tisdag 13 maj 2008
Färdigt
Så ja, nu kan Wilma sitta ute och inte riskera att ramla ner eller smita in till grannen eller försöka hoppa ner från balkongen. Hon var så glad att äntligen få vara på balkongen utan sele och koppel. Men jag är trött i armar och ben och händer. Och sönderriven på armarna efter att ha fixat med det vassa nätet. Lovisa frågade mig om jag blivit en emo Haha! Det blev faktiskt bra tycker jag. Nätet syns knappt och eftersom pinnarna är i samma färg som balkongen så tänker man nog inte på det så mycket. Skillnad om det varit knallrosa kanske.
Tack snälla pappa för att du räknade ut och för sakerna jag fick av dig. Och tack snälla Olle för att du sågade upp i rätt längder och för muttrarna. Och tack Lovisa för hjälp med målningen och det sista med nätet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
MEN vad duktig du varit!! :D
Det där ser ju jättebra ut! Va duktig du är, å dina nära å kära å då förstås. Mysigt för Wilma att få gå ut så mycket hon vill. :)
måste instämma..
vad duktig du är :o)
Du är så bäst och vad fint det blev.
Det syns vem du är lik
Va´duktig du är Malin. Ringer när altanen ska byggas så är du välkommen!!!
Skicka en kommentar