Världens bästa katt

Igår ville Wilma gå ut, så då gjorde vi det. Ute träffade vi grannkatten Ernst. Sen låste sig båda Wilmas bakben, värre än nångång förut. Det var läskigt att se. Jag bar upp henne och när vi kom upp i lägenheten så var hon precis som vanligt och klättrade snabbt upp för sin kära klättergrej. Själv mådde jag jättedåligt, hon såg så liten och eländig ut när hon gick så dåligt.

Så jag kollade på nätet om bakben som låser sig och så. Kom fram till att hon nog har Patella luxation. Det innebär att knät hoppar ur led. Det dumma när man kollar på nätet att man bara läser det som är negativt. Så igår kväll kunde jag inte sova. För att bli lite tröttare så började jag läsa "När livet stannar" av Malin Sävstam. Det var ju inte det bästa att läsa när man är orolig över nån man faktiskt älskar, fast det "bara" är en katt. Så jag läste och grät och läste och grät. Tillslut hade jag läst ut hela boken och jag vrålgrinade och bara visste att vi skulle få lov att ta bort min älskade lilla katt. Wilma, hon låg och sov så gott på sin klättergrej, men jag väckte henne och ropade att hon skulle komma till mig och sova. Hon kollade på mig med trötta ögon och så tog hon sats och hoppade ner till min säng. Ett hopp på ca 150 cm. Så la hon sig och korrade tätt intill mig. Då insåg jag att eftersom hon faktiskt inte har ont alls inne och knäskålarna håller sig på plats inne, så behöver vi nog inte alls ta bort henne.

På morgonen så ringde jag veterinären och fick en tid klockan 11.00. Var jätteglad att vi tagit hem Sallis bärväska. Wilma är ju så otroligt rädd att åka bil så hon spyr redan innan man sätter sig i bilen. Så jag stoppade i Wilma i väskan och så gick vi. Vi kom lite mera än halva vägen så kräktes hon två gånger. Hon var livrädd. Hos veterinären så fick vi vänta i 45 minuter för dom var sena. Veterinären konstaterade rätt snabbt att det var samma som jag trodde. Så vi ska ringa till Falun och få en tid där och så får dom bedömma om det blir operation eller inte. Men det lutar åt att det blir det eftersom hon är så ung men ändå har så dumma knän. Jag frågade om vi kunde få nåt lugnande när vi skulle till Falun men veterinären var tveksam om det skulle hjälpa eftersom Wilma är så otroligt rädd. Eller som hon sa:"det är svårt att få bort panikångest". Så min lilla katt har alltså panikångest. Får höra vad dom säger i Falun, om man kan få nån spruta eller så, så hon blir riktigt trött. Det är faktiskt jättejobbigt att åka bil med en katt som är så rädd så hon har diarre och kräks hur mycket som helst.

Hur som helst så kändes allt mycket mycket bättre när jag varit till veterinären. Försäkring har vi på Wilma så vi kommer att betala 2000 kr i självrisk och sen 10% av den andra kostnaden.