Mina småkunder är dom sötaste

Idag fick jag en smygande liten kram av en av mina favoritungar. Det var en kram som värmde så otroligt mycket och jag kände mig väldigt utvald. Dessutom fick jag ett liiiitet leende av en annan liten kund som brukar ha ett stenansikte.

Nu ska vi se framåt

Igår var Lovisa och jag till hennes skola och fixade allt. Blir ett studieuppehåll och sen måste hon tacka nej när hon får en förfrågan från skolan om fortsättning, om ett år typ. Lovisa ska skicka iväg ansökan att börja på Mora folkhögskola bara hon fixat ett personbevis. Troligtvis kommer hon inte in i höst men då får  hon söka till nästa höst. Sen är det ju inte helt säkert att hon kan fixa att gå i höst heller men hon gör stora framsteg och mår bättre och bättre varje dag. Hennes dalar blir färre och kortare. När vi gjort allt klart och gick mot bilen så var det inte så roligt precis. Lovisa tyckte det var skitjobbigt. Mitt älskade ♥. Men det ska fixa sig och som syo-damen sa när vi skulle gå;"Du har hela livet på dig att plugga, det kommer aldrig vara för sent. Viktigaste nu är att du mår bra. Se till det i första hand." Jag är så tacksam för att det finns kloka människor som fattar att det inte är nåt spel från Lovisas sida, för det finns såna som tror att det är det. Nu ska det gå framåt i hennes liv. Fast jag måste erkänna att det känns för jävligt att hon blir utkastad från skolan när hon redan mår så dåligt. Det är ju inget  hon själv valt...

Toppat bara eller?

Klippte mig i morse förresten. Ingen har sett det. Ändå försvann mera än en decimeter. Och vet ni, det gillar jag. På sant.

Utgång

Det var kul att gå ut i lördags. Faktiskt. Fast jag gick hem innan det slutade, som vanligt. Det var ju crusing så det var en massa folk ute och en massa bilar. Det var kul att gå bland alla människor och höra hur så många ropade "IIIIIIIIIIICAAAAAA-MAAAAAALIIIIIIIIIN". Ibland känns det som att det är jobbigt att ha det där Ica-Malin stämplad i pannan men ibland är det så skönt. Skönt att höra att folk faktiskt gillar mig. Just nu är jag inne i en ingen-tycker-om-mig-alls-period. Den har pågått ett bra dag. Då är en sån här utekväll bra. Då gillar jag när folk kommer fram och bara måste krama på mig och tala om att jag är bra på mitt jobb. Och det var skönt att höra en kille säga att han faktiskt kunde ha haft barn med mig om jag bara hade fattat att han faktiskt flörtade som fan förut för ett tag sen. Det gick mig helt förbi, så troligtvis så var jag väl inte det minsta intresserad då. Det var trevligt när flera killar på hotellet försökte bjuda mig på dricka och dans och cigg och knäsittning och övernattning. Jag blev väldigt glad när folk i mina barns ålder kommer fram och kramas och talar om att jag verkar vara en sån bra mamma. Och jag blir ju så klart superglad när dom även säger att jag är Lovisas syster(älskar dom) när dom presenterar mig för folk jag inte känner. Det kändes bra när bilar saktade ner och frågade om jag inte kunde hoppa in och åka med. Och få världens kram av en kille på jobbet och få höra att han tycker så mycket om att jobba när jag är där, för jag är en friskfläkt. Jag kände mig faktiskt mindre ful och fet när jag gick hem än på länge. Och det var inte helt fel att träffa på en människa när jag gick hem i min ensamhet. Vi hade en djup diskussion om livet mitt på trottoaren mitt i natten innan vi gick åt varsitt håll. Tror vi båda blev lite klokare av den faktiskt.

Men allra bäst på hela kvällen/ var att komma hem och krypa ner i sängen och finaste Wilma kom och la sig och tvättade sig och korrade och var så glad att jag kom hem.

