Lite av varje

Nu har jag skjutsat in Lovisa och Karro till S:t Mikaelskolan. Dom ska inte gå på samma linje. Dom är så olika så. Ju närmare Mora vi kom ju mera fick jag ont i magen. Jag kommer ihåg själv hur nervöst det var att börja i Mora. I en klass där jag inte kände någon alls. När det var upprop så såg jag ju att det var några från Orsa iallafall och jag tänkte att jag kan ju iallafall prata med dom i skolan om dom vill prata med mig. Linjen jag skulle gå på var ju bara två år och två år utan vänner skulle jag väl lätt kunna stå ut. Jag hade ju varit totalt ensam hela åttan och det fixade jag ju, även om jag mådde skit. Men..så började jag prata med henne som var faster till Peter som gått i Olles klass. Vi kom närmare och närmare. I Oktober så har vi varit dom allra bästaste vännerna i 26 år. Dessutom en massa år efteråt så träffar jag Carina. Jag är så glad över mina bästa vänner. Den här låten tycker jag är så fin och den är till mina älskade vänner.




Det här inlägget skulle inte alls handla om Helenas och min vänskap, eller om Carinas och min vänskap utan om att mina ungar är stora nu. Jag har inte längre något litet barn hemma. Två barn på gymnasiet. Ändå ligger vi efter i åren eftersom Evelin gick tian och Lovisa gick om åttan. Det är skönt tycker jag. Det känns helt sjukt att jag har så stora barn. Jag? Jag som knappt kan ta vara på mig själv ibland känns det som. Jag som tex slåss om sista chipsen i skålen, jag som aldrig någonsin har låtit mina ungar få krossa den tunna isen som är på vattenpölarna på våren och hösten, jag som hellre sitter vid datorn än att städa, jag som inte kan hålla mig för skratt om jag känner att skrattet kommer, jag som grinar hysterisk till filmer, jag som gärna släpper brakskitar på mina ungar, jag som har svårt att inte gå i vattenpölar, jag som gärna skvätter vatten på mina ungar från dom där vattenpölarna, jag som tycker att det är så skönt att gå halvnaken och otvättad en hel dag, jag som gärna gapar med hela munnen full av mat bara för att jag vet att Evelin tycker att det är jätteäckligt, jag som hellre kastar bort nedspydda sängkläder än att tvätta dom. Hur fan kan jag ha vuxna barn?