söndag 19 oktober 2008

Har jag en dansbandsmänniska någonstans i min kropp som jag inte känner till?

Idag är jag hes. Och väldigt konstig i halsen. Det var så fruktansvärt tråkigt på tv igår så Lin och jag zappade. Stannade till på dansbandstråket och kollade om texterna var med på textv'n. Det var dom, så jag sjöng. Men ibland var det så hemska låtar så jag bara inte kunde ha på den kanalen. Så då blev det lite "stjärnor på is" som är minst lika tråkigt. Bläddrade tillbaka till dansbandsgrejen och kom på att jag faktiskt inte behövde nån text. Jag kunde alla texterna utantill. Jag blev chockad. Sms'a till Carina som också hade kommit på att hon kunde det. Programmet blev iallafall en aning roligare när jag lekte dansbandssångerska. Evelin tyckte inte alls att det blev roligare, hon led. Men idag får jag lida. Får försöka kurer min hals ännu mera idag. Har lyckats få fram en sorts röst iallafall. I morse lät jag som en torktumlare ungefär.

Men nu är jag förberedd till nästa lördag för då ska jag kolla på dansbandstråket igen och då kanske hela programmet(om jag står ut, blir nog en hel del zapp då också) för då är ju Larz Kristerz med. Carina frågade föresten om jag blev sugen på att dansa. Jag svarade att hon var ju inte hos mig annars hade jag nog varit det Haha! Vi dansade ju till dansband eller vad 17 det var en gång i ett öltält i Mora. Vi dansade som att vi aldrig hade gjort nåt annat. Helt allvarliga var vi och när vi dansat klart så sa Carina"Tänk jag har aldrig dansat med någon som fört så bra". Först då började vi skratta, och då skrattade vi så vi knappt kunde stå. Ska nog tilläggas att jag aldrig någonsin förut dansat den typen av dans mera än med min pappa i köket på berget. Jag kan inte dansa, inte det minsta. Och jag dansar aldrig någonsin nykter! Så hur 17 vi kunde komma på att ta oss en pardans där i öltältet, så gott som nykta och knappt några folk alls på dansgolvet, helt allvarliga och inte ett leende på läpparna, är en fråga som vi nog aldrig kommer att få nåt svar på.

Inga kommentarer: