Nu ska vi se framåt

Igår var Lovisa och jag till hennes skola och fixade allt. Blir ett studieuppehåll och sen måste hon tacka nej när hon får en förfrågan från skolan om fortsättning, om ett år typ. Lovisa ska skicka iväg ansökan att börja på Mora folkhögskola bara hon fixat ett personbevis. Troligtvis kommer hon inte in i höst men då får  hon söka till nästa höst. Sen är det ju inte helt säkert att hon kan fixa att gå i höst heller men hon gör stora framsteg och mår bättre och bättre varje dag. Hennes dalar blir färre och kortare. När vi gjort allt klart och gick mot bilen så var det inte så roligt precis. Lovisa tyckte det var skitjobbigt. Mitt älskade ♥. Men det ska fixa sig och som syo-damen sa när vi skulle gå;"Du har hela livet på dig att plugga, det kommer aldrig vara för sent. Viktigaste nu är att du mår bra. Se till det i första hand." Jag är så tacksam för att det finns kloka människor som fattar att det inte är nåt spel från Lovisas sida, för det finns såna som tror att det är det. Nu ska det gå framåt i hennes liv. Fast jag måste erkänna att det känns för jävligt att hon blir utkastad från skolan när hon redan mår så dåligt. Det är ju inget  hon själv valt...