu. Äntligen!

Falun igen

Ringde till distrikan i morse. Jag ville kolla om Lovisa hade fått halsfluss eftersom halsen inte blir bättre alls. Det tyckte dom var helt okej och hon fick en tid. Dom tog en micorsänka och sen tyckte sköterskan att en läkare skulle kolla på Lovisa igen. Sänkan låg på 50 så den var ju lite hög. Sen fick vi vänta lite på läkaren. När vi kom in där så pratade läkaren med Lovisa och mig och kände på magen och så. Hon tyckte att det var för mycket att gå ner 10 kg på lite mer än en vecka, dessutom tyckte hon att Lovisa var alldeles för trött och slut. Så hon ringde till Falun och fick prata med dom på öron-näsa-hals och dom tyckte att Lovisa skulle läggas in med tanke på att hur hon mådde. Om man är så slut och druckit dåligt och inte käkat nåt så har inte kroppen nån näring. Och utan näring så orkar inte kroppen bli frisk. Jag sa att hon iallafall fick i sin ungefär 7 isglassar igår. Det tyckte inte läkaren var nåt alls.

Så i morgonbitti drar vi till Falun. Evelin som är på väg till Falun nu får komma hem ikväll igen och vara hund och kattvakt. Men det känns skönt. När man är så trött och slut så man mest ligger och gråter så är det nog läge att få lite näring.

Oj

Ester väckte mig i morse. Hon stod på min arm och viftade glatt med svansen. Jag försökte somna om. Det gick inte. Hon blev ännu gladare att jag rörde på mig. Och så "pratade" hon. Det var bara att kliva upp. Hon ville ut direkt. Och svansen gick som en trumpinne hela tiden. Ute tyckte hon att allt var kul och allt skulle luktas på. Vart tog den morgontrötta hunden vägen som helst ville sova till kl 11? Hunden som inte väckt mig på hela sommaren?

När vi nästan var hemma kom jag på svaret. Kortison.

Allergian

Hemma från Falu djursjukhus. Ester har någon form av allergi. Så nu ska hon köra med sträng diet i 2 veckor. Ingen annan mat. Allt ska bort. Det ska inte finns nåt som hon kan stjäla framme heller. När vi sen kört så i två veckor så ska det bli tvärt om. Då ska hon få käka allt. Får hon då tillbaka sina kliprickar så vet vi att det är foderallergi och då ska det bli ett schema mat. Och om inte kliprickarna försvinner när vi kör dieten så är hon allergisk mot nåt i luften. Ute eller inne. Kan vara allt från pollenallergi till katt. Jag tänker inte bryta ihop och ta ut nåt i förväg angående ev kattallergi. OM det skulle vara det så tar vi det då.

När vi kom till veterinären så klev Ester glatt in i byggnaden. Sen stannade hon till, kollade sig runt och sen åkte svansen in mellan benen och hon ville ut. Vi gick ut ett tag. Där träffade vi en kund till mig. Som grät. Dom hade inte fått ett roligt beslut att ta. Jag är ju som jag är så jag grät också en skvätt, trots att jag inte känner kunden speciellt bra och hunden har jag aldrig sett. Men matten var så ledsen.

Inne i undersökningsrummet så försökte Ester klättra upp på mig hela tiden. Jag är glad att hon är så liten som hon är. Jag är helt sönderriven på bröstet eftersom hon skulle upp till mig hela tiden. Kom på att hon faktiskt var rädd att få vatten under huden igen för det gör tydligen väldigt ont. Nu blev det ju bara undersökning och lite skrapning på en blåsa och sen blodprov.

Direkt från mobilen

Om man varit duktig gör doktorn får man en sak. Det kan man även få av sin mamma om man varit duktig hos veterinären. Trots att man rivit sönder mamman så blöder.

Direkt från mobilen

Ester tog blodprov på Falu Djursjukhus.

Min morfars dopklänning...

hade Pärla på sig på sin namngivning. Nästan 100 år.

En mycket vacker dag

Pärla's namngivning var så vacker och så fin. Jag grät och grät och grät. Anette läste så fint. Peter spelade och sjöng så fint. Smörgåstårtan var helt super. Mammas marängtårta som jag inte ens i vanliga fall gillar var jättegod. Det var så lyckat. Mycket bättre än ett stelt dop i en kyrka med en massa gudprat. Den dagen Pärla är vuxen så kan hon själv bestämma vilken tro hon vill följa. Sånt ska ju inte föräldrarna bestämma.

