Igår när Lovisa och jag åkte på Kanonvägen i svartet så kom det en hare och hoppade framför bilen. Jag bromsade och haren sprang åt olika håll på vägen. Lovisa ojade sig högt och viftade med armarna. Haren hoppade åt olika håll och jag försökte med allt för att inte nåt hjul skulle glida på den lilla. Det var ju halt och bilen bara gled, närmare och närmare haren.
Haren kom under bilen. Lovisa blev tyst. Men så skuttade den fram igen och bort och in på sidan och bilen stannade äntligen. Jag trodde jag skulle dö. Det känns som att allt höll på i en massa timmar, fast det måste ju har varit några få minuter bara. Och dom sekundrarna som den var under bilen var som timmar också. Och min hjärna hann tänka hur mycket som helst. Jag vet inte hur jag hade gjort om jag råkat skada den lilla haren....
1 kommentar:
Det är så folk kör ihjäl sig,... för att dom bromsar för små djur! Kom i håg vad Inge Nyman sa,... bromsa ALDRIG för små djur!!!!
Skicka en kommentar