Wilma är inte klok faktiskt

Igår så skulle ju inte Petters och Anettes katt, Nalle, upp till Älvdalen nåt. Så då bestämde vi att Wilma skulle få vara hemma. Hon blir ju så fruktansvärt bilsjuk och kräks och vrålar och håller på. Så vi gjorde iordning oss för att åka och Jessica kom oxå. När vi var klara så gick vi alla mot ytterdörren för att åka. Då kom Wilma som ett skott. Ställde sig vid dörren och jamade en gång. Sen sprang hon till sin låda och kissade och sen till dörren igen. Då tog vi fram transportburen. Och hon gick in. Jag fattar inte vad hon ska med att göra. Hon kräktes och hon bajsade löst(i lådan vi tog med oss) och hon skrek och skrek.

När vi kom fram till Älvdalen så släppte jag ut henne utan koppel eller nåt. Det var bajs och kräks på hennes bakben. Hon gick med lite darrande steg men sen så sa Olle åt henne att gå in och så öppnade han ytterdörren och Wilma gick in glatt. Sen var hon så glad hela dan. Hon älskar verkligen att vara hos mamma och pappa. Hon kollade lite efter Nalle. Men det verkade inte spela så stor roll att hon inte hade nån att leka med. Hon låg på Bärtas plats på mattan framför tv och sov en stund. Hon är helt trygg där uppe. Hur hon nu kan vara det, hon är ju en rätt så feg och mesig katt egentligen (förutom när hon ser Salli då).

Hem gick det som vanligt hur bra som helst. Hon var tyst nästan hela vägen och hon låg och kollade ut bak i skuffen. I natt har hon sovit som en gris hos mig hela natten. Så jag måste byta sängkläder idag. Jag tvättade ju henne igår men jag känner ändå att hon luktade lite bajs och kräks från bakbenen.

Wilma är ju inte nån världsmästare i att tvätta sig precis. Ingen av oss här hemma har knappt sett henne sitta och tvätta sig så där gulligt i ansiktet som katter gör. Och hon tvättar sig lite här och sen lite där när hon ska tvätta sig. Men röven, den tvättar hon hela tiden. Där är hon så noga med att det ska vara fint. Förutom att hon brukar lämna ett och annat konkelbär kvar men hon luktar aldrig illa i rumpan. Förstår inte varför jag ska få smutskatter för. Sissi var ju precis lika. Tänk första gången hon fick följa med till Okbodarna. Där fick hon vara ute utan koppel. I en veckas tid så gick hon ut tidigt på morgonen. Kom in sent på kvällen. La sig och sov som en gris på nätterna. När veckan hade gått så var hon inte nån vit och svart katt längre utan en grådaskig katt som lämnade smutsiga högar efter sig där hon låg. Hon var en mycket speciell katt, lilla Sissi. Så snäll och så gullig, tror aldrig jag träffat en snällare katt med så mycket kärlek att ge. Det var en sån katt vi trodde att Wilma skulle bli oxå Haha! Vad man kan bedra sig!