Jag och mina älskade glasögon

Så då har jag sovit med linserna. Det gick lika smärtfritt som allt annat som har med mina linser att göra. Iallafall i natt. Hade inte det minsta lilla ögonsnor i ögonen när jag vaknade och inte en enda röd strimma heller. Ändå så glömde jag att tvätta av mig mascaran igår kväll. Det enda som blivit negativt med linserna är att jag skelar men det blev ju mindre när jag fick mindre styrka på dom. Annars är allt super. Jag reagerar till och med själv nu när jag går förbi en spegel och har glasögonen på mig. Det ser redan fel ut till och med för mig. Jag som faktiskt har tyckt om mina glasögon. Dom har varit en del av mig och jag har aldrig tyckte att det har sugit att ha dom när jag väl började använda dom.

Jag fick ju mina första glasögon när jag gick i ettan eller tvåan. Ett par 70-tals. Fula som stryk. Och vissa stunder under dagen skulle jag ha en suddig genomskinlig plastbit och jag duttade på ena glaset. Just för att ta bort skelningen(och nu sa optikern att inåtskelning inte går att korrigera med glasögon). Men dom använde jag så gott som aldrig. Och sen fick jag nya glasögon genom åren men dom låg i nån låda någonstans och skräpade.

När jag sen gick i nian så fick jag ett par nya igen, det var en höst. Hade på dom när vi åkte upp till farmor. Jag hade inte dom för att jag själv ville utan för att mamma och pappa faktiskt betalat en del för dom. Men jag upptäckte att man faktiskt kunde se löven på träden. Det var en helt nu upplevelse. Och då bestämde jag mig. Jag var ju mest för mig själv jämt i skolan och på fritiden och va fan spelade det då för roll om jag hade glasögon. Jag kunde ju knappast bli mindre omtyckt än jag redan var. Tror faktiskt att den där dagen i bilen på vägen upp till farmor så klev jag över en fas i mitt liv. Jag bestämde mig för att skita i alla som inte ville och kunde acceptera mig som jag var. Helt plötsligt så började jag umgås lite smått med några även om det bara var i skolan. Det var skolans sk drägg. Dom som var ute och söp och rökte som galningar. Men dom lät mig vara mig och dom tyckte om mig för den jag var och dom sket i att jag varken inte drack eller rökte. Så, det är inte bara negativt med glasögon faktiskt för alla som tror det.

Sen kom det en ny ögonläkare till Mora och han ville att jag skulle prova dom nya glasen som kommit. Dom progresiva. Och eftersom dom var så nya och jag hade så krångliga ögon så ville han att jag skulle bli en av dom första i Sverige som hade såna. Så jag fick dom på sk medicinskindikation(tror jag det hette) och det fick jag tre gånger tror jag eller om det var ännu flera gånger till och med.

Mina sista glasögon kom jag över väldigt billigt och hur det vet bara vissa....