Tack Petter och Anette och Pärla för en underbar dag!

Lilla lilla Visan

Lovisa mådde ju rätt okej fast när vi fick veta att hon hade körtelfeber. Båda var glada att det inte blev så hemskt. Trodde vi... Natten till lördag låg hon inne med dropp, en hals som gjorde ont och hela halsen full av slem som inte gick att svälja ner eller hosta upp. Febern pendlade mellan 39.9 och 36.8.

På lördagen så var den namngivning för Pärla, jag fick åka på den. Evelin fick vara hemma och passa Lovisa som mådde lite bättre. När jag kom hem på eftermiddagen så hade hon 39.9 och mådde skit. På namngivningen så var Petters och Anettes vänner varav en är läkare på öron-näs-hals i Falun. Hon gav oss lite tips. Så Lovisa tvingade i sin betabred och mådde faktiskt bättre. Men långt ifrån bra. Igår var vi in igen på lasarettet. Vi fick välja om Lovisa skulle ha dropp eller inte. Hon valde inte. Synd nog för hon skulle behövt det.

Hon har inte haft feber nu på två dagar men hennes hals är sårig och gör ännu mera ont. Det är så synd om henne. Hon är slut och trött och matt och framför allt hungrig. Även jag är trött och slut. Jag sover lite och på helspänn. Mammahjärnan har kopplat på totalt. Minsta förändring i hennes andning så vaknar jag. Fast hennes rum är en bit från mitt. När ens barn är så där sjuka så blir dom små, åldern spelar ingen roll. Igår kväll innan jag somnade så var jag så slut så jag bara grina. Grät mig till söms tror jag.

Nu är det dags för en omgång med betapred och pronaxen. Hon fick alvedon nångång förut också men hennes levervärden låg för högt för att hon skulle kunna få det. Så det hoppar vi.

I morgon är det nästa sjuklings tur. Då ska Ester till veterinären i Falun. Jag är så glad att jag har Evelin som kan hjälpa mig. Vad hade jag gjort utan henne?

Var så god nästa...

Esters klåda blir bara värre och värre. Idag har hon gnällt och velat hitta på nåt hela tiden. Och hon kliar och kliar. Ringde till Falun. Hon ska dit på tisdag förmiddag och träffa en hudspecialist. Ska kolla hos Djurläkarn om dom har ett schampo som hjälper mot klåda. Har inte dom så får jag kolla hos veterinären i Mora. Jag ska ju ändå till Mora för att hämta Evelin och Gunnar.

Vi får aldrig vara riktigt friska i vår familj känns det som.

Lilla Lovisen

Visan har ju varit sjuk i flera dagar med hög feber. Natten till söndag så hade hon 40.0 grader och mådde verkligen bajs. Igår när hon haft feber i flera dagar så kom jag på att jag skulle kolla på nätet hur länge man egentligen kunde ha det innan man kontaktade vårdcentralen. Kom in på en sida om körtelfeber och allt stämde in på det! Så jag ringde sjukvårdsupplysningen och fick prata med en underbar människa som sa att vi fick lov att ringa och beställa tid idag.

Så i morse så ringde jag och Lovisa fick en tid kl 10.00. Lovisa kom till en sköterska och tog stick i fingret och så. Och sen fick hon träffa en läkare. Läkaren konstaterade att det mycket riktigt var körtelfeber. Dessutom så hade Lovisa förstorade mjälte. Fick en remiss för akut ultraljud i Mora. Så det var bara att fortsätta iväg dit.

Där inne fick Lovisa ett eget rum, en bit bort från alla andra patienter. Micke Dufva kom och tog en massa rör. Och tänk att han fick sticka Lovisa i armen utan bedövningssalva. Hon som har sån skräck för sånt. Munskydd hade han för att inte bli smittad. Sen kom en läkare som kollade på Lovisa och så. Han pratade om att läggas in på medicin i Falun till och med. Sen blev det ultraljud och mycket riktigt så var mjälten förstorad och även levern var påverkad. Lovisa hade även Hepatit nånting också. Det var inte samma som är smittsam men en annan typ. Så läkaren kollade om Lovisa var gul och så.

