Lättare att andas

Tänk att livet kan kännas så lätt helt plötsligt. Jag känner att jag riktigt svävar fram. Det var så underbart att få höra att Lovisa var frisk, så otroligt underbart. Att jag varit så otroligt orolig är nog mycket att sista läkaren på öron-näsa-hals var uppriktigt fundersam över vad det var. Jag har ju inte begärt nåt alls som dom har gjort. Det är läkarna som skickat henne runt. Det hade nog varit skillnad om jag själv hade varit den som krävt att dom skulle göra mera undersökningar.

Nåt som Lovisa och jag tyckte var lite läskigt igår var att Olle ringde precis när Lovisa satta igång sin mobil igår. Så först fattade hon inte vad det var med mobilen. Olle måste ha känt på nåt vis att vi var lättade som 17.

Jag gick ut med Wilma som vanligt i morse och den StoraKatten smög på henne men så fort hon vände sig om så stack den iväg snabbt. Igår var nämligen Lovisa ute med Wilma. Den StoraKatten kom då bakom Lovisa och strök sig mot benen. Lovisa blev livrädd och skrek till och då kom Wilma och klippte till StoraKatten. StoraKatten hade visst hoppat högt upp i luften. Jag hoppas nu att StoraKatten håller sig borta från min Killercat.

Nyss har Lovisa och Xbarnet gått till skolan. Så det är tyst och skönt här hemma. Men jag ska sätta igång och fixa mig nu. Har ingen lust att vara på lasarett idag igen, räckte med igår. Men nu blir det ju en snabb grej. Och som sagt va, nervös är jag inte alls. Inte ett dugg. Ärligt alltså. Jag känner ju att jag är helt frisk.