Uppe alldeles för tidigt känns det som. Ester väckte mig genom att stirra på mig och ju mera jag vaknade till liv dessto mera viftade hon på den lilla svansen. Och så fick jag den vanliga morgonslicken rätt på munnen. Inte alls fräscht att vakna upp så men hon är ju så söt. Wilma klev upp direkt och sen ner på golvet och jamade. Ester la sig till rätta och somnade om så gott. Jag kände att jag fick lov att gå på toa. Varför måste man gå så fort man vaknar på morgonen? Så jag klev upp, Wilma kom och skrek och ville ut. Och hon som väckt oss båda sov så gott, så gott.
Men jag gjorde det jag skulle på toa och så väckte jag lilla hunden och så gick vi ut alla tre i frosten. Ester ville in direkt efter hon kissat. Men Wilma strosade runt, sakta och lugnt och hade inte alls bråttom in. Men efter en halvtimme så gick vi in. Då hade Ester hunnit gråta flera gånger.
Min tand värker som 17, jag hoppas att den inte blir lika krånglig som den andra jag fixade. Då jag fick leva på alvedon i flera veckor. Då blir jag ledsen faktiskt. Funderar nu om jag ska gå och lägga mig igen eller om jag ska käka frukost och läsa Moratidningen helt ensam. Wilma är hungrig iallafall så jag ska hur som helst ge henne mat.
1 kommentar:
Gå och lägg dig! =)
Skicka en kommentar