Dom har liksom funnits jämt

Igår klappade och kramade jag på en trogen torsdagskund. Tills för nåt år sen handlade han alltid ihop med sin fru och hennes två vänner. Sista tiden har han handlat själv eller med sin fru. Och har frun inte orkat följa har det varit väldigt viktigt att hälsa till mig från henne. Och jag har alltid hälsat tillbaka, så klart. Igår blev det alltså klappar och en kram och lite tårar. Ett helt liv ihop, hur ska man då fixa att leva själv?