Idag på jobbet så ringde läraren. Hon berättade att hon hade träffat en annan lärare som frågade hur det egentligen var med Lovisa. Den andra läraren hade sett Lovisa när hon var svullen. Jag talade om som det var att vi faktiskt inte vet vad det är och att jag hoppas att det är en cysta. Jag var nog rätt kall när jag pratade. Hon tyckte att Lovisa skulle sätta sig ute när hon var svullen så hon fick i sig riktigt med syre, hon förstod att Lovisa blev trött när hon inte fick luft. Men sen fick hon ju lov att klämma in med att fråga om Lovisa hade fått med sin några böcker hem. Och då sa jag att hon faktiskt hämtat en del grejer idag men att jag faktiskt struntade i totalt i det just nu. Att det faktiskt är mest viktigast att hon faktiskt blir frisk i första hand. "Ja, självklart, det förstår jag" sa lärarinnan då. Och faktiskt så tror jag att hon äntligen fattade att det här inte är nåt vi hittar på. Men det är nog tack vare att den andra läraren frågade hur det var med Lovisa.
Så OM du läser det här M-L så tackar jag dig så mycket för att du brydde dig om Lovisa och fick upp ögonen på Lovisas kontaktlärare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar