Min magkänsla är min rätta känsla

Sen jag blev singel så har jag tagit alla beslut själv. Stora som små. Allt från att låta Evelin börja på särskola, från att flytta, från Ikeabesökt till bilköp, till att låta Lovisa gå om en klass, till att skaffa Wilma och så vidare och så vidare. Många val har varit tunga som 17 att behöva välja själv. Att inte ha nån självklar bredvid att bolla tankar och åsikter med eller någon som kunnat ta vissa beslut åt mig. Jag har självklart tagit hjälp av mina ungar vissa gånger. Och jag har även frågat och lyssnat på vad min släkt och mina vänner sagt. Alla gånger som jag fått lov att besluta om nåt så har jag gått på min magkänsla och varje gång så har jag vetat nästa direkt hur beslutet blir. Trots det har jag lyssnat på andra och vridit och vänt på hur jag ska göra i vissa frågor. Många gånger har jag fått höra: "Men ska du verkligen göra det? är det verkligen det rätt? nu tycker jag att du gör nåt dumt". Men som sagt va, i slutändan har jag följt magen. Och det har blivit hur rätt som helst. En gång har det misslyckats. Det var när jag valde att köpa en till Ford när min vita blev stulen. Det var otroligt dumt gjort. Man blir även klokare med åren tycker jag. Nu är jag 41 år och jag kommer även i fortsättningen att följa min magkänsla. Det som känns rätt i min mage blir bra för mig helt enkelt.