Vilken kväll och natt och morgon det blev

Ja, så här såg Lovisa ut på halsen när jag kom hem från jobbet igår runt 18.30-tiden. Så himlans svullen utanpå halsen och ont inne i halsen och andningssvårigheter. Jag läste på nätet men hittade inget som lät liknande. Så jag skickade mms till både mamma och Matilda. Funderade på att skicka till Matildas kompis Alex(som kan sånt där) också men sen tyckte jag att jag nog var lite töntig. Fick svar från Matilda rätt så snabbt att Alex tyckte att vi skulle åka in till akuten direkt. Men jag ringde ändå sjukvårdsupplysningen. Samma svar där;Åk in nu direkt!

Så vi åkte till Moralasarett. Jag i mina otroligt skitiga jobbarbyxor som luktade mögelost och sur mjölk och gud vet vad. Och Lovisa i sina otroligt skitiga mysbrallor, hon ville inte ha jeans. Vi skulle ju bara in för att få det konstaterat att det inte var nåt farligt och sen åka hem...

Lovisa fick ta blodprov nästan direkt när vi kom in. En syster kom och sa åt henne att följa och att jag kunde vänta i väntrummet. Och sen kom Lovisa ut och hade tagit stick i fingret! Hon var så stolt så hon visste inte var hon skulle ta vägen. Alla vet ju hur rädd Lovisa är för sånt. Efter 1,5 timmes väntan på akuten så fick vi komma in till en läkare som kände och klämde och lyssnade. Sen sa han att han skulle kolla in bok om onda halsar(?). Efter ett bra tag så kom han och sa att eftersom det inte fanns nån öron-näsa-hals-läkare i Mora så skulle vi åka till Falun samma kväll eller också så skulle vi komma in till Mora dagen efter. Hur 17 skulle vi kunna välja det. Så jag frågade vad han tyckte vad vi skulle göra. Han tyckte att eftersom hon hade andningssvårigheter så rekomenderade han att vi skulle åka till Falun. Det hade han gjort om han var vi. Så det var bara att åka ner. Stackars Evelin var hemma själv och var orolig och jag och Lovisa drog ner, i våra skitiga byxor. Och naturligtvis...så hade ingen av oss duschat! Det händer typ 5 ggr per år att jag inte duschar när jag jobbar och just idag var det en sån dag.

I Falun så fick vi komma upp på öron-näsa-hals-avdelningen direkt. Klockan var nog ca 23 när vi kom fram. Vi fick vänta en stund på själva avdelningen men det gick snabbt ändå. Läkaren kände och klämde och petade och lyssnade. Han var rätt så tyst och lite tråkig. Han ville kolla ner i halsen på Lovisa så han bedövade hennes näsborrar och ner i halsen. Och så tog han en kamera med en lång grej på och så körde han in den i högra näsborren och kollade ända ner i halsen. Han tittade och tittade och så sa han helt plötsligt till mig: "Vill du titta?" Då blev jag kär! Jag fick kolla ner i Lovisas hals med en kamera! Så roligt och så intressant! På sant! Det är sånt man inte får uppleva i verkligheten juh. Sen drog han ur grejen ur Lovisas näsborre och så var jag inte kär längre. Han hade ingen aning om vad det kunde vara. Jag kom på att jag hade knäppt kort på hur det såg ut när jag kom hem, och det ville han kolla på. Han pratade om allt från sköldkörteln till cysta och från struma till tumör. Han ville att en specialist skulle kolla och hon började jobba dagen efter(idag alltså). Så vi fick lov att stanna över natten. Nåt vi verkligen inte jublade till.

Klockan 1 tror jag att vi la oss. Natten var jobbig. En massa tankar i min skalle som for fram och tillbaka. Och naturligtvis så är det jobbiga som fastnar. Att han sa att det kunde även vara nåt virus fanns liksom inte i skallen då mitt i natten när jag låg på en hård brits på golvet och frös i en sjukhusskjorta. Klockan 6 så väckte dom oss för att sätta på emlasalva på Lovisas arm. Klockan 7 tog dom en massa prover och runt 9 (tror jag, svårt att greppa tiden när man är på lasarett) så kom det 3 läkare in. Dom kände och klämde och tittade och frågade. Dom kollade även på kortet som jag tagit och konstaterade att det var mycket mindre svullet. Eftersom att alla värden på Lovisa var bra och att dom faktiskt inte hittade nåt i halsen så är dom rätt så säkra på att det är nåt virus. Men mår hon dåligare så måste vi åka in direkt. Ett återbesök ska hon på om 1-2 veckor. Gymnastiken får hon inte vara med på den här veckan. Så en av läkarna skrev ett intyg som till gympaläraren. Han hetter föresten Alex och så samma efternamn som Matildas kompis. Tog ledigt i morgon och skjutsa då upp Evelin på eftermiddagen till Bollnäs. Tar Lovisen med mig för jag vill inte lämna henne ensam.