Nej Olle...

...klockan 23.00 så satt vi på akuten med Lovisas udd.

Lovisa kom alltså in till mig när jag lagt mig och sa:

"Mamma, jag har en udd i örat"
"Men åhh, varför har du det?"
"Det kliade så i örat. Först så petade jag pennan i en vattenmelon och sen bet jag lite på den. Sen såg jag att udden satt lite löst och tänkte att det skulle klia bra i örat."
"Men Lovisa!"
"Sen gick den av!"
"Hämta en pincett så får jag ta ut den då"

Sen kom hon med pincetten och den kändes stor som en husvagn. Fanns inte en chans att jag skulle få in den i hennes lilla lilla öra och jag såg udden lååångt där inne. Så det var bara för mig att hoppa in i duschen och sån fick vi åka in till akuten(Lovisas andra hem)

Vi fick vänta i en timme innan vi kom in. Doktorn var en sullig doktor som 17. Han försökte dra ut udden med en liten pincett men det gick inte. Han sa att vi nog fick lov att åka till öronläkaren dan efter för dom hade bättre grejer. Då frågade jag om det inte gick lättare att ta ut den om man sög ut den. Så då provade han det och då kom den ut. Sen fick han lov att kolla om allt såg bra ut i örat. Han gjorde ju illa Lovisa rätt mycket när han petade med pincetten. Men allt såg bara bra ut som tur va.

Jag hade ju redan hunnit tänka att han säkert gjorde henne döv och Lovisa sa att hon hade tänkte att det skulle blir rubriker i tidningen:
"Läkare förstörde flickas hörsel" Haha!!