Fick en lapp idag av Daniel när han gick hem, det var ett namn och ett telefonnummer. Jag kände inte igen namnet det minsta. Men jag gick och ringde och sa vem jag var när mannen svarade. Han sa att han var Barbros bror och att han ville tala om att Barbro gick bort i onsdagskväll. Han ville tala om det så jag skulle slippa läsa det i tidningen på måndag. Och så berättade han att Barbro ofta pratade om mig. Jag blev väldigt rörd över att han ringde. Så himlans snällt att tänka att han skulle höra av sig till mig. Nu visste jag det visserligen redan eftersom jag frågade en släkting till henne igår när han var in och handlade.
Barbro var en liten rar och tyst tant. När jag slutade på Ica för att jobba på ISS så hade vi inte växlat många ord men på nåt vis så fick hon reda på att jag skulle sluta. "Det tycker jag verkligen inte om" sa hon bestämt. Då blev jag väldigt överraskad och paff. Den lilla människan som alltid köpte lösgodis och aldrig sa knappt ett ord. När jag sen kom tillbaka efter ISS så blev hon glad och pratade mer och mer. När hon fick reda på att hon hade cancer första gången så blev hon ännu mera pratig. Hon blev tillslut friskförklarad och allt verkade bra. Men så fick hon så ont i magen igen och mådde inte bra alls. Det var i höstas någongång. Sen gick det väldigt snabbt. Julafton så åkte hon in på lasarettet och för nån vecka sen kom hon till Lillåhem. Då var hon inte kontaktbar tydligen. Och i onsdags dog hon.
Jag är väldigt rörd och även hedrad att jag faktiskt lyckades att få en plats i hennes hjärta. Jag tror inte att det var det lättaste precis. Linda på jobbet lyckades också med att få en plats där. Men det var för att Barbro själv valde vilka hon ville ha i sitt hjärta. Inte en chans att man skulle kunna fjäska till sig en plats i hennes hjärta heller. Sånt gick hon inte på.
2 kommentarer:
Vad gulligt av honom att tänka på dig
ja lilla rara Barbro..
Skicka en kommentar