Helt otroligt

Det kom in en stammis idag på jobbet. Han slog fel på koden några gånger och sa att han var lite förvirrad. Han talade om att hans son gått bort. Endast 20 år. Jag beklagade så mycket och sa att jag inte ens kunde tänka mig in i situationen. Men han sa det inte för att jag skulle tycka synd om honom. Han sa åt mig att jag skulle gå in på op.se och läsa hur han tog sig upp till Östersund. Så det gjorde jag när jag kom hem. Och ja, jag blev otroligt rörd. Det enda kunden ville få fram var att det finns bra människor i våran värld.