Borta

Oj, så många som slutade läsa när jag bytte blogg. Vill bara säga att det bara är vissa inlägg i den bloggen som är med lösen. Alla andra inlägg går fint att läsa.

Uppdatering: Länken finns till höger på den här sidan. Det står "min andra blogg". Annars kan ni klicka här.

Nu så.

Ja, då har jag skaffat en till blogg nu då. Jag kommer att ha kvar den här men även skriva på den andra. Sen får jag väl välja vilken jag vill fortsätta med. Gillar dock att jag kan göra vissa inlägg lösenordsskyddade.

Den som vill ha mitt lösen kan skriva till mig, men jag kommer bara att ge ut det till ett fåtal vänner. Like it or not.

Puss och kram på er!

Oftare funderar jag...

Funderar faktiskt på att skaffa en lösenordsskyddad blogg. Det är några skräp som läser här som jag inte tycker behöver göra det. Vissa som jag inte tycker har med mitt liv alls att göra. Varför läsa här om du ändå inte gillar mig liksom... Jag är helt medveten om att jag får skylla mig själv som har en öppen blogg(än så länge) men ändå. Det skulle vara skönt att kunna skriva precis vad man ville, utan att behöva ta hänsyn eller tänka på vem som läser. Det skulle vara bra om man kunde göra så att vissa inlägg var skyddade.

Klumpar

Idag när jag stod och sorterade tobakskort på jobbet så kom tankarna igen. Allt för att jag i ögonvrån såg en kille som jobbade på akuten den 20 mars. I min skalle kom det upp att jag fick ett sånt fint meddelande på min facebook nån dag efter branden. Hon tackade mig för att jag organiserat allt så bra på akuten. Att jag såg till att alla anhöriga blev kontaktade. Att jag fick dit dom anhöriga. Att jag såg till att alla hade någon hos sig hela tiden. Att jag var envis att alla skulle vara på samma rum. Och faktiskt, jag hade fullt upp hela tiden. Jag ringde, jag pratade, jag kramade, jag höll om, jag hämtade vatten, jag fixade och donade. Precis hela tiden. Det var inget jag tänkte på just då. Men hade jag inte hållit igång så, så hade jag inte funkat. Jag hade brutit ihop där inne och blivit som en våt liten trasa. Men klumpen i magen var där hela tiden. En tung klump, full av oro och mörker och sorg, en tänk-om-klump. Den finns än. Mindre nu. Mycket mindre. Men ibland så blir den stor, lika stor som min kropp. Idag blev den det. Igår blev den det. Igår kom ambulansen med blåljus när jag var på jobbet. Tog upp mobilen och ringde direkt till Evelin och Lovisa. Precis när jag ringde så kom en kille som är brandman. Han tittade på mig och sa lugnt: "Det har iallafall inte gått nåt brandlarm, Malin". Jag tycker han ska skola om sig till sjuksköterska eller nåt. Han såg mig bara med min mobil och att jag slog ett nummer, ändå visste han vad som fanns i min skalle. En sån människa ska jobba med människor tycker jag.

Idag när allt kändes så stark, och jag fick lov att behärska mig väldigt för att inte börja gråta, så kom min brors gamla klasskompis. Plötsligt så kändes min klump väldigt lite i jämförelse med den klumpen han och hans familj har. Alla människor har olika klumpar som ligger och nöter och jävlas. Det går inte att jämföra vem som har det värre eller mindre värre. Mår man fördjävligt av sin klump så gör man det. Även om ingen kan förstå varför man mår dåligt. Men ibland kan klumpen minska lite tillfälligt när man får höra om någon annans klump. Klumpar är hur som helst bäst när dom är små.

Ibland undrar jag om jag någonsin kommer bli fri från den här klumpen. Jag vill verkligen inte ha den. Jag vill slippa känna den där isande känslan som kommer när jag hör en ambulans eller brandbil. Jag vill inte bli kallsvettig och spyfärdig varje gång någon brandman får larm i närheten av där jag är. Jag vill att jag ska tänka:"Tro vad som hänt nu?". Lite nyfiket. Men det enda jag har i min skalle nu när det händer är:"Var är Evelin? Var är Lovisa?" Dom tankarna skriker i min skalle, ekar liksom. Det går inte att förklara. Men jag hatar det. Ordentligt.

Måste faktiskt...

...tala om att jag tycker så mycket om mitt bästa och vackraste lilla brorsbarn

 

♥ Jag älskar mina barn ♥

Tankar

"Den vise bygger inget hopp om framtiden och ångrar inget av det förflutna"

Det här citatet av Dharma såg jag idag på nätet. Det ska tydligen vara väldigt kloka ord. Men det stämmer inte på mig. Jag bygger hopp om framtiden, jag önskar och hoppas och vill. Och jag försöker påverka. Jag låter inte allt bara ha sin gång. Så funkar inte jag.

Jag ångrar saker i mitt förflutna. Saker jag skulle vilja ha ogjort. Det har visserligen gett otroligt mycket också och jag har växt mycket som människa. Men det har skadat och skadar också. Mycket. Så därför kan jag känna att jag önskar att det aldrig hänt. Sånt man inte vet om saknar man inte heller eller hur...?

Grattis!

Lovisa & Emil 

till er förlovning!

Önskar er massor av lyckliga år.

Älskar er!

Uppskattat

Igår när vi var uppe i Älvdalen drack jag kaffe samtidigt som jag läste DD. Mitt i tidningen så är det en stor bild på min jobbarkompis Pia. Tyvärr så hittar jag inte artikeln på nätet men den handlar om henne och hennes man Tua, dom har haft hand om alla möjliga djur hemma hos sig. Men det är deras arbete med att bevara bergsuvar som dom är är "kända" för. Men dom har räddat allt från igelkottar till rådjur. Deras ena dotter kan skryta med att hon vet att hon är allergisk mot rådjur. Hur många kan det liksom? Pia är sjukskriven nu och jag saknar henne så mycket. Finaste Pia har äntligen förstått att det är viktigt att även hon mår bra och att hon ska tänka på sig själv lite. Hur som helst så läste jag artikeln och skickade sen ett sms till Pia. Tillbaka fick jag ett jättefint sms. Det är så skönt att vara uppskattad för den man är. För att jag är jag. Då är det lättare att skaka av sig elaka vibbar som vissa folk skickar till en. Lättare att strunta i folk som pratar skit, skit som dom aldrig tror ska komma fram till den det gäller. Men allt kommer fram. Det finns alltid någon som skvallrar till den det berör.

Finaste

Sitter fint tills dom får springa

Båda springer på kommando.

Ester springer så fort...

"VÄNTA"

Sälma spanar in vinsten i Lovisas hand

...

Till min fina familj inklusive alla människor och djur

Lovely

Ont och mamma och handling

Hemma idag från jobbet. Skönt för jag har knappt sovit nåt i natt. Längtade hela dagen att det skulle bli kväll så jag fick ta en tablett och ta bort smärtan. Men inte fan hjälpte den nåt. Inte alls. Så lite sömn har det blivit men i natt ska jag ta alvedon samtidigt. Dumt att klaga. Min fina mamma  har ju ständig inflammation i sina muskelfästen. Hon vet vad det innebär att ha ont. Fasligt ont!

Mamma var föresten här och käkade laxmacka medans pappa var till tandläkaren igen. Trevligt att se henne här, händer inte ofta. Eller typ aldrig. När pappa hämtade mamma så åkte vi till Mora och storhandlade. 751:11 handlade vi för. Och det var allt från en månadshandling av kattmat och kattsand till potatismos och bacon, grönsaker och vita bönor till gravljus och tvättmedel. Kände oss väldigt nöjda efteråt och tyckte att vi fick massor. Längesen som vi storhandlade nu. Men jag gillar att göra det och jag känner mig så rik då.

Ont!

Inflammation i muskelfästena har jag. Så nu blir det tabletter i två veckor och så ska jag ringa till sjukgymnasten på fredag och höra om dom har tid för mig. Är hemma resten av veckan, är ju bara i morgon och på fredag kvar. Det gör ont som fan faktiskt. Men blodtrycket var super iallafall :)

Idag.

Nyss kommit hem från jobbet. Ont som fan i ena höft-skinkan-benet. Susanne, min granne och jobbarkompis, sa igår att det nog var ischiasnerven men nåt sånt tänker jag då inte ha. Lite överansträngning tror jag mera på. Det är nog även det jag har i fingrarna och skuldran och armbågen. Överansträngning är det. Punkt slut. Men blir det inte bra i morgon så stannar jag nog hemma faktiskt. Ska se hur det känns. Har ju så ont i skallen också och har haft i flera dagar och så känns det som att jag har småfeber hela tiden.