Vi slapp åka till Falun som tur va. Det blev vila vila vila som gäller. Ingen gymnastik i skolan. Akta sig för att slå i mjälten som då kan spricka. Hon ska göra ett leverprov om fyra veckor så allt ser bra ut. Och så vila. Vila. Vila. Troligtvis så smittar hon inte nu. Men Evelin får vänta tills på torsdag-fredag innan hon kommer hem. Utifall att. Och så får Lovisa hoppa över namngivningen på lördag om hon inte orkar.

Jag är glad att vi betalar skatt i Sverige. Allt gick så smidigt och allt klaffade. Varenda människa som vi haft att göra med idag inom vården har varit underbara.

Min dag i bilder

Kl 07.00
kikade Ester upp men låtsades sova.

Kl 08.00
sov dom fortfarande men då höll jag på att kissa på mig så jag tvingade upp dom.

Kl 09.00
käkade jag frukost, hårtbröd med kaviar och ett stort glas med vatten är aldrig fel.

Kl 10.00
körde jag mot Vångsgärdet för att hämta Lovisa och Karolina. Hamnade bakom en väldig seg bil som trodde att det var 30 km/h ända till Statoil.

Kl 11.00
körde vi in i Våmhus by efter att vi hade tankat och handlat lite.

Kl 12.00
fikade vi uppe i Dötjitt.

Kl 13.00
var flickorna redo för att börja städa.

Kl 14.00
tog jag en kaka som Mira försökte fjäska åt sig.

Kl 15.00
var vi klara för att åka hem och då hade även pappa klippt allt gräs klart.

Kl 16.00
så åkte vi genom Selja på vägen hem, vi åkte över Mora för Mira inte skulle bli åksjuk.

Kl 17.00
öppnade jag paketet från Bluebox och blev så nöjd.

Kl 18.00
öppnade jag kylskåpet för att se om det fanns nåt att käka. Det gjorde det inte.

kl 19.00
så kom vi hem med pizza.

Sen blev det inga mera kort för sen blev det soffan och snart blir det sängen.

Söta va?

Jag har länge försökt hitta en ny plånbok. En liten annorlunda. Råkade kolla på Bluebox och hittade dom här. Så jag och flickorna beställde såna till oss. Nu hoppas jag att dom är så bra som jag vill att dom ska vara.

Frossa

Snällaste Karolina ringde igår och talade om att hon hade fixat räkor till mig. Fem hela kilon. Ikväll ska jag frossa i min ensamhet och kolla på en film. Underbart!

Oj

Ibland är det för mörkt i hallen.

Kul

När vi åkte genom Rättvik här om dagen hamnade vi bakom den här bilen.

Hallon

Lovisa och jag har plockat hallon ute på gården.
Så gott!

Lite skriv

Nu har jag fått min nya dator äntligen. Det har ju inte blivit mycket skrivit här sen min Dell drunknade av regnet som tromben drog med sig . Ni kan ju kolla här hur det faktiskt såg ut här på Västeråkern i typ 10 minuter eller nåt sånt. Men nu har jag en ny dator som jag införskaffade på Siba i Falun.

Vi har iallafall gjort allt och inget på min semester. Vädret är precis så som jag vill ha det. Sol ibland och regn mera. Vi har haft Evelin och Gunnar här och hälsat på. Vi har hälsat på dom i Falun. Jag har partat några gånger och fler ska det visst bli. Blir så glad att det finns folk som vill ha med mig.

Jag har inte hälsat på Eli än, tänkte dom skulle få komma in i sina rutiner först men det verkar dom ha gjort rätt snart. Så till veckan ska jag upp och se pojkarna igen. Såg dom ju i bilen när dom kom från BB.

Min bästa syster var hemma från Norge och det var så skönt att träffa henne igen. Hon är en pusselbit som saknas. Matildas vän Sandra kom sista helgen och hälsade på. Sandra var en väldigt trevlig människa och det käns bra att det är henne som Matilda ska resa bort med i vinter.

Annars händer det inte mycket här. Lovisa har tvingat mig att byta rum med henne och fast jag var väldigt emot det så känns det helt okej nu faktiskt.