tisdag 16 augusti 2011
Jojo
Tänk att en del människor är så perfekta. Och deras barn. Herregud, jag önskar att jag var så där perfekt och mina barn också. Så vi aldrig gjorde några fel alls. Att vi också kunde se ner på folk som råkar göra ett fel. Det är egentligen himla konstigt tycker jag. Att om dom där perfekta människorna eller deras släkt mot förmodan skulle göra ett fel, då är det väldigt roligt och det kan skrattas åt det, men om vi dåliga gör ett fel så är det fruktansvärt. Är det inte mera upprörande om någon perfekt gör ett fel än någon som är dålig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Här kommer en kommentar från en helt operfekt människa/mamma/fru... Just idag har jag känt mej vedervärdig. Arg på min man. Ännu argare på mina barn (det kom senare: efter mitt senaste inlägg i bloggen ;) ) Tänk va trist det vore om vi alla va sådär helt perfect och inte alls kunde sträva efter att bli liiiiite bättre då vi inser att vi gjort ett fel. Eller att inte bara ibland få nöja sej med att vara lite sisådär good enough... För när vi operfekta faktiskt är BRA så är vi jävligt bra! Ellerhur!? :) Kram på dej!
Skicka en kommentar