Magnetröntgen

Jag åkte till lasarettet. Jag sprang upp för trapporna för jag var sen. Jag kom precis i tid. Jag fick klä av mig allt utom trosor och strumpor. Jag fick komma in i ett rum. Jag fick lägga mig på en grej. Jag fick en kanyl i handen. Allt kändes helt okej. Sen fick jag en "hjälm" på huvudet. Jag fick åka in i maskinen. När jag kom in där så kände jag att paniken kom. Jag tryckte då på larmknappen. Inte en chans i världen att jag ligger utan att kunna röra huvudet och armarna. Jag höll på att börja storgrina. Jag blev utdragen och fick av mig hjälmen och ville bara gråta ändå. "Du lider av klastrofobi" sa den snälla och rara sköterskan. Jag tänkte att jag lider inte alls av det. Jag ska aldrig mera utsätta mig för nåt sånt igen. Jag skulle ju röntgas för att ögonläkaren trodde att mitt öga växt. Men sen trodde hon ju inte att det var nåt farligt. Men då var jag ju dum som frågade om det kunde vara nån tumör och då tyckte hon och en annan läkare att jag skulle få genomgå en magentröntgen, för att bli lugn. NU är jag lugn. Så nu måste jag ju slippa. Eller hur?