Annars har dagen varit okej. Mamma och pappa kom på jobbet och sa hej. Linda och Linus var in och jag fick känna bebismage igen. Jag har nog aldrig känt så mycket på en bebismagen någonsin. Förutom när Evelin och Lovisa låg i magen då. Det ska bli så kul när den där ungen äntligen kommer ut. Kul var det idag också när MalinM fick erbjudande att få sina stygn urtagna på jobbet av en kund. Hon fick ju sy förra tisdagen när hon skar sig i handen på jobbet. MalinM tvekade och blev helt svettig och såg ut som att hon skulle svimma. Så det blev inget. Tyckte faktiskt synd om henne för hon blev helt vit i ansiktet Haha!

Sa idag till Mladen på jobbet att livet är en strid, han kontrade direkt med "livet är som ett par gamla damtrosor; skitigt och blodigt". Marcus och Johan och jag fick nästan en chock.

Rutin och orutin och sånt

Just nu så är Lovisa på Folkhögskolan i Mora. Äntligen så får hon lite rutin i sitt liv igen. Jag hoppas att  hon inte stressar och känner för mycket press på sig nu. I fredags så var hon till akuten för hon hade så ont i magen. Vi trodde båda att det var ångest men tydligen så är det magsår. Det känns inte så okej faktiskt men det kanske blir bättre eftersom hon nu får rutin i sitt liv.

Och när Lovisa äntligen får rutin i sitt liv så blir Evelin av med sin praktikplats. Det känns väldigt pissit. Hon behöver verkligen nåt att göra och så blir det så här. Men det är ju ingens fel och det är tråkigt att det är ett kafé mindre i Orsa. Kommer att sakna dom otroligt goda salladerna. Jag hoppas att Evelin hittar någon ny bra plats att vara på. Eller hon ska hitta en bra plats.

Själv ska jag jobba extra idag. Har ingen lust alls men det är aldrig fel med lite extra pengar. Har tagit ledigt på fredag men funderar på att jobba ändå. Onödigt att vara ledig utan anledning.

Nu blir det kaffe och disk!

Kräftkalas

Igår käkade Emil och jag kräftor. Lovisa käkade nån men annars käkade hon och Evelin ost och kex. Det var så gott! Jag skulle kunna käka kräftor varje  helg tror jag. Bra att ha en svärson som gillar det. Så det kommer nog bli mera av det här djuret här hemma. Synd bara att man blir så förbannat kissnödig på natten...

Helt otroligt

Det kom in en stammis idag på jobbet. Han slog fel på koden några gånger och sa att han var lite förvirrad. Han talade om att hans son gått bort. Endast 20 år. Jag beklagade så mycket och sa att jag inte ens kunde tänka mig in i situationen. Men han sa det inte för att jag skulle tycka synd om honom. Han sa åt mig att jag skulle gå in på op.se och läsa hur han tog sig upp till Östersund. Så det gjorde jag när jag kom hem. Och ja, jag blev otroligt rörd. Det enda kunden ville få fram var att det finns bra människor i våran värld.

Lite ord

Nu ska jag hoppa in i duschen. Först blir det en stortvättning av lilla hunden. Hon behöver det verkligen efter det här löpet. Inte för att hon blodat speciellt mycket men hanhundarna har varit tokiga i henne. Så tokiga så dom har dreglat ner henne ordentligt där bak. Även av kastrerade hundar. Hon är nog en riktig pangbrud i hundarnas värld. Sen ska jag duscha av mig själv. Och så blir det jobb hela dagen. På lördag blir det kräftkalas! Tjohoo!! Bra att ta sånt på en jobbhelg för då blir helgen mycket roligare. Känns okej att jobba helg i helgen ändå, hade ingen lust alls i morse men nu känns det bättre.

Eländigt

Känner mig trött och deppig och ledsen. Trött är jag verkligen. Deppig och ledsen har jag inga skäl alls att vara. Men jag känner mig så ändå. Så nu ska Lovisa och jag ha en ligga-i-soffan-och-kolla-tv-och-käka-onyttig-kväll. Det var jättelängesen som vi hade det. Men idag känns det behövligt. Och allt är den där jävla ägglossningens fel.

Jojo

Tänk att en del människor är så perfekta. Och deras barn. Herregud, jag önskar att jag var så där perfekt och mina barn också. Så vi aldrig gjorde några fel alls. Att vi också kunde se ner på folk som råkar göra ett fel. Det är egentligen himla konstigt tycker jag. Att om dom där perfekta människorna eller deras släkt mot förmodan skulle göra ett fel, då är det väldigt roligt och det kan skrattas åt det, men om vi dåliga gör ett fel så är det fruktansvärt. Är det inte mera upprörande om någon perfekt gör ett fel än någon som är dålig?

Jobb

Nu är det dags att jobba igen. Det har varit så skönt att vara ledig mina tre dagar, som jag alltid är varannan vecka. Men nu är det dags igen. I en och en halv dag. Sen är jag ledig en dag igen. Super!

Nuså

Nu har jag varit till tippen och slängt skit. En byrå som nästan rasade ihop. En full stor bärväska med trägaljar. Delar av två lampor. Trasiga plastlådor. Det är så skönt att rensa ur allt skräp. Tror vi snart har gjort klar våran rensning. Det är så skönt. Nu ska jag tvätta och städa och torka. Det är väldigt behövligt.

Min arga lilla misse

Igårkväll, eller mera natt, när Lovisa och Emil kom hem, så smet Wilma ut och försvann totalt i mörkret. Lovisa sprang in och väckte mig för att få hjälp. Jag vet att hon alltid brukar springa till tomten bredvid oss. Det är massor av träd och buskar där. Och där såg jag en mörk svans och en kropp med lite vitt. Och det var Wilma. Precis när jag skulle ta henne fick hon syn på en katt. Så hon sprang iväg och ville mörda den. Hon jagade in den under en bil och båda två skrek. När jag kom dit så skulle jag ta Wilma som var riktigt arg, alltså otroligt arg. Så när jag la handen på henne vände hon sig om för att anfalla. Men när hon såg att det var jag så fick jag lyfta upp henne. Det luktade jättemycket kattkiss där vi stod men Wilma hade inget på sig så troligtvis var det den andra katten. Sen var det bara att lyfta in henne. Det är tur att  hon är en innekatt faktiskt. Annars hade hon jagat iväg alla andra katter på området. Hon tror att det är hon som är drottningen på området, och hon verkar ju vara det också eftersom dom andra katterna flydde. Lovisa hade sett tre katter till innan jag kom ut.

Rulla sig i hästbajs är tydligen ljuvligt

Crusing i Älvdalen

Lite bilder från crusingen i Älvdalen. Vi satt i Månsta och kollade på alla fina bilar. Tror halva Orsa åkte i bilarna. Så många som ropade "Heeeej Malin" och vinkade som dårar. Några blev nog paffa att se mig på en plats dom inte kunde tro att jag skulle stå. Haha! Sen kan man ju undra varför vissa helt plötsligt vinkade...

Ibland...

...känns det som att det är dags att stanna till och fundera. Hur vill jag egentligen leva mitt liv? Är jag nöjd som jag har det nu eller är det dags att göra en förändring?

Nu snart är jag Tant Malin

Nu är allt klart. Jag har fått tillåtelse av chefen att rusa iväg mitt i ett jobbpass för att skjutsa Linda till Falu BB. Hennes Marcus jobbar ju i Stockholm och bebis kan ju faktiskt bestämma sig för att komma på en vardag. Men nu finns Tant Malin alltid redo. Vill helst att hon lyckas knipa ihop tills vi är i Falun också. Olle blir nog inte så glad om det blir diverse vätskor i bilen som jag har som är hans. Men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka "tänk om" och tanken lockar liiiite faktiskt. Det hade varit en otroligt grej att få uppleva. FAST självklart så vill jag ju att sjukvårdspersonal ska vara närvarande. Själv med en födande Linda vill jag då INTE vara.

Vi har små munnar i min familj....

Jag ska köra Linda till FaluBB om inte Marcus hinner hem

Sov gott

En av dom absolut trevligaste katter har somnat för alltid idag. Simba lärde mig att det finns katter som käkar precis allt. Chips käkade hon som en tok bland annat. Katthimlen kommer inte bli sig lik igen nu när hon är där. Den blir garanterat mycket roligare.

Sov gott lilla sötmissen ♥

Höglöp

Ester kollade ut genom fönstret och såg sin kära Melker. Fast jag pratade i telefon insåg jag att det var bara att gå ut så hon fick leka lite. Hon leker ju så sällan nu för tiden. Melker blev lika glad som Ester och dom lekte en sväng. Men sen ville dom leka andra lekar, trots att Melker är kastrerad. Ester vek glatt undan sin svans och Melker klev på och jag och Anita drog i kopplen. Tillslut var dom så vidriga så vi gick åt varsitt håll.

Läste här om dagen att innan tikar höglöper så viker dom gärna utan svansen för andra tikar. Och Melker är ju som sagt va kastrerad. Här om dagen vek hon glatt undan svansen för Ozzy(grannens dotters kastrerade hund) men när hon sen träffade Halle(grannens okastrerade hund) så låg svansen tätt tätt mot rumpan. Så idag när vi ändå var ute så gick vi förbi Rapp. Rapp är en stor hanhund som Ester ser upp väldigt till. Hon har en skräckblandadförtjusning till honom. När vi såg Rapp så började hon att gråta, vi klev in på gården. Rapp kom fram. Ester tittade på honom och vek snabbt undan svansen. Fast dom stod nos mot nos. Då sa vi tack och gick. Men Ester grät och ville vara kvar. Men nä, vi ska inte ha några valpar. Man ska inte skaffa nåt man känner att man inte orkar med fullt ut.

Träffade djur igår

Kalv som tuttar på sin mamma

En tjur som med världens bredaste panna

Tjuren och så ser det ut som mumintrollet

Söta!

Kanske någon mera kan offra sig nu då.

Jag har nu blivit månadsgivare till "Läkare utan gränser". Jag tycker att jag har råd att ge 30 kronor till dom i månaden. Det är ett litet belopp för mig men mycket för de som behöver. Jag skrev på min status på facebook: "Nu gör vi ett ryck och SMS:ar ordet TIMME till 72970. Då skänker vi varsin gåva på 50kr till Läkare utan gränser." Jag har 339 vänner på facebook. Tre stycken skrev att dom hade sms'at. Två av dom gillade min status, om de andra två bara gillade eller inte vet jag inte. Det är hur som helst bedrövligt att inte flera kunde offra 50 kronor tycker jag. Jag vet att alla inte har råd men av 339 människor så är det flera än tre som har råd. Det vet jag. Elin skrev så tänkvärt tycker jag och jag grät otroligt när jag läste det.

Bilder

Hittade en jättespindel i Okbodarna

Lite hjälp iallafall

Jag mejlade till blodcentralen i Mora och frågade om dom behövde extra blod för att ge till Norge. Jag fick tillsvar att hon inte trodde det men att det var dags för mig att tappa i början av augusti så jag skulle ringa och få en tid. Idag var det in en som jobbar där så jag pratade lite om tappningen. Hon sa att dom skickar blod till Norge och att jag skulle lämna när jag fick. MEN man fick inte lämna extra, man måste följa tidsbegränsingarna. Men jag ska ringa så jag kan tappa så fort som möjligt. Då har jag bidragit lite till våra grannland.

Okej nu.

Jag är trött som en get. Somnade sent i natt trots att jag var fruktansvärt trött. Tio i sex så vaknade jag av att Ester började skälla som en dåre och rusade in i hallen. Hon blir galen vissa mornar när tidningen kommer. Jag har ju fel på mitt brevinkast(Orsabostäder som gjort en dum lösning på en grej) så tidningen stoppas bara i en liten bit i inkastet. Och Ester bli oftast helt galen, hon tror väl att det är någon som ska komma in och ta oss. Jag tycker så synd om alla tidningsbud.

Annars har Ester blivit så mycket bättre sista månaden. Hon fick ju en knäpp efter branden. Hon blev rent ut sagt dum i skallen. Vissa hundar har hon varit helt vansinnig på och velat döda. Till och med valpar har hon velat flyga på. Vi har en bra hundman här i Orsa och när jag berättade om Ester plötsliga beteende så skakade han på huvudet och så talade han sa att han visste att vissa hundar fått knäppar efter dom varit på ställen där det fanns död och det kändes som att han misstänkte att hon aldrig skulle bli bra igen. Men jag har varit stenhård mot henne faktiskt. Och nu är hon sig själv igen. Hon tycker om valpar och hon gillar att träffa okända hundar. Vi träffade Ammi här om dagen, hunden som Pia hade några veckor, henne har ju Ester hatat som pesten och inte ens värdigat med en blick. Men nu viftade hon på svansen och verkligen ville till Ammi. Och lilla Ammi blev så glad eftersom hon sett upp så till Ester. Det som är lite konstigt är att hon hela tiden har tyckt om hundar som hon sett sen hon var liten. Inget agg alls mot dom, tvärtom.