I morse när jag var ut med Wilma såg jag att lampan i bilen lös. Så jag sprang och stängde av den. Sen när jag skulle åka och handla så startade inte bilen. Jag ska nog inte ha någon bil alls tror jag. Funderade som en tok vem jag skulle kunna ringa för att få hjälp och kom på att Linda inte börjat jobba än. Så jag ringde till henne och hon satt i godan ro på dass men hon ställde upp direkt. Hon frågade om jag kunde koppla och jag sa ja, men sen blev jag väldigt nervös för tänk om jag skulle ha sönder hennes fina bil. Och då fick jag lov att ringa till Olle, ville inte egentligen eftersom vi klantat till det så att ha en lampa tänd. Men Olle skrattade och sa att jag fixade det där. Och när Linda kom så gick det hur bra som helst. TACK SÅ MYCKET MIN LINDA!!!
Igår bestämde jag mig för att jag ska fixa ordning Lillebilen istället för att ha min gamla. Olle tyckte det var bra också. Men min får stå hos mamma och pappa i lugn och ro. Man vet ju aldrig om jag ångrar mig. Svårt att lämna Volvo igen, vet ju hur det gick sist med en jävla Ford.
2 kommentarer:
Varsågod, de var så lite så :o)
blev faktiskt imponerad över ditt sätt å hantera kablarna..
Amen nu är det ingen jävla ford utan min lillbil, och den är som en ängel på hjul. Bara du är snäll och pratar och klappar på honom håller han sig glad!
Skicka en kommentar