Dagen

Jobbat nästan hela dagen. Först inga folk alls och sen blev det hur mycket som helst. Tre kassor öppna och en massa meter av kö. Efter jobbet så käkade Evelin och jag grillad fläskfilé med klyftpotatis och grillad paprika och tzatsiki med massa vitlök. Vilket jag känner nu i min mage som redan ha börjat att bubbla. Lovisa har åkt till nån ö i Siljan med Karro och Robin och Robins mamma och hennes pojkvän och så en kompis till Robin. Hoppas hon får jätteroligt! Det behöver hon.

Här om dagen var det in en farmor till en av mina favoritungar. Hon sa att hennes son hade frågat som 17 om jag hade slutat på ica. Att han var helt förtvivlad för jag inte hade jobbat sista gångerna som han varit in och handlade Haha! Hon överdrev nog liiiite tror jag. Tror mera att han tyckte det var tråkigt eftersom jag och hans lilla dotter pratar. Han vet ju att jag tycker att dottern är supersöt och rar. Han och hans barn var in idag iallafall och jag tyckte inte det verkade som att varken han eller dottern hade längtat ihjäl sig efter mig precis.

Det är dags för sängen nu för mig. Ska försöka tvinga Wilma att ligga hos mig så kanske hon sover. Hon är rädd för smällarna. Så synd om henne, men det går rätt bra iallafall, värre var det när det var nyår. Själv ska jag stoppa proppar i öronen så jag får sova.

Det är så fruktansvärt

Nu börjar Röda korsets Rädda mammorna-kampanj igen. Sms'a MAMMA till 72900 så bidrar du med 50 kronor

Svettigt

Ja, jag säger då det. Det är tur att ingen karl vill ha mig för han skulle garantera bryta ihop när han ser mina lösningar på saker och ting. Min älskade bokhylla håller ju på att ramla i bitar efter alla ommöbleringar som den varit med om. Nu var det verkligen kris. Men jag tog en lång elsladd och band hårt om den så den inte skulle kunna röra sidorna så mycket. Sen intalade jag mig starkt att det skulle funka. Och jag fick in den i vardagsrummet igen, hel. Nästan iallafall, ena baksidan hade lossnat men den fick jag dit igen. När jag skulle ta bort elsladden så insåg jag att den faktiskt inte alls kan ha hjälpt för den hängde helt lös. Men jag trodde ju att det skulle funka och kanske därför så fick jag in hyllan utan att den föll isär. Nu har Evelin ett större rum igen. Det är lagomt stort tills skrivbordet kommer. Då kommer det att kännas mindre igen men va fan. Hon har iallafall fått ett skrivbord som hon har velat så länge.

Planering idag

Skulle behöva städa i mitt rum och damma i vardagsrummet. Men funderar stark på att försöka bygga ut Evelins lilla minirum. Hon har ju beställt ett skrivbord som vi ska klämma in där. Eller det är en bordsskiva och ben. Vi tror att vi bara ska använda 2 av benen men om inte våran plan funkar så tog vi två till, ifall att.

Men...

... hur kan man göra så här?

Matlådedags!

Kycklingfile

Curry
Grädde
Jasminris

Fuck you

Jag går och sjunger den här nu medans jag diska och fixar.

Fan...

Jag drack ur Lovisas dricka igår. Hon har jätteont i halsen. Det har jag också nu. Jag drack fast hon varnade mig innan. Bajs!

Nu får det vara nog med sjukskrivning tycker katten

Wilma stödjer helst inte på sitt opererade ben. Men hon anser tydligen att hon är helt bra nu. Idag kom hon och ville ut för hon hade sett Gråakatten utanför våran port. Där får han inte vara enligt henne så hon ville ut och spöa honom. Men självklart fick hon inte gå ut. Nyss när jag satt här vid datorn som kom hon och försökte krångla sig upp för sin klätterhylla. Jag har spärrat av den med allt möjligt för att hon inte ska kunna klättra upp på den. Men det sket hon i dag. Bara för mig att ta bort allt som var ivägen. Hon kan ju knappast ha så ont i sitt ben, klättra rätt upp,150 cm, för en matta på en bokhylla, är ju inget som är precis superlätt om man har ont. Men hon klättrade galant upp.

Kolla...

...vad Lovisa har gjort!

Tänk att vissa människor tycker man bara om...

En av dom sk värstingarna var in idag med en personal på boendet. Han berättade för personalen att han hade skänkt 3:50 till Röda Korset förut en dag och att en annan personal sagt att han ärligt blev väldigt stolt över honom då. Personalen idag sa att det faktiskt var väldigt snällt av honom och att han förstod att den andra personalen hade blivit stolt. Grabben höjde sig till skyarna över sina 3:50 som han skänkt bort. Tillslut så började vi skratta, alla tre. Och så sa jag att jag faktiskt kände mig stolt som fått grabben att alltid packa påsen när dom handlar. För längesen så sa jag åt honom på skämt att man faktiskt får packa medans den man handlar med betalar. Han ville verkligen inte det men han gjorde det ändå medans han muttrade. Nån dag senare så var dom in och handlade igen och då tittade jag bara på honom och då suckade han och men packade. Han kom ihåg det sa han, att han tyckte jag var jobbig då. Och så log han och sa att han inte vågade annat än att packa då. Personalen som var med skrattade högt. Det är faktiskt kul att se hur grabben går framåt hela tiden. Från att knappt kunnat titta på en, så kan han nu le och kolla en i ögonen.

En lista faktiskt, längesen nu

Senaste !
Låt du hörde: Det var faktiskt när Lovisa och Jessica och jag sjöng påhittad text till "Staffan var en stalledräng" på vägen hem från Älvdalen idag.
Film du såg: Kommer inte ihåg faktiskt

Mat du åt: Mammas pannbiff och potatis och stekt lök och svartvinbärsgelé

Kram: Evelin eller Lovisa
Puss: På Lovisas eller Evelins kind

Känslan: Glad

Resa: Till Månsta idag
Glädje: Det var idag när vi sjöng som dårar tror jag
Dröm: Kommer inte ihåg vad jag drömde i natt

Person du träffade: Evelin och Lovisa och Jessica

Personen du pratade i telefon med: En tjej som har hundvalpar, tror hon hette Jeanette.
Personen du fick sms av: Carina
Gången du åt 7-eleven korv: Det har jag aldrig gjort faktiskt
Gången du var utomhus: Hela dagen idag nästan
Gången hela din familj åt middag tillsammans: Hela familjen? Hmmm...sist Nisse var hemma tror jag.

