Min söta mamma fick ett njurstensanfall igårkväll. Hon hade verkligen jätteont och var på väg in på akuten när jag pratade med henne. Jag försökte komma ihåg hur det var när jag hade mitt första anfall men jag kom inte ihåg nåt alls nästan. Jag kom inte ens ihåg hur jag tog mig in på akuten eller hem från den. Jag visste att Petter var med i bilden på nåt vis. Så jag fick lov att kolla bakåt i bloggen för att komma ihåg. Det enda jag kom ihåg var att det gjorde så jävla ont.
Så läkarna hade väldig rätt i när dom sa att det är mycket ärftligt. Men att det var så ärftligt att det kunde ärvas från dotter till mor, det sa dom inte. Är nog även det enda som ärvs så Haha!
Just nu så är hon på röntgen. Undra hur stor hennes sten är. Min sten var 4 mm och jag har gått och sagt till folk att den var typ 2 Haha!
1 kommentar:
Du ska då alltid vara värst! Min som ligger och väntar är ju bara på 2mm men den som kom ut igår eller i natt var säkert minst 5. Det får vi ju aldrig veta. haha och puss!
Skicka en kommentar