Det gick även väldigt bra att kliva upp på morgonen och även att jobba första timmarna innan jag blev så ohyggligt trött.

Herregud vilken dag.

Vilken dag det var igår. Jag tror jag skrattade genom hela dagen faktiskt. När jag hade ca 20 minuter kvar innan jag ska skulle åka iväg till jobbet så kom jag på att jag tagit fram en laxbit, för att jag skulle göra wok. Samtidigt kom jag på att jag faktiskt skulle hinna duscha också. Så det blev panik och jag stressade som en tok. Men jag hann och kom iväg i väldigt bra tid till jobbet. Hur det gick till fattar jag inte faktiskt.

På jobbet så ställer jag mig i kassan och har Niklas i kassan mittemot. Jag gillar verkligen mina kunder och jag tycker om många av dom som kanske inte andra har så lätt för. In kommer en skräckkund, jag tänker att det var ju längesen jag såg henne och att det var ju bra för henne att hon var på benen igen. Känner att jag har lite dåligt samvete för jag faktiskt tyckt att det varit skönt att hon inte tagit sig ut på ett tag. Men så kommer hon med en förpackning rosor. Hon har plockat ut en bukett som har en ros som är av: :"Här är det en ros av, kom ihåg det sen för jag ska ha den billigare!". Hon småskriker och mitt dåliga samvete försvinner snabbt och jag kommer på varför jag faktiskt inte gillar henne. Jag tittar på henne och ler och säger. "Men det finns ju 5 till hinkar med blommor, finns säkert någon hel bukett i någon av dom." Hon stirrar argt på mig och går in i affären. När hon går ut så går  hon genom Niklas kassa och hon har bytt buketten. Niklas är som vanligt hur bra och trevlig som helst i kassan, trots att hon slänger upp hela korgen på bandet och kräver att han ska plocka ur den åt henne. Jag känner hur irriterad jag är men så ser jag att damen har en stor fågelbajs på ryggen. Då kan jag inte annat än att le. Och leendet övergår till ett stort flin och jag har svårt att hålla mig för skratt. Niklas fattar inget i kassan mitt emot och alla mina andra kunder tycker det är så trevligt att jag är så glad.

Sen när Lollan och jag sitter mittemot varandra så måste jag ropa på Niklas, så jag tar upp telefonen och ropar högt ut i högtalarna: "NIKLAS TILL KASSAN, NIKLAS TILL KASSAN". Hör hur Lollan börjar skratta och alla kunder också. "Men Malin, Niklas är ju här" säger Lollan nästan lite irriterad. Niklas står nämligen precis framför mig i Lollans kassa. Jag börjar då skratta och kan inte sluta. Det är helt sjukt. Jag tror jag står och fånflinar i en halvtimme typ.

Det kommer en människa in med två av sina barn in. Barnen är i typ 20 års åldern. Dottern klagar över nåt och jag skrattar och säger nåt tillbaka om hur det är att handla med ungar, fast dom är stora. Dottern säger att jag får se sen när mina barn blir stora hur det är att handla med barn som är i 20 års åldern. Mamman skrattar och säger att jag faktiskt har barn i den åldern. Jag säger på skämt att hon säkert trodde att jag hade småbarn eftersom jag ser så ung ut och så skrattar jag. Dottern säger att hon trodde att mina ungar skulle vara högst 10 typ. Det kändes bra haha!

En fd klasskompis till Lovisa kommer in med sin syster som är nåt åt yngre. Jag är rätt så sansad och tycker att allt flyter på bra i kassan. När jag ska tala om vart dom kan ta kvittot så säger jag: "Och så kommer kassahjälpen där". Jag fattar inte att jag sagt fel men jag ser hur dom kollar på varandra och försöker hålla sig för skratt. Då kommer jag på vad jag egentligen sa. Då är det kört igen. Jag skrattar hysteriskt och kan inte sluta. Igen.

