Lyckligaste dagen på länge

Först så åkte vi buss med en diktatorbusschaufför. Han var väldigt aggresiv på Lovisa för att hon bar mitt kaffe in i bussen:"Man får inte ta med sig flytande drycker in i bussen". Undra hur oflytande drycker ser ut... Och hur än jag försökte tala om att det var mitt så var det Lovisa som han var arg på. Och jag sa även att jag skulle ställa ut det men han sa att jag fick ta med det men om vi hällde ut det så skulle Lovisa minsann få betala. Fast det var mitt kaffe! Och i Rättvik så blev han jättearg på några smågrabbar och ropade i högtalaren att om dom skulle sitta längst bak så skulle dom ha bälte och titta rätt fram. Sen klev det på en grabb lite längre fram och hans busskort var slut. Då skulle busschauffören ha betalat men grabben var ju på väg till skolan och hade inga pengar;"Åk då, men du ska veta att det står kontrollanter vid Rättviksskolan och där kommer du få betala 700 kronor". Lovisa och jag skrattade som fan och jag vill sjunga "En busschaufför" men Lovisa kunde inte den...

Hur som helst så gick allt jättebra i Falun. Lovisa fick emlasalva och sen fick vi vänta i en timme och sen fick hon en isotop insprutad i armen och så fick vi vänta en kvart. Sen fick hon komma in i ett rum och knäppa kort på sin hals.

Det tog prick 5 minuter. Och så blev det väntan igen i 1,5 timme ungefär. Sen blev det ett möte med en röntgenläkare och en kirurgläkare och 3 sjuksköterskor. Där inne fick vi veta att Lovisas sköldkörtel så väldigt frisk ut, inte ett fel alls finns det på den. Dom hade ingen förklaring till varför hon svällde upp men att allt i halsen är jättefriskt och alla prover och röntgen tyder på det. Det känns så jättebra. Jag som i flera veckor har förberett mig på att hon skulle ha tumörer i sin hals. Jag har mått så fruktansvärt otroligt dåligt över ovissheten så jag har mått illa. Jag har gråtit på nätterna och nästan kräks. Och jag har inte haft någon att prata med det om. Jag har ju inte velat oroa ungarna och sen har det faktiskt känts som att ingen mera än jag varit orolig det minsta. Men nu är det klart och jag vet att jag fixar även en sån här grej själv.

Nu ska jag sätta mig och kolla på tv med Lovisa och Jessica som är här och vräka i mig chips. I morgon är det min tur att bli röntgad. Men det tar jag med ro, jag vet att det inte är nåt fel på mig. Jag mår bra och jag är superfrisk alltid på alla prover.