lördag 28 augusti 2010

Jag är faktiskt livrädd för okända hundar

Kom precis in efter en promis med Ester. Vi gick som vanligt nere vid campingen. På hemvägen gick vi genom stugbyn. När vi kommit genom halva så kommer det en lös stor hund. Nån fågelhund av nåt slag. Den springer mot Ester. Ester sticker iväg men hunden jagar henne. Jag försöker få henne till mig så jag kan lyfta upp henne. Den stora hunden morrar och låter. Precis när Ester är så nära så jag kan lyfta upp henne så gör hunden ett utfall. Och innan jag själv hinner fatta vad jag gör så tar jag tag i hundens halsband. Den har öppet gap och morrar mot Ester. Själv står jag där med en helt främmande stor hund som jag dessutom håller i halsbandet. Jag hinner inte tänka så mycket för hundens tyska husse kommer och tar hunden. Han mumlar nåt. Vad vet jag inte. Sen går han till sin bil med hunden och stänger i den. Troligtvis så var dom på väg hem för bilen var full av packning och hunden smet säkert. Jag fick lov att kolla så inte hunden fick stryk för det ville jag verkligen inte.

Jag var inte ett dugg rädd när det hände. Ester fattade precis vad jag vill att hon skulle göra utan att jag sa nåt. Men när vi gått en bit igen så började jag skaka som fan. Ester hade svansen mellan benen ett bra tag men jag försökte vara så vanlig som möjligt. Lyfte inte upp henne och så. Vill ju inte att hon ska bli hundrädd. Hon också. Men när jag kände att jag inte skulle börja gråta och när jag slutade skaka så blev hon som vanligt. Hon höll sig närmare mig bara.

1 kommentar:

Kanelbullen sa...

Fy vad läskigt! Lilla Ester ♥