Det kommer även en kontrollanter den här dagen så klart. Jag och Niklas klarar testerna trots att vi inte fattar att dom är kontrollanter direkt. När en av tjejerna kommer in med ett kuvert så vet vi bestämt att dom verkligen var kontrollanter. När tjejen har lämnat kuvertet till Annika så går hon förbi kassan. Jag säger till henne när hon går förbi att jag hoppas verkligen att hon skrivit "Kvinna 30" där hon förklarar vem hon handlat av. Hon säger:"Nej, kvinna f...eller tjugofem". Jag säger tack men det mal i skallen att hon nog skrivit "kvinna femtio". Kollar sen lappen på kvällen och det står "Kvinna 40 år, 165 lång". Tänk att vissa människor älskar man bara så där utan vidare.

Det var en massa mera som hände igår, jag kanske kommer på det senare, men det här var lite i allafall. Nu har jag ca 13 minuter på mig att duscha och fixa till mig innan jobbet. Att jag aldrig kan lära mig att tiden faktiskt går.

Man får iallafall drömma

Lätt att drömma men så mycket svårare att genomföra. Men är glad att ni tror att jag kan fixa det. Och Olle, du lär nog byta däck hela livet åt mig gissar jag Haha. Som sagt va, lätt att drömma om men svårt att genomföra.

Take it or leave it

Har hängt upp mina svarta lyktor som jag köpte när vi var till Ikea. Det är säkert utelyktor egentligen men jag gillar dom inne. Satte upp tre stycken i en  hög i vardagsrumsfönstret. Blev bra tycker jag och är som vanligt inte som alla andra. Men jag är jag.

En dag i Björnparken

 

Tillbringat dagen med mina föräldrar och min fina syster. Först åkte vi upp till Grönklitt och där gick vi på Björnparken. Det är en tradition vi har att varje sommar åka dit. I dag fick vi se alla djur, förutom lodjuren. Det är nog första gången som vi sett så många djur, tror jag. Finast är ju kattdjuren. Efteråt så åkte vi till "Brödboden", där Evelin har praktik. Evelin var så fin med rosa tröja och en svart liten mössa. Lovisa och Emil och Ester kom också dit. Så vi käkade allihopa utom Evelin som jobbade och så matade en massa fåglar. En fågel var så modig så han tog bröd från min hand. Så sööt!

Lite bilder

Testpilot

Nu har jag anmält mig som testpilot på smartson. Får väl se om jag får chansen att prova en Pentax WG-1 GSP, det skulle vara kul att kunna vara ute i vilket väder som helst och knäppa kort och sen inte vara rädd att den ska gå sönder om man tappar den.

Några bilder från igår

Malin

Älvdalska för nybörjare

Det här språket är jag uppväxt med, undra hur många egentligen som vet vad "myssmyersriesa" är för nåt. Och jag hade ingen aning om att det hette hästmygga fören jag var typ 12-13.

Spegelbild

Benny

Benny

Ester

Här är Benny, honom mötte vi idag vid sjön. Han är nästan Esters spegelbild och båda hundarna blev lika paffa som vi mattar när dom möttes. Helt olika raser hade dom i sig men ändå så otroligt lika. Till och med mustascherna var lika bruna. Och båda morrade åt en annan hund som gick förbi, och så gick båda mellan sina mattars ben för dom var rädd för den andra hunden.

Ikea i fredags

En rätt glad Pia

I fredags var vi till Valbo. Vi, det var Pia och Emil och Oscar och Manna och Evelin och Lovisa och jag. Vi skulle köpa allt möjligt till Pias familjs hem. Herregud vad vi handlade och va kul vi hade och va svårt det var att komma på allt man behöver, trots att listor skrivits. Och va trötta vi var när vi åkte hem. Det blev en massa vagnar och dom öppnade en egen kassa på Ikea endast för oss. Hela dagen var vi på Ikea, hela dagen!, vi gick in typ 11.15 och kom ut 17.30.

Pia vilar sig lite i en fin säng

11 vagnar hade vi visst...