Saken du köpte: En dricka på icaolsson i Älvdalen

Allmänt:
Ska bli skoj: När Lovisa köper sin hund
Ska inte bli skoj att: Mycket faktiskt

Sparar till: Mina tandläkarbesök
Pålägg som gäller: Gurka, alltid gurka

Önskar att jag var bättre på: Är nog rätt bra på det jag vill haha!

Dagens dryck: Vatten som vanligt

Vad saknar du: Just nu ett hus
Tre band/artister: Wilmer X, Joakim Thåström, Lasse Lindh
Vad har du gjort idag: Varit i Månsta
Brukar du svära mycket: Japp, folk säger så.
Hur tidigt stiger du upp: Det är olika men tidigt
Gillar du att slåss: Jag har faktiskt aldrig provat

Vad ska du göra ikväll: Efter jag lagat Evelins byxor så ska jag ligga i soffan
Hur många timmar sover du per natt: Det är så olika
Vem är snyggast i världen: Oj, svår fråga. Finns många snyggingar faktiskt.

Vad är det för veckodag: Söndag

Bästa saken som hände mig förra sommaren: Jag vet inte faktiskt

Favoritplagg i garderoben just nu: Tights och långa linnen

Längd: 153,5

Vikt: Ojojoj, det vill ni då inte veta
Byter gärna garderob med: Finns nog ingen som har samma storlek som mig..haha!
Byxa eller kjol: Byxor, fast börjar gilla kjol också nu
Senast utlästa bok: "Vattenmelonen" av Marian Keyes

Mitt rum kan beskrivas som: Kaos men det är mitt kaos
Mig själv med tre ord (just nu): Trött, glad och lycklig

Jag tränar: Vääääldigt sällan

Jag ville bli när jag var liten: Jag ville stå i kiosk och laga glödlampor.

Lite bilder från dagen

Tycker om min mobil, visst blir det bra kort med den? Men skulle gärna vilja ha en riktig kamera. Det får bli om 1,5 år när jag ändå ska höja upp mitt lån.

"Vi kissar i rutchkanan!"

Somnade så gott igårkväll. Var så trött. Blev tyvärr väckt av partande människor som stod utan för porten och rökte och krökade och framförallt pratade. En tjej hon pratade och pratade och pratade. Det var nog det värsta jag hört. Ett prat som dessutom var på otroligt dalmål. Har nog aldrig hör nån som pratat så mycket dalmål faktiskt, hon måste ha varit från Moooora. Hon var allt bra packad. Kunde inte annat än att skratta åt allt. Själv var jag så trött och visste inte var mina öronproppar var. Annars hade jag kunnat slängt i dom. Jaja, dom hade kul iallafall och det händer inte ofta att jag blir väckt så där mitt i natten av liv utanför.

Dom kissade nog inte i rutchkanan föresten. En tjej sa att det fick man faktiskt inte Haha!

Så klantigt

Skulle tina räkor i micron för första gången. Satte på låga watt, eller va 17 det heter, tog tre minuter men ändrade till fyra. Glömde dock att ända watten. Så räkorna blev kokta. Inte helt fel tyckte Wilma, men jag.

Mitt livs miss eller?

"Åh, du sööta snälla, han vill ha en kram"
"Vill han?"
"Jaa, det vill jag, söööta söööta. Får jag en kram av dig?"
"Ja, oja"
"Ja, för du får en tillbaka om jag får en av dig"

Två stycken lite överförfriskade män på gågatan i Mora idag. Han fick ingen kram av mig, fast han smörade så. Liiite taskigt kanske. Tänk om han var mannen i mitt liv med alla dom där 32 miljonerna? Han var ju faktiskt varken gammal och ful. Bajs också!

Lilla Sten

Har föresten inte känt nåt alls av Sten idag. Kanske han har vandrat ner i kissblåsan nu. Håll lite tummar för det är ni rara.

Att nåt så sorgligt kan bli så fint

Jag och Lovisa fikade i Mora idag(Evelin hade en släng av sureri så hon var vid bilen och väntade). Råkade höra ett samtal precis brevid vårat bord. Det var en dam som blivit farmor igen. Tyvärr så hade det inte gått bra. Men dom lyckades iallafall rädda mamman. Farmodern berättade att hon och farfadern hade åkt ner rätt snabbt. Det hade även mormodern och morfadern gjort. Jag fattade det även som att även syskon till bebisen följt med ner. Dom hade allihopa fått hålla i bebisen. Klappa på den, krama den. Allt hade varit så fint. Farmorn var så lugn när hon berättade allt. Och hon överöste beröm över hur alla på lasarettet hade varit så bra. Hur mycket hjälp mamma och pappan fick. Jag hade fruktansvärt svårt att hålla igen tårarna. Jag ville inte lyssna men kunde inte annat, farmodern pratade så naturligt om det. Sen kunde jag inte låta bli att tänka på min bästa farmor som knappt fick sörja sin lilla son. Fyfan, vilket helvete hon måste haft det. Min lilla lilla farmor.

Väskköp

Idag har vi varit till Mora. Ungarna shoppade kläder medans jag äntligen hittade en väska som jag tror att jag faktiskt tycker om. Jag hatar väska. Det är liksom inte min grej alls. Men nu för tiden så måste jag ju ha med mig linsgrejer och rövpiller(om jag skulle få ett njurstensanfall) och glasögon och en massa annat, så jag har insett att jag faktiskt måste börja med väska. Jag kan inte ha nån väska som man bär i handen. Då känner jag mig som en jättetant, fast jag inte tycker att folk ser ut som tanter som har det. Men jag har skitsvårt att bära en sån, fattar inte hur jag ska ha den riktigt. Den här väskan är full med olika fack och grejer. Det är faktiskt typiskt mig. Och så är den mörkgrå, ja ni ser ju själva. Nu hoppas jag att jag kommer att börja använda den också.

Frisk!

Jag hade föresten inte nåt skit i urinen, inte nåt mera än spår av blod. Det blev lite bekymmersamt eftersom jag inte ville ha nån läkartid, men jag vet ju att det är en sten och den kommer ju ut när den har lust. Och kommer den inte ut så gör det sjuhelsikeont och då åker jag ju naturligtvis in till akuten. Jag fick lov att lova det dyrt och hederligt.

Jag tyckte det var lite jobbigt när jag kom med min stora svartvinbärsgeléburk med kiss i. Det är då man inte vill känna människan som ska ta provet. Men eftersom jag jobbar i affär så är jag ju tjenis med dom flesta i våran by. Hon var visst ännu mera tjenis med mig för hon tog inte ens på sig handskar fast hon slaskade runt med mitt kiss. Okej, nu överdrev jag väl men hon hade iallafall inte några handskar på sig. Huvaligen så läskigt!

