Dagen

KLockan 08.00 lämnade vi Wilma på djursjukhuset hos världens raraste veterinär, Hilding.
Som jag nu för tillfälligt är kär i för han var så rar mot Wilma.

Sen åkte vi till McDonalds och käkade frukost

Lovisa provade kjolar och då provade Evelin hatt och väska.

Sen blev det mat på Åhléns.
Vi hade ingen lust alls att gå nere på Falun.
Vi ville bara hämta Wilma och tiden gick så sakta.

För att få tiden att gå så satt vi på Maxiparkeringen och pratade i vad folk sa. Låter kanske inte så kul men vi tycker det är skitroligt...haha!

På plantagen så försökte Lovisa tarva åt sig jordgubbar på en plasttårta.

När klockan var 15.15 så ringde äntligen Hilding och talade om att allt gått bra och att vi fick komma när vi ville och hämta henne. Vi stack dit direkt.

Minst 7 stygn är det och hon är rakad på benet, mitt lilla hjärta.

Äntligen kom vi hem. Nu ligger hon i transportbursunderrede i Evelins säng och sover.

Hilding frågade om vi skulle ta hem Wilma på eftermiddagen eller om hon skulle stanna kvar över natten. Men han svarade själv på sin fråga att det var nog bäst att vi tog hem henne. Han märkte att hon är fruktansvärt rädd. Efter operationen så sa han också att hon var otroligt osocial. Så jag undrar hur hon var när vi inte var med. Om hon låg livrädd i ett hörn eller om hon var arg. Fast hade hon varit arg så hade han nog sagt det och inte osocial.

Om 6 veckor så vi ner igen. Då ska dom ta bort ett stift som hon nu har i benet och så ska dom operera andra knät på samma gång. Om 10 dagar så ska stygnen tas bort men det tyckte Hilding att vi skulle göra hos Weber här i Orsa. Tratten ska hon ha på sig ända tills stygnen är tagna. "Hur sjutton ska det gå till?" frågade jag. Det skulle inte vara några problem sa han. En katt är smart nog att fatta hur man ska leva med en tratt, det gör inte en hund. Lika så är en katt väldigt anpassningsbar så att hon haltar på sitt ben kommer hon bara vara störd på några dagar. Och jag hoppas att han har rätt.