Nu har jag efter många ombokningar äntligen fått en tid hos arbetsförmedlingen. Hon som är min kontaktperson kan säkert inte förstå hur jag ens kan vara inskriven som arbetssökande när jag alltid bokar om pgr av jobb. Men i morgon blir det äntligen av och jag fixar det innan jag ska köpa julklappar till mina ungar.
Många kunder på jobbet pratar julklappar med mig nu. Det är fan hemskt hur folk handlar. Det var en karl igår som inte hade ett öre tills på fredag, just för att ungarna krävde mycket och att det fick lov att vara milimeterrättvisa på allt. Så funkar ju inte livet och det är ju bra om även ungarna kan få veta det från början. Tror jag iallafall. Sen kräver massor av ungar en massa dyra julklappar och deras önskelistor är långa som en toarulle. Och så finns det massa föräldrar som mår så dåligt för att dom verkligen inte kan ge sina barn allt dom vill ha. Det är skrämmande tycker jag. Och så tar många av föräldrarna dyra lån just för att klara av att köpa julklappar till sina ungar. Men när ska dom ha råd att betala tillbaka det då?
Det är så synd om många föräldrar tycker jag i jultider. Visserligen så har dom ju själva uppfostrat sina ungar men det är fan inte lätt att få ungar att förstå nu för tiden att man faktiskt kan ha dåligt ställt. Att mina ungar blivit som dom blivit tror jag sitter i deras egna personlighet. Jag tror inte att jag kan ha uppfostrat dom att förstå, så mycket som dom verkligen gör, hur det är att ha dåligt ställt. Iofs så har jag alltid talat om hur det har varit ställt med vår ekonomi, så dom har sen dom varit små förstått att vi faktiskt inte har råd med mycket som många andra kan ha råd med. Men jag tror ändå att mycket ligger i vilken personlighet ungarna har oxå.
Men folk blir verkligen paffa när jag talar om att mina barn ytterst sällan önskar sig nåt alls till jul. Det är ju väldigt tråkigt för mig som får försöka hitta på en massa saker för att dom ska få julklappar och inte bara ett kuvert. Evelin är ju nöjd med precis vad som helst och Lovisa tycker att julen bara är skit. Viktigast för mina ungar är faktiskt att vi träffas allihopa uppe i Älvdalen och att vi pratar och skrattar och bara umgås. Jag vet att det här låter som att jag skryter över mina duktiga barn som bara vill ha gemenskap. Men det är inte så jag menar med att dom är nöjda med det. Dom är verkligen nöjda med att vi alla träffas och har kul. Om det kommer ett år när jag inte har ett öre som kommer dom inte vara ledsna eller arga över det. Dom kommer att fatta det precis. Men självklart så gillar dom ju att få paket och så. Det skulle ju vara konstigt, men det är inte det viktigaste med hela julen för dom. Dom är faktiskt väldigt bra mina ungar tycker jag. Och det tror jag att det har att göra med hur dom är som personer.
Nu jäklar har jag bråttom till jobbet och jag ska borsta tänderna och måla mig och tvätta mig....och jag börjar 11!
2 kommentarer:
Fast Linus o Lovisen har ju lärt sig att värdera andra grejer är just saker. Det gör ju alla i vår familj, och man blir ju som man umgås sägs det. Det sitter inte i deras personlighet från början för man föds som tomma blad och formas av livet, och det är faktiskt du som mest har format dina ungar Malin! Så ta åt dig äran för fasen! :)
Halloj där, jag skrattade jättemycket när jag läste din komentar hos mig i dag: ".....du ska ha mens" Undrar om de andra tror att du är tankeläsare nu?! :)
Vi har en köpgräns på 600 kr till alla barn, det är i och för sig mycket pengar tycker jag. Men inte om man jämför med såna som får mobiltelefoner o.d.
Sen så tvingar vi alla sju ungarna att köpa julklappar till varandra. De får 200 kr av oss till det, så det blir billiga grejer. Min 9 åriga son har köpt stor marabou chokladkaka till alla. Billigt och bra.
Det är tanken som räknas.
Jag tycker att det är viktigt att lära dem att ge, inte bara förväntas få saker.
Skicka en kommentar