Så slut

Tänk att man blir så fruktansvärt slut när det är psykiskt jobbigt. Gud, vad jag har tänkt i natt på hur mycket mina ungar betyder för mig. Dom är mitt allt! Jag tänkte och tänkte och tankarna drog iväg långt åt skogen. Och jag kan ju säga att det inte blev bättre när jag fick för mig att Lovisa inte andades mitt i natten och mörkret. Kände några gånger med fingret under hennes näsa för att se om hon andades. En gång så slog hon åt mig..haha! Sen så skrek hon i sömnen två gånger också och det fick mig ju också att sätta hjärtat i halsgropen.