Akuten

Nu har jag kommit hem efter att ha tillbringat hela eftermiddagen och kvällen på akuten. Nej nej, det var inte Lovisa den här gången utan jag själv. Vaknade i morse före sex och hade ont i sidan. Trodde att jag legat konstigt men det blev bara värre och värre. Tillslut så kunde jag inte ligga utan gick omkring och förlossningsandades för att få ner smärtan lite iallafall. Proppade i mig två alvedon och två pronaxen. När Lovisa gått till skolan la jag mig i hennes säng och lyckades somna. Sov till klockan var runt 12. Vaknade och tyckte att allt kändes mycket bättre. Så jag tonade håret och var så glad att det onda var borta. Men det var den inte alls det. Klockan 14.45 skickade jag sms till Lovisa och talade om att jag inte kunde komma på utvecklingsamtalet. Sen kom Petter och skjutsade in mig och Lovisa på akuten.

På akuten var det en massa människor, så vi fick vänta och vänta. Tillslut skulle jag iallafall ta lite prover. Så tjejen tog stick i fingret och sen skulle hon ta tre rör med blod. Eftersom jag är blodgivare så vet jag ju vilken arm som är bäst att sticka i så jag sa det. Men så kom jag på att sist jag lämnade blod så klagade dom över min ärrvävnad. Så jag sa det också. Tjejen stack i min stickarm. Det sket sig. Så hon körde runt nålen och letade och letade. Men det gick inte. Så då provade hon på högerarmen istället. Lika där. Då kom det en annan och provade. Hon stack i min högra och sen i min vänstra. På den vänstra så kom det iallafall lite mera än ett halvt rör. Men sen var det stopp. Så då kom det en tant och stack hon också på två ställen var av ett i handen. Men min kropp var lika snål ändå. Så jag blev stucken 7 gånger allt som allt plus att dom körde runt nålarna åt alla möjliga håll inne i själva armarna också. Nu är jag blå på vänsterhanden och har en knöl där. Tillslut skrattade vi alla iallafall åt att jag faktiskt är blodgivare.

När vi äntligen fick komma in på ett rum så var det på akutavdelningssidan för alla undersökningsrum var slut. Det var kallt och kalt och eländigt. Så kom äntligen doktorn. En ung kille med hästsvans. Kändes inte alls som han var nån läkare precis. Han tog i hand och så sa han att jag skulle hoppa upp på sängen. "Så ska jag klä av dig och det är det bästa med det här jobbet, man får klä av folk" Han var så trevlig och så bra och så enkel. Jag var inte alls obekväm med att han kände och klämde. Lovisa sa att nästa gång hon åker på akuten så hoppas hon att få en som var lika trevlig. Ändå har hon haft tur tycker jag. Han trodde hur som helst att det var njursten vilket jag själv misstänkt efter att ha läst på nätet. Det hade även kissprovet visat och att jag hade lite feber och att jag mått illa till och från.

Skulle upp på röntgen också men vi kom överens att det var skönast att få åka hem och sova och göra det i morgon istället. Så i morgon kommer min snälla pappa och hämtar mig och skjutsar in mig till Mora. Tur att jag har folk omkring mig som ställer upp. Snälla Linda var också beredd att köra in mig idag när jag skulle in. Men snälla Petter gjorde det och sen skjutsade även han och snälla Anette hem oss.