För en massa år sen gick jag på en datakurs. I samma veva så pratades det mycket om ifall man skulle försöka ta upp dom döda eller låta dom ligga kvar efter Estonia. Jag var helt säker i min sak om att ifall nån av mina anhöriga låg på botten så skulle dom få ligga kvar. Precis lika säkra vad nästan alla på kursen att dom hade velat att man skulle ta upp dom. Vi stred en hel del om det en dag över lunchen.
Men det var en kille på kursen som inte var med i diskussionen alls. Men den här lunchen så tittade han på oss och sa ungefär så här:"Det är lätt att sitta här och vara klok och säker. Men om man skulle hamna i samma situation så är det inte alls säkert att man är så säker längre. Ingen har någon aning om vad man väljer när man blir utsatt för något som är extremt jobbigt. Min fru tog livet av sig. Jag var så säker på vissa saker och ting innan. Hur jag skulle reagera och så. Jag reagerade totalt annorlunda. Och besluten jag fick ta efteråt stämde inte alls överens med det jag "visste" innan. Men det jag bestämde när allt var som jobbigast, det var dom rätta för mig och min familj. Så sitt inte här och tala om vad som är rätt och fel för er nu. Ni har ingen aning om vad som blir ert rätta fören det verkligen händer nåt."
Han fick då tyst på mig. Efter det så försöker jag att tänka efter innan jag uttalar mig om vissa grejer och istället säga att jag faktiskt inte vet hur jag kommer att reagera om nåt visst skulle hända mig. Visst kan jag tro att jag är säker men hans ord kommer då upp i skallen, kanske inte direkt men dom kommer.
2 kommentarer:
Kloka ord.
Instämmer!
Skicka en kommentar