Ibland blir man så varm på hjärtat

Var ute med Ester på campinen på förmiddagen. Helt plötsligt ser vi en massa reflexvästar och en hög med ungar. Hälften av ungarna ropar högt:"Heeej Maaaalin!". Den andra hälften har ingen aning om vem jag är eller också kan dom inte placera var dom sett mig. Jag stannar och pratar lite med dom. Ungar är alltid trevligt att prata med. Mitt i högen så ser jag Hedda. Hon tittar på mig. Väntar på ögonkontakt och sen ler hon med både munnen och ögonen, och så hör jag ett litet "Hej". Det värmde. Hedda är lik Evelin. Hon väljer ut. Ibland vill hon inte alls hålla på att heja och så i onödan. Och sen ibland, så kommer det. Dom söta ögonen som kommer välta omkull grabbarna i framtiden, dom ögonen ler och munnen ler. Men det är på hennes villkor. Och jag känner mig väldigt utvald.