Wilma äcklar sig

Igår berättade jag för Evelin med rätt mycket skadeglädje att Salle hade dragit rumpan mot golvet för ett tag sen. Vi skrattade som 17 och så sa vi att så gjorde minsann inte våran lilla Wilma.

Men varför lär man sig aldrig att man inte ska säga saker så där. Jag bytte kiss-och bajslåda åt Wilma idag. Hon lyckas på nåt vis alltid kissa utanför i Ikeas kattlåda. När jag håll på fick hon ju naturligtvis lov att bajsa. Hon reste på sig för att krafsa över bajset men när hon gjorde det så satt hela korven kvar med katthår som hon fått i sig när hon tvättat sig. Så när hon vände sig om fanns det inget bajs att krafsa över. Jag kunde inte låta bli att skratta. Men men skrattar bäst som skrattar sist som det så fint heter. Wilma lyckades knipa av korven men en liten korv satt kvar. Så hon sprang ut till dörrmattan och drog röven efter den och efterlämnade sig en liten plupp. Sen drog hon en lååång bajsrand på golvet i hallen. Sen lika i vardagsrummet och sen pluppade hon mera på vardagsrumsmattan. Då sprang jag och hämtade en handduk som var lite blöt och så tvingade jag ner henne på sidan medans jag tvättade henne i rumpan och på svansen. Hon var faktiskt jätteduktig och låg nästan still och jamade lite för att få klaga.

Så nu har jag torkat golven där det var ränder och en matta ligger i maskinen