1993 bodde jag och Xet i ett hus som vi hyrde. Huset låg en bit från vägen. Sent en mörk regning höstkväll så knackade det på dörren. Vi stirrade på varandra och undrade som 17 vem som kom och hälsade på så sent. Alla visste ju att våra ungar sov. Vi blev rätt så skakiga i benen båda två. Så vi gick och öppnade tillsammans fega som vi var. När vi öppnade så stod det 3 stycken riktiga bikers med hjälmarna på sig och klubbmärken på västarna och deras HD's stod parkerade på gårdsplanen. Då höll vi på att dö.
När dom såg att vi öppnade så tog dom av sig hjälmarna och sa: "Hej och förlåt så jättemycket att vi knackar på så sent men vi undrar om det är ni som har nyckeln till mcklubben här nedanför". Dom var jätteförsynta och rara. Vi bodde nämligen bakom "kåken", Skäftbergs Rangers klubbhus, och dom här grabbarna hade blivit lovade att dom skulle få övernatta i det. Och eftersom mobiltelefoner inte var vanliga 1993 så hade dom naturligtvis ingen sån. Så det var bara att bjuda in dom så dom slapp stå i regnet och sen så ringde Xet runt till såna som kunde tänkas ha nån nyckel. Dom bad åter igen så mycket om ursäkt innan dom gick igen.
Hur fel man kan ha om folk och hur ofta man missbedömmer människor egentligen. Både åt en och andra hållet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar