Idag träffade jag en hund. En mörk golden. Som låg och kollade upp på mig. Lugn och fin och klok. När jag satte mig i bilen igen så började jag gråta, jag grät verkligen jättemycket. Och så skicade jag ett sms till Lovisa. I det sms'et skrev jag att jag träffat en Bärtahund och att jag grät jättemycket och att jag inte alls ville träffa nån svart liten valp. Att jag bara ville ha tillbaka Bärta. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna reagera så himlans starkt som jag gjorde. Men det gjorde fan ont i hjärtat. Det är tur att den lilla svarta bebisvalpen kommer till Älvdalen nästa helg. För jag vet att bara jag träffar henne så blir det bättre. Men just då när jag grät så mycket så var det bara lilla älskade Bärta som jag ville ha.
3 kommentarer:
Älskade min Syster, jag gråter oxå o förstår dig helt. Men hoppas att lilla Sälma ska finna Ditt hjärta o trösta dig. Kramar i massor
sorry sorry, menar ju Älskade Gu´barn, så klart.... PUSSAR
Jaha...är bankgatan din syster så måste ju jag också vara det! Hmm och kli i huvudet, det betyder ju att jag är mamma till min syster. Ja ja, konstigare saker har man varit med om. Kanske inte förresten när man tänker efter.
Och Sälma blir jättebra för oss. Särskilt för din far...eller är han din bror???
Hur som helst, puss!
Skicka en kommentar