Drömmar

Ett litet fint hus vill jag ha. Det ska vara gamla äppelträd och vinbärsbuskar på gården. Jag själv ska plantera krusbärsbuskar, såna där röda. Det ska ligga vid en å, och det ska finnas en brygga där jag kan sitta och meta. Ett fint hönshus ska jag ha också, där ska det bo 5 höns och en tupp. En snickarbod ska jag ha också, där jag kan borra och skruva och fixa och dona. Jag ska även renovera mina rum, ett efter ett. Dubbeldörrar ska jag ha också. Fina såna. Och vackra fönster. Och så en man, en snäll en, som finns där när jag behöver en axel att luta mig mot.

Mysko

Mina sista kommentarer har blåst bort ser jag, undra vart?

Det är alltid lika kul...

... att vara konfektyransvarig på jobbet och få provsmaker på nytt godis. Mindre kul är det när man glömmer allt i bilen och det är vääääldigt varmt ute.

...

Blir en jobbig dag. En dag med många tankar. Så mycket sorg.
Sov gott nu Annette och håll din hand över dina älskade barn.

Onsdag

Först jobbade jag mellan 7-13. Hann med lite av mina saker på jobbet vilket kändes väldigt bra. Sen åkte jag hem och hämtade Lovisa och Emil. Dom gick till Pia och jag gick till Evelin för att hjälpa henne med en grej. Hem till Pia sen och ringde försäkringsbolaget och undrade om pengarna. Det var tydligen helt omöjligt att få dom tidigare. Sånt gick bara om man stod totalt utan. Konstigt eftersom jag fick till min självrisk när jag sa att jag behövde dom fort. Ringde till Ikea för att kolla om Emil fick skaffa ett Ikea Handla kort. Det kunde man bara få reda på när man var på Ikea. Men hon kom på att vi kunde höja krediten på mitt kort, utifall att inte Emil skulle få någon kredit. Så jag höjer den tillfälligt en vecka eller två. Sen åkte vi och lämnade tillbaka lilla Ammi, det var lite jobbigt men bäst för Pias familj och lilla Ammi själv. Hem till Pia igen. Åkte och lämnade Pia och Lovisa och Emil på ica. Skjutsade Linus till en kompis till honom och sen skjutsade jag dom båda till båthamnen. På vägen hem kom jag på att vi måste fixa till begravningen i morgon. Ringde Lovisa och hämtade henne. Och Pia, som också glömt. När dom kom ut på parkeringen så hade Lovisa bestämt sig för att följa med på begravningen. Ner till begravningsbyrån, där gick känslorna som en fors genom kroppen. Och när Lovisa sa till damen på begravningsbyrån att det kunde lika gärna varit hon själv som dött i branden så var tårarna så nära. In på blomsteraffären och beställde en handbukett till Lovisa. När vi kom ut så kunde jag inte hålla mig längre. Då började jag gråta. Är så tacksam och lycklig att det gick bra för Lovisa. För Emil och Pia och Linus och Oscar och Manna. Lider så med dom andra, som förlorade sin mamma på ett sånt fruktansvärt vis. Jag hatar den där jävla branden så mycket. Det är så mycket som blivit förstört av den. Inget bra har den tillfört. Spelar ingen roll hur positiv jag försöker vara. Ibland funkar det inte. Här om natten vaknade jag av ett ryck. Drömde hur alla var borta och att det var eld överallt och så såg jag Lovisa som bara satt och skrek på marken som var snötäckt. Då är det jobbigt att försöka somna själv. Speciellt när man vet att visa bitar ur drömmen faktiskt är sann. Tur att jag har Ester och Wilma. Dom känner när jag mår dåligt, på nåt vis. Båda lägger sig tätt tätt så högt upp mot ansiktet som möjligt. Är så glad att jag har dom.

Kanske ändrade planer

Kan hända att det blir en natt på nåt scandic hotell istället, låter inte helt fel tycker jag. Och då finns det inget vatten att oroa sig för.

