'Ällen'

När Lovisa var liten så köpte vi en fårfäll till henne. Den var svindyr men vi ville ha en. Första gången vi la henne på den så kräktes hon och rös. Lovisa tyckte den var jätteäcklig. Men den låg i soffan och vi la henne på den mer och mer. Och tillslut så älskade hon sin fäll. När vi tvättade den första gången så led Lovisa. Hon kunde inte sova om hon inte fick sova på mig eller på ille. Och fan skapet tog 2 dygn att torka. Så i doppresent så önskade vi oss en till, som vi oxå fick som tur va. Sen började vi torka dom i torktumlaren och det var bland det bästa jag nånsin vågat provat. Den torkade på en timme.

Lovisa sov på mage på sin fäll med ansiktet rätt ner och tummen i munnen. Och sova det kunde hon göra hur mycket och hur länge som helst. Innan hon kunde resa sig upp så brukade hon ropa på oss "Öhh" och så kom vi in och så sa vi "Är du vaken nu" Då tittade hon på oss och så suckade och vände sig mot väggen och somnade om i en halvtimme till. Så där höll hon gärna på några gånger.

När hon blev större, så där en 3 år så frågade hon vad fällen egentligen var för nåt. Jag berättade då att det faktiskt var ett lamm. Lovisa blev överlycklig.
"Har ett lamm dött bara för att jag skulle få 'Ällen'?"
"Ja"
Då log hon och blev så lycklig.
Sen började jag över driva historien med fällen mer och mer för Lovisa älskade att höra att lammet dött för hennes skull.
"Har lammet dött bara för jag skulle få 'Ällen'?"
"Ja, det har det"
"Va sa hans mamma då?"
"Hon grät och ville ha tillbaka sitt barn"
"Men dom dödade lammet ändå va? Och så kom det en massa blod va?"
"Ja, dom tog en kniv och dödade lammet och tog bort skinnet, så du skulle få 'Ällen'. Det var massor av blod över allt."
"Och mamman grät efter sitt barn va?"
"Ja, hon grät"
Då log Lovisa och myste med 'Ällen' och sög på tummen.

Det här kunde jag berätta hur många gånger som helst. Lovisa älskade det och ju mera blod och ju mera mamman grät ju mera log och njöt hon. Hemska lilla unge.