Dagen så här långt

Olle skjutsade Evelin till bussen i morse och Lovisa skulle åka med Matilda. Fast dom fick lov att gå för Robbans bil startade inte heller tydligen. Gick upp och käkade frukost med Lovisa. Sen blev det duschen och så gick jag till företagshälsovården för att kolla hörseln. Den var perfekt förutom tre pip. Det är ett väldigt doft ljud som jag inte hör. Men det visste jag sen förut, ända sen jag jobbade på SP faktiskt. Den ljudet blev förstört under en dag uppe i Xsvärfars jaktbarack. Dumt att göra vissa saker utan hörselskydd...
Gick sen till Ica och handlade och sen ringde jag till Helena som faktiskt var ledig. Så då gick jag dit och fikade i flera timmar. Äntligen fick vi till en fika! När jag sen kom hem så låg svaret från Lovisa ultraljud i onsdags:
"Den ultraljudsundersökninge av halsen som du genomgick 29 okt visade inget sjukligt. Någon ytterligare undersökning är därför inte planerad just nu. Du är välkommen att höra av dig själv igen om du får nya problem med din hals. Med vänlig hälsning bla bla bla."

Nya problem? Hon har ju fortfarande kvar samma. Och var tog skiktröntgen vägen? Lite irriterad blev jag faktiskt. Jag ska ha svar på varför hon sväller som hon gör och varför hon blir så fruktansvärt trött innan. Så nu har jag ringt till öron-näsa-hals i Falun. Dom ska ringa upp 15.20. Vi kan ju inte bara låta det vara så här. Och det är ju inte bara jag som säger att hon är uppsvullen. Röntgenläkarna har ju också sett det.

Igår när jag gick till jobbet så fick min hjärna för sig att jag bara vägde 46 kilo igen och var rätt så vältränad. Så hjärnan bestämde att benen skulle gå jättesnabbt. Hur dumt som helst. Jag väger ju en massa massa kilon till och jag är långt ifrån vältränad. Vilket gör att jag får fruktansvärt ont i smalbenen när jag rusar fram i 180 km/h. Så där blir det jämt efter att jag rört på mig i några dagar. Och när jag får ont så går det ju inte att gå. Man måste inte gå till ica på en kvart. Det kan faktiskt ta lite mera tid. Så idag så började jag precis lika men så tänkte jag till och gick saktare. Mera normal takt. Så idag har jag klarat mig från det onda.