söndag 11 oktober 2009

Appropå ingenting...

...så måste jag säga att det är jäkligt roande att snoppa av folk med att säga:"Han har växt upp hos oss så gott som. Vi kallar honom för våran fosterbror". Så trött är jag på att folk försöker skryta med att dom gått i samma skola eller att dom känner en kusin eller att dom såg honom på ÖoB. För mig är han Peter helt enkelt. Petters Peter. Peter vars kassettband jag har liggandes här någonstans i lägenheten. Peter som jobbade med mig på Preem. Peter som alltid kom på julafton. Peter som alltid funnits sen mamma och pappa flyttade till Älvdalen. Peter som samlade på skivor med Gunnar Wiklund. Peter som blev ihop med TaxiLinda. För mig blir han aldrig Lars Kristers Peter(Jag skriver med S så ingen tror att jag skriver det här bara för att folk ska googla in till mig). Men det är klart att jag är stolt över Petters Peter som nu hela Sverige känner till. Och klart att det känns bra att kunna bräcka av alla dom där människorna som ska försöka skryta. Men, ni fattar hur jag menar...

4 kommentarer:

Kanelbullen sa...

Ja!

LiNdA sa...

Och jag kan säga att min låssasStoraSyster har peter som fosterbror..

BigBro sa...

Ha ha haaa,... ja tom hos oss är det såna som pratar om peter som att dom har känt han i 10 år,... fast dom visste inte vem han var tidigare,.... men för oss kommer han alltid att vara Petters Peter,... som efter en fest bara kan se så där bakis ut som bara han kan göra,... ha ha haa Han är fan bäst,... =)

nisse sa...

För MIG kommer han alltid vara Peter som tappade bort nycklarna i Härnösand... Haha!