fredag 8 april 2011
Piss
Jävla brandjävel säger jag. Så mycket som blev förstört. Det är som ringar på vattnet. Livet komma aldrig att bli som vanligt igen. Jag kan bara utgå från hur jag känner det. Och det är tungt som fan ibland. Ändå är det minst jobbigt för mig av dom inblandade. Jag är ju inblandad på ett sätt men ändå inte. Men jag blir ju inblandad eftersom det är min unge och mina vänner som är drabbade, ändå är dom inte värst drabbade. Tänk va lite man vet om livet och tänk att det kan ändras så otroligt snabbt. Det viktigaste är nu att alla ska kunna gå framåt psykiskt. Att dom mår bra. Allt annat är bagateller just nu. Precis allt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
<3 Kram <3
Jo du,... en sån här grej gör ju att livet växlar spår och till en riktning man inte har en anning om. För alla runt om kring så går livet vidare men för alla inblandade så har livet bytt spår ordentligt. Allt annat blir oviktigt och man ser om sina nära på ett helt annat sätt än vad man gjorde tidigare. Tjafs om vem som har gjort si och vem som har så blir så obetydligt,.... ja myckat av det runt om kring en blir obetydligt. Tack till dom högre makterna som gjorde att så många ändå klarade sig trots det hemska. Krama om din barn en extra gång för det värmer och det hjälper er. Kram från din storebror
*kramar om*
Olle, du skriver så fint att till och med jag blir tårögd!
Malin, kramar till dig och snart ses vi!
Livet är skört. Det är en lina som vi går på och är lätt att falla från.
Bra sammanfattning i Olles kommentar.
Skicka en kommentar