Läget

Att ha en eländig katt är som att ha en bebis. Lite sömn som 17 i natt. Vi stängde in Wilma i mitt rum och tog in mat och låda. Hon la sig så snällt hos mig, jag lade handen på henne för att känna när hon vaknade. Men det gjorde jag inte. Jag vaknade av att hon stod vid dörren och ville ut. Tur att vi hade lagt ett täcke som hon kunde ramla ner på i försök att ta sig ur sängen. Men efter det så hoppade hon ur och i sängen. Det är lite kämpigt att komma upp men hon fixar det. Och hon hoppade i natt. Ur sängen och i sängen. Hur många gånger som helst. Och jag vaknade. Vaknade även när det där jävla tratten slog i allt möjligt.

Nu på morgonen så har hon lärt sig att gå jättebra med benet. Hon slår även i mindre med tratten. Men hon hatar den som pesten. Svårt att titta ut genom fönstret, svårt att käka. och det värsta av allt för henne är nog att hon inte kan tvätta rumpan. Så nu har jag tagit en blöt handduk och tvättat den också. Jag känner inte att hon luktar rumpa alls men hon känner det tydligen. Att hon luktar makrill som bara den det rör henne inte det minsta. Inte heller att det sitter makrillsspad på hela hakan.

Nu har hon tråkigt och ligger i min säng och tycker livet är en strid. Medicinen var lätt att få i henne. Den smakade tydligen gott. Iallafall idag...