Igår på jobbet så såg jag C som jag jobbade med på ISS. Hon var den enda från ISS som frågade hur jag mådde när jag sagt upp mig. Med en gång så fick jag tillbaka klumpen i magen som jag faktiskt hade från februari till april(tror jag sa upp mig i april). Fy, fan hur jag mådde då alltså. Jag har mått riktigt dåligt psykiskt 2 gånger i mitt liv. Dom gångerna gick det inte att ge sig fan på att man skulle må bättre. Jag har ju mått skit flera gånger i mitt liv och kommer säkert att göra det igen. Men för mig har det då hjälpt att gå ut bland folk fast jag egentligen bara vill vara hemma och ligga i soffan och gråta. Tvinga mig att vara social, hur konstigt det än låter. Och då är det bra att man har sin jobbmask, för hur dåligt jag än mår så har jag alltid kunnat sätta på den och så märker ingen hur jag mår. Och så hjälper det att prata och prata och prata med min bästa vänner, det är ju bara dom som vet när jag mår skit. Men nu var det längesen jag tyckte livet var mera än en strid, lite strid är det ju varje månad när äggen lossnar Haha! Sen finns det ju några som trampar på en lite då och då. Om det är för nöjes skull eller om det är vetskapen om att jag inte ger tillbaka vet jag inte. Jag bryr mig för stunden och människan sjunker i mitt tycke och min respekt för personen försvinner mer och mer. Jag är inte sån som öppnar mig för folk i onödan.
Jag undrar om C egentligen förstod hur mycket det betydde att hon skickade det där sms'et till mig där hon frågade hur jag mådde. Jag svarade ju direkt och talade om att jag verkligen uppskattade att hon brydde sig. Men hon svarade aldrig på det. Och hon nämde aldrig att hon skickat eller att jag svarat dom få gångerna vi träffades innan jag försvann från PissISS. Jag tror hon inte vågade för sin syster som verkade styra sin syster med en järnhand. Systern jobbar alltså också på ISS. Det här inlägget skulle handla om hur mycket jag uppskattade sms'et och så blev det ett helt annat inlägg känns det som Haha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar