Nu har det blivit rätt många förfrågningar om när jag ska vara med i radion igen. Nu var det ju ett tag sen och nu har jag lixom lagt undan det där att folk lyssnade på mig. Så nu är det lite jobbigt igen när folk frågar när jag ska vara med igen och när dom säger att dom gillade det jag pratade om. Många vill även ha texterna till det jag sagt. Jag säger att jag inte har kvar dom...men jag har det nånstans. Vart vet jag inte nu men jag vill ändå inte lixom bara ge bort dom. För tänk om jag någon gång i mitt liv skriver ihop massor av krönikor eller nåt annat. Och kanske skulle ge ut en bok. Då vill jag inte ha en massa utspridit i Orsa och omnejd. Jag kanske gör helt fel som inte ger ut texterna men dom är ju lixom mitt arbete.
Flera har berättat att dom har blivit väldigt berörd av det jag skrev om att inte vara som alla andra, att inte följa mönstret hur man "ska" vara. Det är tom såna som har berättat att dom har haft svårt att hålla tårarna borta när dom hörde det och jag vet några som faktiskt har gråtit. Det känns väldigt konstigt faktiskt. Lilla jag kan skriva så folk gråter, utan att det ens var tänkt så. Jag har ju bara skrivit precis som jag känner det...
4 kommentarer:
Du skall INTE lämna ut några texter, att dom lyssnar är en sak men du måste se till att det är DU som har upphovsmanarätt till texterna,.....
Tänkte precis skriva det som Olle skrev. Lämna INTE ut dom så nån annan kan sno dom! Det är DINA!
Du är bäst! Puss!
Såklart så ska du inte ge bort texterna, även om det är smickrande att folk lyssnar, blir berörda och vill ha texten sen. Om du får förfrågan om mera radio så säg JAAAAA såklart, du kanske blir fast anställd radiopratare en vacker dag. Sen kan du tipsa folk att de kan ta fram pennan och anteckna snabbt som fasen. Min mamma handlade på konsum när de var i Orsa, tur att hon inte visste om dig för då hade hon sagt högt och tydligt att hon är min mamma :)
Näha da. Det ska du icke göra.
Puss.
Skicka en kommentar