Bajs

I morgon skulle vi till Ikea för att införskaffa familjen Pia ett nytt hem. Försäkringsbolaget lovade att sätta in pengar idag. Men..det gjorde dom inte. Det innebär att Pia och hennes söner inte kan få sitt hem än. Och det vill dom. Dom vill ha nåt eget, som är deras, där dom kan börja från början. Lovisas handläggare hade dåligt samvete för att han varit sjuk en vecka så Lovisa fick vänta med sina pengar. Pias handläggare har lovat flera dagar nu att dom ska få pengar. Så otroligt dåligt tycker jag. Nu håller vi timmarna för att pengarna kommer in i före torsdagkväll, då kan vi åka till Ikea på fredag iallafall. Dom ska inte behöva få vänta längre på att få börja om från början med livet.

Intressant

Vi har kunder som handlar till "Björnprojektet". Dom handlar vagnar som är överfulla och lite till. Dom är trevliga och glada och man gillar dom faktiskt. Fast dom pratar tyska och danska och norska och alla möjliga språk. En gång så fick jag lov att fråga vad det där projektet egentligen gjorde. Dom hade väldigt svårt att förklara. Jag tyckte att det var lite konstigt. Men nu förstår jag. Idag på tv2 så handlade det om just det björnprojektet. Väldigt intressant tycker jag. Kanske just för att jag äntligen fick veta vad dom pysslar med. Eller också var det väldigt intressant ändå.

Här är björnen som vi såg förra sommaren på kanonvägen. Så söööt!

Grattis min lilla mamma!

♪♫♪♫♫♪♪ Ja må hon leva uti hundrade år ♪♫♫♪♪♫♪♫

Grattis på din dag

Älskar dig

Puss

♥

En order över sms

"Ja och så åker jag o du på kryssning till Riga"

Då är det bara att lyda.

Herregud!

På jobbet idag stod det en tant med rumpan i vädret medans hon kollade på blommorna som stod nära golvet. Hon stod väldigt dumt nämligen precis där man går in i själva affären. Där vippgrinden är. Då kom det en farbror med en kundvagn. Han stannade och vänta på att tanten skulle ställa sig rakt igen. När hon inte gjorde det så tog han fart med vagnen och går fort fort mot tantens rumpan. Som tur är så råkar han köra in i räcket som finns före. Hade han inte gjort det så  hade tanten rasat rätt fram. När han inte lyckas att fälla omkull tanten så ropar han "ursäkta, ursäkta". Tanten ställer sig då upp och kollar framåt vem som ropar. Bara det att farbrorn är ju bakom. Tillslut hör tanten och flyttar på sig.

Jag som ser det hela är helt paff, skulle inte förvåna mig om jag stod och gapade faktiskt. Sen börjar jag skratta som 17. Det hela var så sjukt och jag skrattar och skrattar.

Jag

Folk har bakning som intresse och dom är duktiga på det. Folk gillar att laga mat i en massa timmar och är duktiga på det. Folk inreder och fixar och är så duktiga på det. Folk tränar sina hundar och är så duktiga på det. Folk är hurtiga och springer och promenerar och är duktiga på det. Folk bantar och går ner i vikt och är så duktiga på det. Folk städar och putsar och är så ordningsamma. Folk har mål i livet och når fram till dom. Folk är så himlans bra. Och sen är det jag. Jag har inget speciellt intresse. Jag är inte duktig på nåt speciellt alls. Jag har inga speciella mål att uppfylla i livet. Jag gillar bara det är lugnt och skönt och att livet går sin gilla gång och utan några bråk eller orosmoment. Att få vara lycklig och friskt och glad och trygg och älskad. Det är viktiga byggstenar i mitt liv. Jag är inte ens någon intressant person som kan mycket om massor, som bråkar och ställer till, som sprider osanningar och pratar skit. Skandaler är sällsynta Jag är jag. En tråkig en. Är nog därför jag inte har en massa vänner och därför jag är den eviga singlan. Jag är för tråkig.

Bilder från igår