Så trötter

Efter jobbet så åkte Evelin och jag hem och så stoppade vi in Wilma i transportbur och så åkte vi vill veterinären. Wilma vrålade som en tok och tyckte att livet var en pest och pina. Hos veterinären så var det två stora settervalpar. Det gillade Wilma däremot, från att ha suttit och tryckt långt bak i transportburen så kom hon direkt fram till gallret när hunden kom nära. Hon gillar verkligen hundar. Tyvärr så var hunden totalt ointresserad av Wilma. När hundarna var klara så var det Wilmas tur. Jag fick sitta med henne i famnen medans Weber klippte bort stygnen. Gick på mindre än 3 minuter tror jag.

När vi kom hem så rusade Wilma till balkongdörren och ville ut. Det har hon inte velat sen hon opererade sig. Så vi släppte ut henne och hon blev överlycklig. Rullade runt på balkonggolvet och korrade. Nu mera än 3 timmar senare så har hon lagt sig på sin fotpall och sover som en liten gris. Hon har ju inte kunnat ligga på den förut när hon haft sin jävla tratt. Nu är det 4,5 veckor kvar tills den kommer på igen...

Min bästa bästa Lovisa har kanske fixat en av delgrejerna på nationellamatteprovet!!! Lovisa var först in på jobbet och sa det och sen var Pettsson var in och handlade och berättade det för mig. Eller ha sa att han tyckte att det såg ut som att det gått bra. Åh, va bäst hon är mitt lilla barn!

Hittade en gammal svartvinbärsgeléburk iallafall

Linda frågade om det inte var urinvägsinflammation idag på jobbet. Mamma sa att jag måste lämna urinprov. Och Carina sa också att jag fick lov att kolla upp det. Alla tre har haft urinvägsinflammation och sånt där. Så jag gör väl som dom säger och lämnar ner ett prov i morgon till läkarstationen. Jag är ju en lydig människa. Och det gör ju rätt ont i ryggen.


Fast jag tror ändå att det är nån sten som ligger och trivs i mina rör...

Bortskämda kattkräk

Anette och Petter var snälla och köpte godmat till Wilma eftersom hon opererat sig. Det var en väldigt dyr mat och bra för kräsna katter. Men Wilma är visst kräsnare än kräsnast för hon ratade den totalt. Hon bara slickade i sig lite av såsen och sen gick hon till sitt billiga torrfoder! Dock har jag köpt Sheba och makrill åt henne sen förra tisdagen. Det käkar hon också med glatt humör, nu iallafall. I början när hon hade ont så låg hon på en filt på bordet och jag handmatade henne. Undra hur många som skulle skämma bort sin katt så Haha! Hur vi nu ska få henne vanlig mat igen kan vi ju fundera på. Från och med lördag är det iallafall slut med Sheba och makrill tills nästa operation.

Blod och en massa korr

Japp, det var en sten som låg och tryckte här om dagen när jag var på jobbet. Hade lite känningar igår också på jobbet och tidigt i morse när jag kissade så blev det färskt blod på pappret. Nu tycker jag faktiskt att det får vara slut på stenar. Även om det inte verkar vara några jättestenar så gör det förbaskat ont när dom passerar sina kanaler och kanter. Dumt! Ska dricka transbärsgrejs på jobbet idag för att undvika urinvägsinflammation iallafall.

Halv fyra vaknade Wilma och jag. Så då slet jag av henne tratten. Tyvärr så blev hon så otroligt tacksam så hon korrade och korrade och korrade och hon blev även lekfull och ville leka med min hand medans hon korrade som en tok. När hon äntligen började att somna in så gick larmet på min mobil. Kul! Nu har hon haft tratten på medans jag duschat men den ska bort nu så hon kan käka och så innan jag åker till jobbet.

Snart jobb

Nu har jag varit och lagat ett hål och är bedövad från kinden och ända upp till ovanför ögat. Det känns helt okej eftersom det gör förbannat ont under ögat än, trots att det inte blev nåt blåöga alls. Men det känns mysko att halva näsan är bedövad. Jag kan ju omöjligt känna om det skulle rinna snor eller om jag skulle ha en jättesnorkråka i just den näsborren. Men men, jag är ju snart lite känd för att ha snorbobbor på kinder och så när jag jobbar.

Ska dricka lite kaffe nu och sen se om jag får i mig lite mat utan att bita sönder kinden. Måste ju käka innan jag jobbar annars hungrar ju jag ihjäl. Wilma och Lovisa ligger i Lovisas säng och kolla på "Ebba och Didrik". Det är för övrigt en av dom bästa serier som gått på tv, anser jag iallafall.

Morgon

Vaknade strax före sju och gick på toa. Skickade ett sms till Lovisa att hon skulle vakna (Herregud vilken tid vi lever i alltså. Sitta på toa och skicka sms i samma lägenhet. Men det händer väldigt ofta i vår familj Haha) Lovisa svarade att hon mådde dåligt och hade ont i skallen. Så jag tog min katt i tratt och förvandlade henne till katt utan tratt. Tittade på henne medans hon tvättade sig en liten stund och sen somnade vi om. Jag med handen över såret och hon med en tass under hakan. Vaknade av att Wilma slickade mig på handen, det kliade väl på såret då antar jag. Kollade på mobilen som då stod på halv tio!

Lovisa sover än, antar att hon har ont i ryggen också och ska ge henne en värktablett när hon vaknar till liv. Själv ska jag käka frukost snart och läsa Moratidningen. Nu stapplar Lovisa upp och säger att hon har ont i halsen. Det var ju ryggen som skulle göra ont enligt beräkningarna jag hade Haha! Hon har mycket i skallen mitt lilla barn. Men nu har vi lovat oss själva att inte tänka framåt utan bara gå på det som är och acceptera det som blir. Så det känns som att jag kan känna mig lugnare då också faktiskt. Fick ju i och för sig nåt annat igår att grubbla på och få dåligt samvete över. Jag måste hitta mig en rik och snäll karl helt enkelt eller också vinna 32 miljoner. Nu är ju visserligen båda sakerna väldigt svåra att lyckas slå in, men jag får väl hoppas och hoppas. Karln kan ju vara väldigt ovacker och så, men det känns helt okej, bara han är rik och snäll så skulle det funka.

Nu blir det ialllafall frukost här.

Aj!

Jag har ont vid ögat. Skitont. Hoppas att det inte blir blåöga. Räcker med att det gör ont som fan tycker jag.

