Innan Lovisa skaffade Ester så funderade vi mycket på om hon skulle ha en hanhund eller en honhund. En hanhund ville vi nog helst men så kom vi på att en sån nog skulle rida på oss. Och det gillade vi inte ens tanken på. Och sen det där med att hanhundar aldrig kissar klart. Dom kissar och kissar. Och sen så skulle det ju inte funka eftersom mamma och pappa har Sälma. Så en honhund passade oss mycket bättre.
Ibland är jag dock lite tveksam. Inte när hon löper. Det är helt okej. Men det här med att det är så viktigt vart hon ska kissa och bajsa. Hade jag varit en hund så hade jag kissat vart som helst. Men inte lilla Ester. Det måste vara rätt plats. Man kan inte kissa var som helst heller. Idag sprang jag som en tok efter henne för hon var så superkissnödig men hon kunde inte kissa fören hon var väldigt långt från vårat hus. Och när hon äntligen kissat så skulle hon även bajsa. Och det skulle ske på ett helt annat stället. Jag sprang och sprang och sprang och Ester hon sprang ännu värre, hon är ju en av dom få som har kortare ben än mig. Hon sprang så fort så det såg ut som att hon rann fram liksom. Som en liten bäck.
Tänk att vara så nödig men ändå inte göra nåt för platsen inte är perfekt....
1 kommentar:
Åh va kul =)!! Jag kan riktigt se framför mig hur ni kutar vägen fram!
Det kanske är typiskt tjejer det där med kissningen för min dotter är också lite petig var hon sätter sig och om man tänker på hanhundar o karlar så...alltid mot ett träd, eller hur? =)
Skicka en kommentar