Doft

Förra veckan när det var väldigt väldigt varmt en dag med en massa massa kunder så stod jag i kassan och kände en fruktansvärd lukt. Det luktade gammal svett och smuts. Jag försökte lite diskret lukta mig själv under armarna, om jag av en händelse glömt att ha på mig deo på morgonen. Men det fanns inte ett spår av nån illaluktande lukt där. Sen upptäckte jag vad det var som luktade. Det var en kund. När h*n kom fram till kassan hade jag otroligt svårt att stå still. Jag ställde mig så långt bort jag kunde och jag hatade mina korta miniarmar. Det var så nära att jag skulle kräkas. Jag har känt lukten av väldigt många människor som luktat illa men det här tog priset. Tror människan aldrig tvättat sig någonsin under sitt ungefär 18-25 åriga liv. Medans jag stod där och nästan hulkade så kastade jag ett öga på honom som stod efter den illa luktande kunden, han tittade tillbaka och log, ett stort leende. Då visste jag att även han kände lukten och då blev det väldigt svårt att hålla igen skrattet. Så jag stod där och höll på att kräkas samtidigt som jag var otroligt full i skratt. Sånt här beteende är inte godkänt när man är kassörska, jag tycker inte det iallfall. Man ska klara så gott som allt, men... Och jag tycker faktiskt synd om h*n som luktade så illa vid en så ung ålder. Och jag blir förbannad att inte nån i dennes närhet kan tala om att h*n luktar illa.

Jag talade om allt för min chef och hon sa att det hade varit helt okej om jag hade kräks i papperskorgen. Idag var den leende kunden in igen. Han log lika mycket idag också och så konstaterade vi att det var en fruktansvärd vidrig lukt. Ska tillägga att den leende kunden aldrig någonsin visat tecken på att le nångång förut.