Idag firar vi...

Världens bästa Lovisa fyller 17 år idag!

Du är bäst!

Älskar dig!
(I min skalle kommer du alltid se ut så här)

Tranorna har kommit till Hansjö

Ser ni dom?

Morgonen

Nu har djursjukhuset i Falun ringt. Jag ringde dom för att höra hur länge Wilma ska ta sin medicin. Som jag trodde var mest för att det var för att hon inte skulle få inflammation i benet. Men tydligen så har veterinären skrivit ut det mest för smärtstillande. Tjejen jag pratade med tyckte att vi skulle hålla upp och se om Wilma blir på bättre humör. Igår kräktes hon ju två gånger, nåt hon aldrig gör i vanliga fall. Men det kan ju även beror på att hon inte bajsat mera än en gång sen i tisdags. I natt bajsade hon iallafall två stycken jättelass. Jag måste ju följa när hon ska på lådan för annars så lyckas hon fylla hela tratten med grus och så får hon det i munnen. Så i natt har det blivit väldigt lite sömn och sen början till migrän på det är inte kul.

Evelin skjutsade jag till Bollnäsbussen i morse och i samma veva så körde jag Lovisa till Karolina. Lovisa är på BarnochFritid och kollar hur det är där. Syon ringde igår kväll och tyckte att hon skulle dit och kolla eftersom hon var på lasarettet när dom andra var på S:t Mikael. Han sa att hon skulle ta med sig en kompis så hon slapp vara själv och han skulle se till att Karro fick det. Snällt av honom tycker jag.

Nu ska jag hoppa in i duschen för att sen hämta min Helena och så ska vi åka till Mora. Ska lämna tillbaka grejen till Djurmagazinet och sen tar vi oss en fika i Mora.

Hahahahahahaaaa!

Roligaste på länge hände idag. Karro hittade sin termos i Lovisas rum. Dom hade den när dom hade friluftsdag på isen. Det var o´boy kvar i den. Precis när jag skulle rusa till jobbet så öppnade Karro den. Det visslade till som bara den från köket och sen hördes ett vårl från Karro och sen kom en stank som var olidlig. Mjölken hade surnat och termosen hade förvandlats till en tickande sur-o'boys-bomb och korken bara väntade på att få lyfta. Jag skrattade så jag trodde jag skulle dö. Karro skrek över att hennes fingrar luktade sur mjölk. Lovisa stod i vardagsrummet och hulkade. Jag skrattade ännu mera. Karro skrek ännu mera när hon tvättat sina fingrar tre gånger och dom fortfarande luktade fan. Och hur det luktade i köket ska vi bara inte prata om. Jag blev ännu mera sen till jobbet än jag redan var. I bilen till jobbet satt jag och skrattade. Jag kunde inte sluta. Längesen jag skrattade så mycket. Undra om Karros fingrar luktar fan än.

Men...

...nu verkar hon ha väldigt ont :o(

Wilmisen

Här ser man hur stort Wilmas sår är egentligen.
Det är lite svullet där stygnen är men jag tycker det verkar bra.
När hon springer så lyfter hon på benet och kör trebenssprång.
Men ändå verkar hon inte ha speciellt ont.

Deppig i Evelins säng.
Men nu är det "bara" 7 dagar kvar
(om man räknar med idag)

Så skönt att vara utan tratt.

Det är så otroligt gulligt

Står ju igen om lejonet Christian i Aftonbladet och jag måste bara lägg in den här filmen igen. Jag gråter även nu fast jag sett filmen hur många gånger som helst.

Jag är en trött människa

Ja, vad ska jag skriva. Händer inte mycket här. Jobbade stängning igår med Linda. Alltid lika trevligt på våra stängningskvällar. Tror inte det hände nåt speciellt faktiskt. Inte vad jag kan komma på nu iallafall. Hemma går tiden mest åt att passa så inte Wilma slickar på sitt sår. Tratten åker ju av när jag är hemma. Igår stack hon dock iväg flera gånger för att försöka komma åt såret ändå. Slutade med slagsmål på golvet i hallen. Hon morrade och fräste och jag höll i. Men hon är väldigt snäll ändå, två små rivsår har jag fått dom här dagarna bara. Hela dagen igår när jag jobbade hade hon tratten på. Hela dagen så låg hon i hallen och tyckte livet var en strid. Hade nån djurskyddsmänniska kommit hade dom tagit henne direkt. Trodde aldrig att en katt skulle kunna se så otroligt eländig och deprimerad ut. Läste sen att biverkningar på hennes medicin var bla håglöshet.

Men efter fjäsk med Sheba och klappningar så tvättade hon hela sig när Evelin och jag kollade på tv. Och sen somnade hon som en gris i min säng, med tratten. Nu ligger hon i min säng och sover. Det skulle jag också vilja göra men jag vågar inte somna om, ifall hon vaknar. Hon har ingen tratt för hon har fått mat och gjort en morgontvätt. Är rätt så kul när hon vill tvätta sig på det dom har rakat. Hon tittar på mig, undviker ögonkontakt och så har hon bak öronen och så skyndar hon sig att slicka. Nu räcker det med att jag säger åt henne så slutar hon.

Lite lammkött är kanske inte helt fel.

Jag skriver på ett presentkort hur mycket en kille, 20-23år, har kvar att handla för, säger högt till Carro att jag skriver dit mitt namn så nästa som tar emot presentkortet kan se att det är jag som räknar bort en del. Killen säger då glatt att jag ska skriva dit nummer och mailadress samtidigt också. Jag säger att han är jättesnäll som vill ha mitt nummer och adress och att jag gärna skriver dit det så han kan höra av sig. Men då är inte killen alls lite glad längre och säger nääää. När jag sen lämnar tillbaka presentkortet så säger jag att han kanske har en trevlig pappa och att jag isåfall kan lämna nummer och mailadress så hans pappa kan få det. Nää, säger grabben igen, nu nästan lite livrädd.

Nu har jag förstört grabbens bästa raggningsreplik. Han kommer aldrig använda den igen utan att tänka på att han råkade säga så till tanten på ica...hahaha!

Dagen

Efter en natt till med lite sömn så åkte jag och jobbade till 10.00. Dagen har gått bra men jag har varit väldigt vimsig i skallen. Märktes rätt väl flera gånger i kassan men som tur är så är mina kunder dom bästa i världen. En kille betalade glatt 89:- för påskliljor han inte köpt. Dom var tanten föres men hon hade glömt plånboken och sprang och hämtade den, vilket gjorde att dom låg kvar när jag började så in grabbens varor. Jag kom på själv när han var på väg att gå att jag gjort fel.

Nu har jag suttit och vaktat Wilma medans hon tvättat nästan hela sig. Det tog nästan en timme. Ibland kollade hon på mig och hade bak öronen och skyndade hon sig att slicka eller bita på såret. Det räckte med att jag höjde fingret så slutade hon. Ibland så kollade hon med svarta ögon på mig och hoppade ner på golvet under en stol och så började hon slicka som en tok på sitt sår. Bara för mig att kasta mig efter och slita bort huvudet. Det kliar ju ibland i hennes sår så hon skakar benet. Nu har tratten kommit på igen med mycket protester iform av morrningar och fräsningar. Men hon accepterar den mer och mer och jag tycker hon är riktigt söt i den nu.

Jag vet att det blir mycket Wilmaskriverier nu men det är ju mitt liv jag skriver om och just nu upptar en liten katt mitt liv extra mycket.

Min dag typ

Wilma lyckades naturligvis slicka på sitt långa sår. Så jag fick åka till Weber och köpa en större tratt. En orange. Den funkade inte alls. Hon blev tokig. Så jag gick ut på nätet och läste och hittade en grej. Det såg ut typ som en sån där sovkrage som man får på flygplan. Ringde till Djurmagazinet i Mora och dom hade det. Tog med mig Lovisa och Karolina och Marcus in dit. Kom hem och satte på Wilma den. Hon tyckte den var jätteskön och sov så gott med den. Dessutom tyckte hon att den var jättebra för hon kunde ju även slicka sitt sår!

Nu har jag klippt och tejpat och fixat och satt på en bit till på hennes första tratt. Det funkar bättre. Nu får hon ha den, hon kommer ju inte åt sitt sår och hon tycker att den är rätt så okej iallafall.

Min dag har alltså gått åt till att passa på Wilma och fixa och greja. Just ju, har ju även varit till tandläkaren, ett besökt på typ en kvart som dessutom var gratis.

Läget

Att ha en eländig katt är som att ha en bebis. Lite sömn som 17 i natt. Vi stängde in Wilma i mitt rum och tog in mat och låda. Hon la sig så snällt hos mig, jag lade handen på henne för att känna när hon vaknade. Men det gjorde jag inte. Jag vaknade av att hon stod vid dörren och ville ut. Tur att vi hade lagt ett täcke som hon kunde ramla ner på i försök att ta sig ur sängen. Men efter det så hoppade hon ur och i sängen. Det är lite kämpigt att komma upp men hon fixar det. Och hon hoppade i natt. Ur sängen och i sängen. Hur många gånger som helst. Och jag vaknade. Vaknade även när det där jävla tratten slog i allt möjligt.

Nu på morgonen så har hon lärt sig att gå jättebra med benet. Hon slår även i mindre med tratten. Men hon hatar den som pesten. Svårt att titta ut genom fönstret, svårt att käka. och det värsta av allt för henne är nog att hon inte kan tvätta rumpan. Så nu har jag tagit en blöt handduk och tvättat den också. Jag känner inte att hon luktar rumpa alls men hon känner det tydligen. Att hon luktar makrill som bara den det rör henne inte det minsta. Inte heller att det sitter makrillsspad på hela hakan.

Nu har hon tråkigt och ligger i min säng och tycker livet är en strid. Medicinen var lätt att få i henne. Den smakade tydligen gott. Iallafall idag...

Sågat

Glömde tala om att för att få ordning på hennes knä så fick dom lov att såga i det. Och flyttat liggament (eller va 17 det heter). Och så var det nåt mera. Tre grejer fick dom lov att göra på henne. Så jag förstår att hon har ont.

Lilla missen

Funderade varför inte Wilma fick smärtstillande och bara antibiotika. Men nu har jag läst på nätet om Metacam och det är även smärtstillande. Det känns skönt för hon har ont nu.

Lilla Wilma

Nu har hon legat i soffan en stund, sen bara skulle hon ner. Hon gick mot badrummet. Hon var kissnödig. Så jag fick lyfta i henne i lådan. Fan, hade det varit jag så hade jag kissat på mig istället för att släpa mig till toaletten. Min älskade lilla misse. Så otroligt duktigt med att man inte kissar någon annanstans än i lådan.

Dagen

KLockan 08.00 lämnade vi Wilma på djursjukhuset hos världens raraste veterinär, Hilding.
Som jag nu för tillfälligt är kär i för han var så rar mot Wilma.

Sen åkte vi till McDonalds och käkade frukost

Lovisa provade kjolar och då provade Evelin hatt och väska.

Sen blev det mat på Åhléns.
Vi hade ingen lust alls att gå nere på Falun.
Vi ville bara hämta Wilma och tiden gick så sakta.

För att få tiden att gå så satt vi på Maxiparkeringen och pratade i vad folk sa. Låter kanske inte så kul men vi tycker det är skitroligt...haha!

På plantagen så försökte Lovisa tarva åt sig jordgubbar på en plasttårta.

När klockan var 15.15 så ringde äntligen Hilding och talade om att allt gått bra och att vi fick komma när vi ville och hämta henne. Vi stack dit direkt.

Minst 7 stygn är det och hon är rakad på benet, mitt lilla hjärta.

Äntligen kom vi hem. Nu ligger hon i transportbursunderrede i Evelins säng och sover.

Hilding frågade om vi skulle ta hem Wilma på eftermiddagen eller om hon skulle stanna kvar över natten. Men han svarade själv på sin fråga att det var nog bäst att vi tog hem henne. Han märkte att hon är fruktansvärt rädd. Efter operationen så sa han också att hon var otroligt osocial. Så jag undrar hur hon var när vi inte var med. Om hon låg livrädd i ett hörn eller om hon var arg. Fast hade hon varit arg så hade han nog sagt det och inte osocial.

Om 6 veckor så vi ner igen. Då ska dom ta bort ett stift som hon nu har i benet och så ska dom operera andra knät på samma gång. Om 10 dagar så ska stygnen tas bort men det tyckte Hilding att vi skulle göra hos Weber här i Orsa. Tratten ska hon ha på sig ända tills stygnen är tagna. "Hur sjutton ska det gå till?" frågade jag. Det skulle inte vara några problem sa han. En katt är smart nog att fatta hur man ska leva med en tratt, det gör inte en hund. Lika så är en katt väldigt anpassningsbar så att hon haltar på sitt ben kommer hon bara vara störd på några dagar. Och jag hoppas att han har rätt.

Nu är det dags

Ja, nu är vi uppe allihopa. Wilma är galen och försöker ta Lovisas fötter även idag. Jag har fått Wilma att kissa och ska även se om hon kan bajsa. Kan bli lite svårare men hon brukar ju tro att det är jag som bestämmer hennes toalettrutiner.

Jag somnade runt halv ett i natt och vaknade halv fem. Och nu så är det nervöst i magen faktiskt. Men jag vet inte riktigt vad jag är nervös över. Igår kunde jag ju lätt peka ut att det var för nedresan. Idag är det nog hela grejen. Jaja, det är som det är. Tack till er föresten som visat att ni bryr er om. Och mamma jag glömde och hann inte ringa upp dig igår, men vi hörs nångång under dan.

Nu ska jag platta håret och käka frukost. Nu jamar Wilma från köket. Inte många gånger det där lilla kräket jamat efter mat.

Puss puss

Nu är det dags snart

Nu är allt klart för morgondagen. Bilen är tankad och allt är fixat för nedbajsning och nedkräksning av skuffen. En unge har duschat och nu duschar den andra. Sen ska jag duscha och efter det krypa ner i sängen. Vi ska ju åka senast 06.00 har vi tänkt.

Wilma var ju fruktansvärt hungrig för nån timme sen. När hon sen fick mat så käkade hon bara lite, lät maten stå framme i en halvtimme typ. Hon kommer bli vidrig i natt, garanterat. Undra hur många gånger hon väcker mig med att korra som en tok? Sur är hon nu iallafall för att hon inte har nån mat. Och det får Lovisa lida för. Hon jagar Lovisas fötter så fort hon får chansen och Lovisa skriker som en galning Haha!

Hungrig som ett lejon

Vid 15.30 togs maten bort för Wilma. Och bara för att den inte är där så är hon fruktansvärt hungrig. Hon jamar och korrar och är irriterad. Wilma brukar inte käka så himlans ofta på eftermiddagarna/kvällarna men idag vill hon det. Hon ska få mjukmat runt 21-tiden. Och då får hon käka så mycket hon vill. Men direkt hon går där ifrån så åker maten bort igen. Sen får hon inget fören vi kommer hem från Falun i morgon. Om hon är så hungrig redan nu, hur 17 ska hon inte vara i morgonkväll då?

Usch!

Blev godissugen som bara den. Fick käka upp lakritsen som Evelin fick godiset från farmor och farfar. Nu mår jag illa.

Döm inte utsidan

Man trodde ju att dom lärt sig efter Paul Potts att inte döma människor efter utseendet. Men nu har det hänt igen. Kolla in Aftonbladet.




Måste lägga in Paul Potts också, som jag ryser när jag hör och jag blir så rörd för han verkar så otroligt rar.

Lite av dagen

Gud vilken lång dag! Vaknade halv åtta och var trött som en get men kunde ändå inte somna om. Så det vara lika bra att kliva upp. Men nu är jag jättetrött istället. Ska faktiskt bli skönt att börja en timme senare i morgon, fast jag har då ingen lust att jobba till 17.00 men det funkar nog i morgon ändå.

Var bort till Olle som tjoppade över hundnätet från blåa Volvon till vita Volvon. Sen har Evelin och Lovisa och jag bäddat längst bak med filtar och täcken och transportbur och kisslåda. Nu kan Wilma bajsa och spy om hon vill. Bara att slita bort ett lager med filt då. Jag hoppas som bara den att det ska gå bra och att hon inte mår för dåligt på vägen ner. Just nu känns det som att jag är mera nervös över själva nedresan än operationen.

Städat på balkongen har jag också gjort. Den förbjudna balkongen. Men vi var inte ute och satt och så men ville iallafall fixa ordning lite. Jag trodde ju att balkongerna skulle vara låsta ett par veckor bara så jag lät mycket vara kvar när dom tog bort handtagen. Nu var det massor med stora terrakottakrukor som spruckigt och bara var i skärvor. Men nu är dom borta.

Bilder

Lovisa och jag tog lite egokort ute på baksidan i Dötjitt.
Men ser nu att Lovisa bara försöker se snälla och rar ut haha!

Lite av dagen

Jag har inte ont där jag tappade utfyllningen och det känns skönt. Hoppades på att det skulle komma nån tandläkare eller tandsköterska in och handla så jag kunde fråga om jag kan vänta tills på onsdag. Men jag såg inte röken av nån. Så jag har så här nu och skiter i det.

Jobbat hela dagen, lite kunder som 17 och rätt tråkigt. Som tur är så jobbade Niklas och Johan och Marcus idag. Det är kul när dom jobbar. Dom livar upp ica enormt. Trevlig med rara och glad och snälla pojkar!

Nu har jag äntligen ledig helg. Det känns behövligt. I morgon ska vi upp till Älvdalen. Ja, inte Lovisa för hon ska till Sandhed och käka påskmiddag med sin vän Karolina. Men Evelin och jag åker upp och umgås med dom bästa.

Tävling...

...hos Evelin.

Jävla skit

Nu är jag ledsen. Jag har på nåt vis haft av skyddsbeläggningen till min rotrensning i tanden som ska rotfyllas. Jag har inte käkat nåt hårt på den sidan. Nu är jag livrädd att det ska komma in bakterier där och förstöra allt. Tänk om det blir infekterat och så blir tänderna bredvid förstörda också.

Jag blev så glad över att Wilmas ben inte var så svårfixade. Det kändes som att allt var på väg åt rätt håll nu och jag tänkte att nu vänder alla bakslag. Men tji fick jag. Någon jourtandläkare finns det inte att ringa heller för att höra om det är okej att ha det så här några dagar. Några och några, blir ju en vecka nästan, kan ju inte prata med tandläkare förens på onsdag.

Jag låter säkert väldigt negativ men det är mycket som är jobbigt nu och helt ärligt så trodde jag att det äntligen var dags att det skulle vända nu faktiskt. Vet att många säger att det är upp till en själv hur man mår och jag försöker verkligen att må bra men det är inte det lättaste.

Ja, jag är verkligen ledsen.....

Haha!

"Eftersom att du är så gullig så skulle du ha haft en blomma. Men det är ju vår ute så det finns tussilago, så du kan plocka en till dig själv från mig" Så sa en rar men snål tant till mig idag. Jag blev både glad och full i skratt, för hon menade det verkligen.

Stenprat

Min söta mamma fick ett njurstensanfall igårkväll. Hon hade verkligen jätteont och var på väg in på akuten när jag pratade med henne. Jag försökte komma ihåg hur det var när jag hade mitt första anfall men jag kom inte ihåg nåt alls nästan. Jag kom inte ens ihåg hur jag tog mig in på akuten eller hem från den. Jag visste att Petter var med i bilden på nåt vis. Så jag fick lov att kolla bakåt i bloggen för att komma ihåg. Det enda jag kom ihåg var att det gjorde så jävla ont.

Så läkarna hade väldig rätt i när dom sa att det är mycket ärftligt. Men att det var så ärftligt att det kunde ärvas från dotter till mor, det sa dom inte. Är nog även det enda som ärvs så Haha!

Just nu så är hon på röntgen. Undra hur stor hennes sten är. Min sten var 4 mm och jag har gått och sagt till folk att den var typ 2 Haha!

Gärna mulet men utan regn

Måste kolla hur vädret blir på tisdag, inte kul om det regnar och vi ska åka till Falun med en bil som vindrutetorkarna bara funkar på när dom har lust och ork. Och nu har jag kollat och som det verkar så blir det regn. Kul kul kuk!

Äh, nu ska jag inte vara negativ, det hinner ändra sig tills på tisdag.

Jävla fjantar

Tänk på att behandla folk precis så som ni själva skulle vilja bli behandlade.

Ojdå!

Lovisa och jag skulle till våran blåa Volvo hos Olle för att hämta övningskörningspapprena. Tänkte passa på att hämta lite andra grejer också så jag körde ned till bilen. Men vi fastnade i leran. Jag började skratta som en tok och försökte komma loss själv men Olle hörde oss och kom ut och tog över. Först funderade han på att låta bilen stå och sen köra upp den i morgon när det är fruset. Men så tog han sats och fixade det. Och då åkte Lovisa och jag och Lovisa fick övningsköra. Mötte en som Lovisa känner. När vi bytte plats så såg Lovisa att han skickat ett sms:"Är du ute och kör bil?". Lovisa svarade att hon var det och då skrev han "Fan, du är ju kung" Hahaha!

Lite besök

Idag var Helena hit och fikade. Jag älskar våra måndagar när vi träffas och pratar och pratar. Sen ringde mamma och sa att dom var på väg. Jag hade glömt att dom skulle komma faktiskt. Lite mycket i skallen just nu. Wilma satt på balkongen när dom kom. När hon fick syn på Sälma så gick hon in och gömde sig under Evelins säng. Trodde faktiskt inte att hon kände igen mamma och pappa och Sälma. Men det gjorde hon tydligen.

Jag är så glad idag, det var så skönt att prata med människan på Falu djursjukhus.

Sälma fick en toarulle med lite kattmat i.

Den leken varade i 3 sekunder ungefär.

Pappa, han lade sig och vilade i Lovisas säng.

Och mamma knäppte kort på Åke som vanligt.

En sten mindre

Pratade med veterinären i morse och det blir operation den 14 april. Det var den enklaste operationen dom gjorde på knän så jag skulle vara helt lugn. Sen blir det en till operation om 2-3 månader av andra knät. Så nu känner jag mig helt lugn när det gäller min älskade lilla katt. På en hund så kostade hela operationen ca 25.000 kronor, men på en katt skulle det bli billigare. Jag ringde Agria och jag kommer att betala 1.100 kronor i självrisk och sen 20% av resterande kostnad. Och det är det värt för att få min bästa frisk, helt klart!

Sova? Vad är det?

Men tänk att jag inte kan komma på det vanliga ordet som Daniel sa igår. Inget konstigt ord alls men det finns inte i min hjärna. Konstigt!

Somnade nångång mellan 00.30-01.00 igår och så vaknade jag 04.15. Hur kul som helst. Tur att jag är ledig idag. Ska ringa veterinären och sen Orsabostäder och så kommer Helena hit och fikar. Jag måste dammsuga också, hoppas verkligen att Orsabostäder har tid att komma idag. Proppen till Lovisas rum går hela tiden och så låter den som 17 innan.

Har skjutsat Evelin och nu blir det avokadomacka med Lovisen.

För trött för att komma ihåg nu

När jag kom till jobbet idag så kom Daniel precis med dagen tidningar. Så jag läste lite och så hittade jag artikeln om Madeleine/Jan-Olov. Jag blev irriterad på att inte skatteverket kan gå med på att låta Jan-Olov få heta Madeleine också. Va fan, om han vill heta det då är det väl upp till honom. Det är väl ingen som lider av att han heter Madeleine. Så fjantigt tycker jag.

Daniel sa då att jag nog var den...ja..va sa han att jag var...det finns inte i min väldigt trötta hjärna nu. Men det kan vara positivt att veta att jag är det men det kan även vara negativt eftersom jag kanske faktiskt är lite blåst när det gäller vissa saker. Men...jag är väl så här helt enkelt bara. Det är tack vare min söta mamma som uppfostrat mig. Och eftersom jag tycker att min mamma är en väldigt bra människa med otroligt bra värderingar så tar jag det Daniel sa på ett positivt sätt.

Var det lojal han sa? Eller nä...som sagt va, är otroligt trött och skulle ha sovit för flera timmar sen....


Uppdatering: Jag tror det var tolerant. Hur fan kan man glömma ett ord som är jättevanligt och som man vet betydelsen av? Jag blir snart galen!

Mitt hjärtas ros och lilja

Wilma på katthemmet i Krylbo

Wilma vräker ut sig augusti 2007

En trött misse

Grrrr

Idag på jobbet har vi sprungit omkring som tigrar. Det var nåt reklamjippo för filmen Madagaskar 2. Det var faktiskt riktigt kul. Synd bara att det var så lite folk. Men ungarna som var där tyckte att det var kul att få grejer och bli målad. Jag fick höra hela dagen att jag var så söt. Det är jag då verkligen inte bortskämd med att få höra. Så jag funderar på att gå klädd med tigeröron och svans och morrhår och svart nos hela dagarna, jämt.

Redan då gillade hon att öla tydligen

Efter att ha pratat med mamma i morse måste jag lägga till en sak till inlägget där jag skrev om ungen och ölen. När Nisse var liten så tjatade hon på mamma att hon ville ha godis. Mamma sa nej hela tiden och då sa Nisse:"Men vi kan väl iallafall dela på en öl."

Mysko

I snitt har jag 50 besökare om dagen. 10-15 stycken är såna som sökt på nåt och råkat komma in på min blogg. Ändå är det bara sofia som skrivit att hon läser. Konstigt...

Vilken kväll...

Efter att ha haft en väldigt sömnlös natt, tror jag sov 2-3 timmar högst. Och sen veterinärbesök, så var jag rätt så trött och slut på jobbet. En rar tant som handlade på slutet av kvällen sa att hon tyckte att det var dags för mig att åka hem och sova, för jag rörde till så mycket och sullade så. Men jobbpasset var helt okej idag. Mycket roligt som hände. Kommer dock inte ihåg allt nu synd nog. Men jag skrattade länge åt ungen, på 4-5 år, som sprang ner till slutet av kassan och upp på packplattan och kollade ner bland sin mammas varor och skrek högt."Harru köpt ÖL?". Lät ungefär som att mamman köpt minst 10 st 6-pack, men det var två stycken enkla öl. Jag skrattade och mamman tyckte det var pinsamt. Och då säger ungen:"Två öl, en åt oss var"

Sen så hade jag en tant som precis skulle betala sina varor. Då råkar en flaska med PepsiMaxi falla och träffar oturligt nog en kant och det sprutar ut dricka ur ett hål i flaskan. Jag får tag på flaskan och trycker till hålet med fingret. Jag kan nu inte släppa flaskan för då börjar det spruta igen. Jag får tag på en kasse med andra handen men inser att jag inte får ner flaskan där utan att flytta på fingret. Tanten som skulle betala är mycket irriterad, jag kan inte sluta skratta och kunderna som skulle köpa Pepsin ber om ursäkt för att dom tagit en flaska med dricka. Barbor ropar på Linda att hon ska komma ner och hjälpa mig. Tanten är nu jättearg på mig. Men jag kan faktiskt inte släppa flaskan och jag känner att det är skitsvårt att hålla tätt med ett finger för trycket i flaskan, så jag får lov att ha båda mina pekfingrar över hålet. Linda byter av mig och tanten ger mig en ond blick. Jag går in i fikarummet med flaskan och skrattar hysteriskt.

Det är även in en kille som jobbar på akuten. När han ska gå vänder han sig om och frågar om jag slutat att slå mitt barn. För dom undrade på hans jobb var Lovisa tagit vägen för nu var det ju nästan flera månader sen hon var in med nåt stukat eller nåt annat som måste röntgas Haha!

Världens bästa katt

Igår ville Wilma gå ut, så då gjorde vi det. Ute träffade vi grannkatten Ernst. Sen låste sig båda Wilmas bakben, värre än nångång förut. Det var läskigt att se. Jag bar upp henne och när vi kom upp i lägenheten så var hon precis som vanligt och klättrade snabbt upp för sin kära klättergrej. Själv mådde jag jättedåligt, hon såg så liten och eländig ut när hon gick så dåligt.

Så jag kollade på nätet om bakben som låser sig och så. Kom fram till att hon nog har Patella luxation. Det innebär att knät hoppar ur led. Det dumma när man kollar på nätet att man bara läser det som är negativt. Så igår kväll kunde jag inte sova. För att bli lite tröttare så började jag läsa "När livet stannar" av Malin Sävstam. Det var ju inte det bästa att läsa när man är orolig över nån man faktiskt älskar, fast det "bara" är en katt. Så jag läste och grät och läste och grät. Tillslut hade jag läst ut hela boken och jag vrålgrinade och bara visste att vi skulle få lov att ta bort min älskade lilla katt. Wilma, hon låg och sov så gott på sin klättergrej, men jag väckte henne och ropade att hon skulle komma till mig och sova. Hon kollade på mig med trötta ögon och så tog hon sats och hoppade ner till min säng. Ett hopp på ca 150 cm. Så la hon sig och korrade tätt intill mig. Då insåg jag att eftersom hon faktiskt inte har ont alls inne och knäskålarna håller sig på plats inne, så behöver vi nog inte alls ta bort henne.

På morgonen så ringde jag veterinären och fick en tid klockan 11.00. Var jätteglad att vi tagit hem Sallis bärväska. Wilma är ju så otroligt rädd att åka bil så hon spyr redan innan man sätter sig i bilen. Så jag stoppade i Wilma i väskan och så gick vi. Vi kom lite mera än halva vägen så kräktes hon två gånger. Hon var livrädd. Hos veterinären så fick vi vänta i 45 minuter för dom var sena. Veterinären konstaterade rätt snabbt att det var samma som jag trodde. Så vi ska ringa till Falun och få en tid där och så får dom bedömma om det blir operation eller inte. Men det lutar åt att det blir det eftersom hon är så ung men ändå har så dumma knän. Jag frågade om vi kunde få nåt lugnande när vi skulle till Falun men veterinären var tveksam om det skulle hjälpa eftersom Wilma är så otroligt rädd. Eller som hon sa:"det är svårt att få bort panikångest". Så min lilla katt har alltså panikångest. Får höra vad dom säger i Falun, om man kan få nån spruta eller så, så hon blir riktigt trött. Det är faktiskt jättejobbigt att åka bil med en katt som är så rädd så hon har diarre och kräks hur mycket som helst.

Hur som helst så kändes allt mycket mycket bättre när jag varit till veterinären. Försäkring har vi på Wilma så vi kommer att betala 2000 kr i självrisk och sen 10% av den andra kostnaden.

Inget porslinsöga nu heller.

Glömt att skriva vad rara ögonläkaren, Viola sa. Hon sa att jag var konstig. För att skela så mycket som jag gör så ska man ha dålig synskärpa. Jag har perfekt. Sen är det mera fel med skelningen som inte följer läkarböckerna. Sen det här med att vänstra ögat är större än det högra. Hon sa att jag skulle kolla på mina barn och på mina föräldrar och syskon. För troligvis så är vi sånna bara. Och det är vi, Evelins vänstra är större än högra och lika på Lovisa. Att Lovisa hade så har jag aldrig sett. Ska bli kul att se hur dom andra är i min familj. Så konstig är jag, helt klart.

Vem?

Ser ju att jag får fler och fler besökare. Så nu är det dags igen att ni skriver vem ni är, kul med lite uppdatering.
Puss puss

Fiskatt

Lovisa gick nyss iväg. Hon sa "hejdå hejdå" innan hon stängde ytterdörren. Det är så vi säger till Wilma när vi går. Wilma kom springandes som en galning och jamade högt som bara den, långt ner från halsen kom det. Hon jamade och jamade tills jag sa att jag var hemma. Då blev hon tyst och kom in och korrade på mig. Tro om man kommer ha dåligt samvete när man lämnar henne ensam nästa gång....

Herregud!

I morse kom det 23 stycken älgar springandes från Orsasjön. Dom var som värsta legister och sprang 14 varv ute på gården. Vissa hoppade över bilarna fram och tillbaka och två sprang fram och gungade hysteriskt. Sen drog dom vidare ut mot byn. Det hela var över på 5 minuter.