Idag när jag satt i kassan kom en kund och så började Ulrika prata med henne. Då började kunden gråta såg det ut som. Så jag tittade automatiskt på kunden så klart, och kunden tittade tillbaka och nickade bara. Jag frågade när och hon svarade i morse. Sen började jag gråta. En av mina bästaste och raraste och sötaste tanter har dött. Sista året har hon inte mått så bra alls, dement och eländig. Hon har därför inte kunnat vara med och handlat på ett bra tag. Jag blev alltid varm på hjärtat när hon handlade och hon gillade mig också. Hon har funnits jämt liksom. Men nu finns hon inte längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar